Arsenal Tula - Akhmat Groznyj1 - 3
LSK höll avståndet till Sirius
LSK är vana att spela premiärer på Studenternas IP. 2007 blev det förlust. 2009 blev det ett surt kryss. 2014 blev det höstpremiär istället för säsongspremiär på nämnda arena för de grönvita, och denna gång ett kryss utan slokande huvuden.
Gör Jonatan Berg mål på LSK så gör han det i den andra matchminuten. 2012 på Påskbergsvallen stod han för ett klassavslut via ribban, och så var den dagen förstörd. 2014 på Studenternas var det en annan som spelade i den där Varbergselvan för två säsonger sedan som fick första läget. Jonas Lindberg blev serverad ett inspel från kanten och drog till med vänsterfoten i ett läge som borde gett 1-0. Bollen istället fem famnar över målet. Gamle LSK-målvakten Andersson han knappt sätta igång spelet på det dyngvåta underlaget innan dagens första (och en av säsongens första) hönsgård uppstod i det grönvita försvaret. Sirius fick hela vänstra halvan av planen att löpa på innan Steven Old och Niclas Andersén hjälptes åt att häva en offside på nämnde Jonatan Berg, som fick ett instick och drog in bollen mellan benen på Alex Horwath.
Turligt nog var det inte 2013 igår, för då hade domaren kunnat blåsa av matchen där och då och låta Sirius avgå med tre poäng. LSK hade ändå inte hämtat upp underläget. Men i år är läget annorlunda. Det fanns fortfarande gott om hopp på läktaren, och troligtvis även på planen, efter Sirius ledningsmål. Att LSK redan haft en öppen målchans stärkte också hoppet, även om det var ett billigt baklängesmål. LSK var också laget som hade mest boll. Spelade runt den på offensiv planhalva i snabba kombinationer, men lyckades inte komma förbi Sirius backlinje. Allt som oftast stannade bollen på en försvarare eller en defensiv mittfältare hos de blåsvarta. Därifrån gick det undan gång på gång. Ytan mellan LSK:s mittfält och backlinje var ständigt utsatt för bollförande Siriusspelare med flera spelalternativ i djupled. Det var också så de flesta av Sirius oräkneliga heta chanser i första halvlek uppstod. Allra farligast blev det när Stefan Silva kom fri och chippade bollen (eventuellt via Horwath) i stolpens insida, varefter James Sinclair kastade sig och på något märkligt sätt fick undan returen. En hörna togs sedan fint undan av Stevan Old, men rensningen blev till en perfekt passning till en Siriusspelare, som utanför straffområdet fick på ett pressat skott som via ben i straffområdet slickade utsidan av stolpen. Ytterligare några livsfarliga chanser från Siriushåll uppstod, och de kunde även utan maxutdelning på sina chanser gjort i alla fall tre mål i första halvlek. Att LSK hade svårt för det blöta underlaget stod bortom allt tvivel. Dock var inte heller grönvitt ofarliga. Utöver Lindbergs bom så hade James Sinclair ett tungt skott som blockerades, och framförallt fick Jakob Olsson öppet mål 3-4 meter från mållinjen, men ramlade och lyckades få bollen över.
Christer Gustafsson stod efter en frispelning för Hammarbys kvittering till 1-1 på Skarsjövallen 2011. På Studenternas fick han samma möjlighet och förvaltade den väl. Innan dess hade Alex Horwath tvingats till en enormt svettig räddning efter en nick på en fast situation. Andra halvlek började således bra, och planen hade torkat, åtminstone i viss mån, under halvtidsvilan. LSK såg motiverade ut. Men sedan ordnade så Sirius ännu en av sina fina omställningar efter att de grönvita tappat bollen på mitten. Snabbt väggspel från Sirius gjorde att Petter Björlund stötte upp mot bollhållare och tappade markering på Christer Gustafsson som sprang sig fri, fick bollen och placerade den än en gång mellan benen på Horwath. Men precis som Gustafssons kvittering i Ljungskile 2011 inte hjälpte Hammarby till mer än en tremålsförlust, innebar inte heller hans 2-0-mål i Uppsala att Sirius gick hem med tre poäng. LSK tog över mer och mer ju torrare planen blev, och antagligen ju nöjdare Sirius kände sig. Jakob Olsson må ha missat ett givet mål i första halvlek, men han revancherade sig på bästa sätt. Olsson förde med sig bollen på högerkanten, vek plötsligt av inåt, tog några steg och matade på en drömträff med vänstern. Stolpe in, så nära krysset det går att komma. Det var bara för Andreas Andersson att lyfta på hatten och hämta bollen i nätmaskorna.
Efter reduceringen vaknade Sirius så smått igen. Även om LSK fortsatt hade övertaget, så blev det åtminstone jämnare. Men har vi väl vittring så har vi det speciella poänggivande vapen som kallas Steven Olds panna. Efter en mängd fasta situationer offensivt, som ledde till en ännu större mängd inlägg, så nådde bollen till slut Peiman Eliassi. Eliassi gjorde precis som i hemmamötet med Sirius, måttade ett perfekt inlägg i huvudet på Steven Old. Vips, så hade LSK hämtat upp ännu ett underläge. En stund senare var det Peiman själv som fick läget. En misslyckad Siriushörna gav honom halva planen för sig själv att springa på, ihop med en Siriusförsvarare. Vid straffområdeslinjen försökte Peiman finta bort försvararen, som dock var med på noterna. Det ville sig däremot inte bättre för denne än att det blev ett motlägg som Peiman gick vinnande ur och nu var fri med målvakten. Det blev lite fintande innan Eliassi valde att peta bollen förbi målvakten på höger sida. Desvärre kom han lite för mycket ur vinkel och Andersson hann dyka ner och nypa bollen när avslutet väl kom. Mål där och vi hade fått uppleva en nästan osannolik vändning. Tyvärr blev det inte så. Men som tur var blev det poäng. För nog kunde Sirius ha punkterat matchen redan i första halvlek om bollen rullat lite mer deras väg. Dessutom höll James Sinclair nästan på att göra en repris på Aaron Nichols självmål mot Hammarby, vilket hade gett Sirius 3-2. Bollen turligt (skickligt?) nog undan istället och matchen slutade oavgjort.
Fyra poäng mot Sirius blev alltså resultatet av dubbelmötet, och ett utökat avstånd till det erkänt vassa Uppsalalaget till välbehövliga nio poäng. Mycket bra med andra ord. Och efter fyra raka segrar kom ett kryss ganska logiskt (det borde kommit redan i omgången innan). På grund av Hammarbys flermålsseger mot Öster tappade vi desvärre serieledningen på sämre målskillnad. Å andra sidan innebar poängen att vi nu är före Sundsvall även på poäng. I nästa omgång väntar Östersund, som även den är en av årets svåraste matcher. Jag, och många med mig, ser just ÖFK och Sirius som de största hoten mot topptrion. Det är stenhård kamp som gäller även framöver.
