Västra Frölunda IF - LSK 0-1 (0-0)
LSK mötte Västra Frölunda på ett regnigt och blåsigt Biliavallen. Vinden låg på från väst och blåste rakt över från ena långsidan till den andra. Ett sent uppvaknande låg bakom den här uddamålsvinsten, och matchhjälte blev Kärna som gjorde ett bra inhopp i matchen...
Nej, förutsättningarna för fotboll var faktiskt inte särskilt bra den här kvällen. Ni som var med på bortaresan mot Västra Frölunda i oktober 2005 minns säkert regnet den gången, och vädermässigt blev det en repris på den tillställningen. Målmässigt kunde vi den här gången avgå med segern.
LSK mötte ett bra Division 1-motstånd idag.
Jag vill börja med att berömma Västra Frölunda, som bjöd på gott motstånd, och man såg starkare ut än de Division 1-lag vi mött hittills. Torslanda lär man enligt min bedömning avfärda utan några större problem när det blir Göteborgsderbyn i serien, och min uppfattning att VF är en stark kandidat till uppflyttning stärktes av den här matchen. 2008 kan mycket väl Ruddalen komma att vara en Superetta-arena igen. Och varför inte? VF har en stark ungdomsverksamhet och är på många sätt en beundransvärd kvartersklubb i Göteborg. Att Reine Almqvist leder a-laget för endast bensinpengarna som pendlandet mellan Göteborg och Olofstorp (6 mil) kräver, ökar det genuina intrycket kring årets Frölunda-lag.
LSK då? Tja, det var inga klockrena målchanser för vår del i inledningen av matchen, medan VF hade en målnick som dömdes bort, redan efter 6 minuter. Mathias Gravem tog plats i anfallet och startelvan, men det var en ganska anonym insats han stod för. Förståeligt med tanke på svårt underlag och lång skadefrånvaro. Han blir bättre med tiden.
Nicklas Svensson var tillbaka i målet, och fick hålla nollan. Vid några tillfällen var blåsten kanske största fienden för Nicklas, när relativt enkla skott drog sig snett, vilket ledde till en och annan sned motning. Annars tycktes han hålla gammal klass i övriga ingripanden.
Den första halvleken bjöd faktiskt inte på mycket värt att minnas. Halvchanser förstås, men ingenting som riktigt etsat sig fast på minnet. 0-0 i halvtid var rättvisa siffror, och ni som stannade hemma missade ingen höjdarmatch.
Wilson gjorde inga byten i halvtid, men efter en tveksam start på andra där VF tycktes ta över lite grand, blev det dags i 60:e minuten för nytt blod att träda in på planen. Gedda byttes mot Edwin Phiri, Gravem byttes mot Kärna och Jon fick lämna plats för Darko.
Edwin Phiri gjorde som vanligt sitt jobb, fast utan att märkas. Den spelstilen grundar sig i att han slår sina passar, och dom är sällan avancerade, men dom går oftast rätt. Oftast tänker man helt enkelt inte så mycket på honom, eftersom hans spelaregenskaper ligger på en någorlunda jämn nivå.
Enda undantaget är hans första match mot Norrby förra året, då han visade en offensiv intention och kom fram högt i banan med precisa och hårda inlägg mot mitten. Den ingrediensen i spelet har vi inte sett så mycket av efter detta.
Jag tappade klockslag på nästa bytesomgång, men gissningsvis någonstans vid minut 66, byttes Anders Augustsson ut mot Per Eriksson, och Kitic fick lämna för Bulun.
Det var lite frustrerande att vi endast fick en kort uppryckning efter dessa byten, och istället blev VF farliga några gånger med kvarten kvar ungefär. Men LSK kontraslog, och någon (vem såg jag inte ordentligt) lyckades frispela Kärna, och han gjorde inga misstag, utan fläkte fram en fot och prickade in ledningsmålet i ett läge där man börjat tro att Frölunda skulle göra mål, om något lag skulle göra det.
Målet fick en positiv effekt på LSK:s spel, och man kan inte påstå att VF skapade mycket att tala om efter detta. Istället kom LSK ganska starkt i slutminuterna där först Jörgen blev frispelad, och sedan även Kärna, men ingen av dem överlistade Frölundas målvakt, som väl får sägas gjorde fina ingripanden där, och hindrade LSK från att göra ytterligare mål. Strax därpå tog ordinarie tid slut, och inte långt därefter valde domaren att blåsa av matchen, och våran fjärde raka seger var ett faktum.
Nu har vi faktiskt tagit ledningen i den Superetta-tabell som Norrköpings redaktion här på Svenska Fans ställer upp efter de träningsmatcher lagen spelat. Endast Öster (med en match mindre spelad) har ett bättre poängsnitt än LSK.
Dagens seger var dock ingen solid seger, utan mer resultatet av (förmodar jag) större rutin och starkare lagmoral. I ett läge där matchen håller på att rinna oss ur händerna lite grand, så hugger vi till. Man kan ta både positivt och negativt ur insatsen, men jag väljer ändå att återkomma till Kärnas segermål. Hans inhopp var bra, och han är het...faktiskt!
STARTELVAN
Nicklas Svensson
Cedomir "Gedda" Zarkovic - David Leinar - Jon Stockhaus - Richard Jansson
Martin Smedberg-Dalence - Aleksandar Kitic - Anders Augustsson - Daniel Berg
Jörgen Wålemark - Mathias Gravem
BÄNKEN: Per Eriksson (66), Edwin Phiri (60), Andreas "Kärna" Kristoffersson (60), Darko Matijevic (60), Mattias Bulun (66), Emil Erlandsson
Larmin Ousman, Petrit Zhubi och Robert "Lillen" Johansson satt förmodligen också på bänken, men jag svär inte på det...
MÅL
0-1 Andreas "Kärna" Kristoffersson (78)
PUBLIK
C:a 25-30 personer på Biliavallen