LSK-Torslanda 3-2
På vått och halt plastgräs lyckades LSK besegra Torslanda med två backar på topp. Gedda var den ene av dem, och han stod faktiskt för alla LSK:s mål!
Matchen började lite trevande, och jag skall försöka summera de starkaste intrycken av matchen. Fram till 1-0 målet av Cedomir Zarkovic i 18:e minuten tyckte jag mig se LSK ha ett visst övertag spelmässigt, dock inte chansmässigt.
Men 1-0 var faktiskt ett mål av viss klass. Gedda slog en frispark nära straffområdets högra hörn (med målvaktsögon), som letade sig förbi muren och direkt in i mål intill stolpen, i huvudhöjd. Målvakten verkade inte tro att bollen skulle kunna leta sig in där...
2-0 målet (minut 23) var lite underligare, jag var tyvärr i fart med liverapportering om det första målet, så jag tittade upp och såg en malplacerad målvakt bli överlistad med en ganska simpel och inte särskilt hårt slagen bredsida av Gedda. Bollen drog sig i en båge över målvakten, och enligt Matti var det i alla fall någon part i Torslandas defensiv som klantade sig i momentet innan Gedda fick tag på bollen och satte dit den.
Torslanda ryckte upp sig och hade egentligen sin första riktigt farliga chans när man gjorde 2-1. Sedan var väl känslan att det jämnade ut sig efter det målet. Per Eriksson kunde noteras för en farlig chans innan halvtid, men Torslanda tog över matchen i viss mån de sista minuterna av första halvlek, och Wilson var märkbart irriterad när han talade med spelarna i halvtid. Det var väl lite småslarvigt spel ett tag i slutet av första...
Andra halvlek inleddes utan några byten, och Torslanda fortsatte ta för sig mer i matchen, och 2-2 var nära när Emil först tvingades till en enhandstippning över ribban, för att på följande hörna få se hur ett Torslandaskott (som troligtvis hade resulterat i mål) räddades på slump av en LSK:are som helt sonika stod ivägen för skottet. Emil verkade inte riktigt vara på plats att kunna rädda igen...
I 52:a minuten byttes Petrit Zhubi in mot Daniel Berg, och Leinar ersattes av antingen David Olsson eller Fredrik Sundström. Att identifiera juniorspelare iförda mössa är inte min bag skall sägas.
Men så kom då Torslandas 2-2 mål, ganska rättvist får väl sägas. Detta följdes av en period med rätt hafsigt spel som Wilson var uppenbart missnöjd med. I 69:e minuten byttes Jon ut mot David Olsson eller Fredrik Sundström, och detta i ett skede där LSK höll på att skaffa sig mer att säga till om.
Inte långt efter det tredje bytet kom så ledningsmålet, när Gedda var framme på en målvaktsretur, och skjöt bollen i mål. 3-2 till LSK.
Pontus Johansson ersatte Lillen i 72:a minuten, och man får väl säga att LSK hade en rätt bra avslutning på matchen, där bland annat Petrit Zhubi testade krutet två gånger i tät följd. Först ett rätt bra skott utanför vänstra (med Petrits ögon) krysset, och sedan ett halvhårt skott som gick ganska rakt på målvakten.
Resultatet 3-2 stod sig till slutsignalen, och undertecknad passade på att ställa två frågor till David Wilson efter matchen. Svaren är återgivna ungefär så som jag minns dem...
Vad tyckte du om juniorernas insats i matchen?
-Det var det som var tanken med dagens match att testa dom här fyra juniorerna (Jacob Flingmark, Pontus Johansson, David Olsson och Fredrik Sundström), och jag är glad att tre av dem var med på planen när vi gjorde segermålet. Flingmark hade några bra chanser, och Pontus Johansson såg också bra ut.
Vad tyckte du om Gedda som anfallare, och hans tre mål?
-Ja, han sa att han kunde spela på topp, och det ju bra att han gjorde tre mål. Nu vet vi att vi kan använda honom där om vi skulle behöva sätta upp en extra spelare i anfallet någon gång...
Det sista var nog sagt halvt på skämt, halvt på allvar. Framtiden får utvisa om Gedda kommer att ges chansen att spela i anfallen något mer. Men det går knappast att klaga på utdelningen. Tre mål är ändå tre mål. Wilson sade dock att han kommer att matcha en så stark trupp som möjligt i matcherna mot Västra Frölunda och Skärhamn, och det innebär ju med stor sannolikhet att Gedda får nöja sig med det här framträdandet som anfallsspelare.
