Gästkrönika: Ljungskile SK Uddevalla till allsvenskan?
Ljungskile SK är på väg till allsvenskan. Smaka på det. Rätt häftigt faktiskt.
Ständigt borträknade, ofta hånade och alltid med små medel. Jag vet inte om de vore en större bragd att gå upp till allsvenskan den här gången jämfört med 1996 – men vem bryr sig egentligen? LSK valde att satsa och är på väg att lyckas. Det är precis därför den här klubben är så speciell. Den skiter i vad som borde vara vettigt och vad som är en rimlig målsättning – i stället för Ljungskile en David Wilsons kamp mot Goliat i svensk fotbolls regi. Och för alla småklubbars och ideellt arbetande sportmänniskor vore det grymt skönt om satsningen mot den absoluta toppen lyckades. Man kan om man bara vill. Man måste inte vara en G14-klubb för att vinna.
Inställningen till och älskandet av sin egen underdog-position har dock blivit ett problem för klubben. I takt med att framgångarna kommit har en osund lokalpatriotism vuxit i byn. Man har fått storhetsvansinne i beundrandet av sin egen småskalighet. Det jag syftar på är motståndet till att bära Uddevallas namn i utbyte mot en avsevärd summa pengar. 10 miljoner är nämligen inte småpotatis - varken för LSK eller Uddevalla kommun. Med den hjälpen kan klubben växa. Utvecklingen med enbart stöd av lokala sponsorer har en gräns. Och den är snart nådd. Ljungskile behöver omfamna mer av sin omgivning för att bli starka. Ljungskile måste bli Bohusläns lag – inte bara Ljungskiles lag. Ett samarbete är ett måste om LSK på allvar ska bli en av Sveriges 16 bästa klubbar.
Jag köper inte snacket om att Uddevalla inte gör något för oss, att de bara tar. Lite som att folk i byn fortfarande tjatar om att kommunen blåste oss på ett badhus på 1970-talet. Get over it. Uddevalla har ställt upp med en hel del för LSK senaste tiden. Och 10 miljoner… sen när hamnade Ljungskile SK – ständigt med ett negativt saldo på banken – i en position där man avböja 10 miljoner. Man tackar inte nej det till på grund av integritet - utan av dumhet. Det är samma hemmablinda och idiotiska resonemang som att Ljungskile borde bli en egen kommun. Den idéen är framtagen en lördagskväll av lokala företagare med för många groggar innanför västen. För det är dags att börja inse nu - Uddevalla kommun hatar inte Ljungskile. De är inte ute efter hämnd på LSK eftersom de är bättre än Oddevold. Uddevalla kommun vill samarbeta.
Dessutom är ju lokalpatriotismen inte speciellt stark när det handlar om spelarmaterial. Ingen blev upprörd när LSK skeppade i väg hemmasonen Erik Lund – den utan tvivel största talang klubben haft sedan Bo Wålemark - till en osäker tillvaro i England. Folk i byn väljer inte direkt sina strider med omsorg. Vi ska vara paniskt rädda för att ha något med Uddevalla att göra, men att tappa ett jättelöfte betyder ingenting.
Rent konkret vad skulle namnbytet betyda då? Inte speciellt mycket. Föreställ er: ”Ljungskile SK” blir ”Ljungskile SK Uddevalla” (självklart ska Uddevalla komma sist i namnet, det ska inte vara så svårt att förhandla sig till). I tabeller kommer det stå Ljungskile SK U (eller Ljungskile U). Och nej, man kommer inte tro att det handlar om ett ungdomslag, jag kan garantera att Manchester U aldrig råkat ut för det problemet.
Folk i Ljungskile ska självklart vara stolta över sitt lag. Och jag kan garantera att Uddevallas invånare är galet avundsjuka. Men det får inte gå till överdrift. Ett namnsamarbete innebär ett skyltfönster för regionen, något som betyder oerhört mycket ekonomiskt och sportsligt. För ska sanningen fram kan majoriteten av Sveriges befolkning inte peka ut vart Ljungskile ligger på kartan. Se möjligheterna – i stället för att bara stämma upp i ett reflexmässigt och kverulantiskt nej. Med Ljungskile, och Uddevalla kommun, mot allsvenskan 2008!
Fredrik Lindstrand
Fotbollsspelare i Ljungskile SK 1988-2003. Jobbar nu som sportreporter/krönikör på tidningen City Malmö/Lund, har även varit sportreporter på TT i Stockholm.
