Bragdjuryn har bestämt sig!
När Svenska Dagbladets jury hade genomfört det möte som gällde 2007 års bästa idrottsprestationer, hade det gått snabbare än vanligt. Samtliga jurymedlemmar var nämligen rörande överens; 2007 års bragdmedalj tilldelas – Ljungskile S.K.
Vilda fantasier? Javisst, men det krävs ännu vildare fantasier för att hitta en BRAGD som är större än den som utspelades på H.A. Bygg Arena igår, måndagen den 23:e juli 2007.
David Wilson, jag kan inte låta bli att älska den killens coachning. IFK Norrköping hade nio raka segrar inför LSK-matchen och trots att de hade historien emot sig, så hade de nog räknat med en ganska bekväm match mot lilla LSK. Redan vid avspark visade Wilson och LSK prov på sin respektlöshet. Bara ett geni eller en galning (eller kanske rentutav en kombination utav de båda) skulle mönstra 4-3-3 mot de överlägsna serieledarna.
När LSK råkar ut för en, i mina ögon, högst tveksam utvisning på försvarsresen David Leinar, då fortsätter Wilson att ”gambla” och kör vidare med ett slags 4-2-3, där Gravem, Kristoffersson och Wåhlemark turas om att ta lite hemjobb då och då. Det positiva med denna utvisning var att Jansson flyttades ner från det centrala mittfältet, där han såg ut som en liten pojke som gått vilse i skogen. När Jansson var tillbaka i backlinjen, var han istället att likna vid skogens konung.
Nästa utvisning (på Zarkovic) gör att Wilson tvingas spela med två anfallare och laguppställningen är då närmast att likna vid 4-2-2. Om vi klarar oavgjort i detta kritiska läge, då ska jag äta upp mina kläder, gå till Kållered eller hjula naken i mittcirkeln – åskådarnas fantasi var det i alla fall inget fel på! Ibland överträffar dock verkligheten dikten. ”Kärna” gick ner på mittfältet, men i hans blick skymtade en hunger efter att avgöra. Ett anfall var tillräckligt, ”Kärnas” andra mål kändes obegripligt, glädjen var euforisk och Wilson hade ännu en gång lyckats med det omöjliga.
Det viktigaste denna kväll var, givetvis, de tre poängen.. Näst viktigast; ”det gamla LSK” var tillbaka, kanske inte världens mest bollsäkra och passningsskickliga lag, men definitivt ett LSK som ALDRIG ger upp.
Till sist; J Södra slog ÖIS och aldrig har en måndag varit så underbar! Den allsvenska drömmen är nu bara tre poäng bort.
Allra sist; Johnny Lundbäck…
