Det "omöjliga" blev möjligt
Att Ljungskile - svårt att inte skriva "lilla" framför ortnamnet - igår tog sig till Allsvenskan (igen) är en bedrift som saknar motstycke i svensk fotbollshistoria. Så är det.
Först och främst ber jag om ursäkt för denna sena artikel, men det var en lång dag igår och firandet efter matchen fick gå före denna artikel.
Landskrona IP igår, klockan 13:00, matchen kickas igång. Ljungskile skapar finfina målchanser, och man för matchen (kors i taket!). Bland annat har Gravem ett skott rakt på målvakten Lee Baxter där han är helt omarkerad i straffområdet, Martin Smedberg hade en nick i stolpen, och Jörgen Wålemark ett skott tätt utanför Baxters vänstra stolpe... Istället tar Landskrona ledningen i 38:e minuten genom ex-landslagsspelaren Jörgen Pettersson. En fin genomskärare som når en på djupetlöpande Jörgen som rundar en utrusande Nicklas Svensson, och därmed var 1-0 ett faktum. Orättvist och allting kändes bara värdelöst i det ögonblicket. Undertecknad hade svårt att tro att LSK skulle vända detta underläge. Men så fel jag fick, och tur var väl det.
Vändningen
Inte ens BoIS kan säga att det var rättvist med 1-0 i halvlek, och när de kom ut till andra halvlek fick de också erfara att deras ledning nog inte skulle hålla i sig särskilt länge till. LSK fortsätter att skapa chans på chans, och Smedberg rycker på sin kant för att lägga ett inlägg längs med marken till Gravem som glidtacklar in bollen i mål. Kvitteringen är ett faktum, och glädjen är total på bortaläktaren!
Men vad händer mer? LSK fortsätter att skapa de hetaste chanserna, och man manglar faktiskt mer eller mindre sönder Landskrona. BoIS hade egentligen bara en het chans, som var nära att bli självmål för vår del faktiskt, men Phiri löste det bra.
Jörgen jobbar fram en hörna i 70:e minuten, som Leinar når högst på och nickar i mål! Om glädjen var total vid 1-1, går det inte att beskriva med ord hur det var när vi tog ledningen. Men det var oerhört nervöst sista 20 minuterna. Vi ville ju inte se en upprepning från Falkenberg.
Men LSK klarade detta bra, och man var närmare att utöka ledningen än att Landskrona skulle kvittera. Domaren Johnny Lundbäck blåste av efter 92 minuter, och Allsvenska kontraktet var därmed ett faktum!
Förövrigt måste jag beröma Johnny för gårdagens insats. Han var bra helt enkelt och hade koll på läget. Tycker det är viktigt att man berömmer domarinsatserna också, då de väldigt ofta får ta emot - ibland - obefogade och tykna kommentarer.
Vild glädje bröt ut
Vi supportrar stod kvar ett bra tag på läktaren, och sjöng och gratulerade spelarna och ledarna. Det var en fantastisk känsla! Det var skön stämning i bussen hem alla de 4 timmarna som vi åkte hem. Underbart! Festen fortsatte på Lyckorna Brygga på kvällen och en bra bit in på natten. Jag fick tillfälle att prata med de flesta spelarna.
Kommentarer efter matchen;
Glimman: Var du nervös i slutskedet av matchen?
Martin Smedberg: - Inte alls. Jag tycker att vi hade kontroll och det kändes säkert. Framförallt gick tiden väldigt snabbt i slutet och övertiden försvann väldigt fort. Det var en oerhört skön känsla när domaren blåste av matchen.
Glimman: Tänkte du nånting på att när Häcken ledde sin match, och vi låg just då under, att det kunde bli svårt att vända detta?
Smedberg: Klart det kändes lite tungt då när speakern påpekade att Häcken ledde sin match.
Glimman: Vad sade David Wilson i paus?
Smedberg: Han sa att det var dags att visa vad vi går för. Vi tre i anfallet skulle visa att det är nu det gäller, folket på mitten slet oerhört för att vinna boll åt oss, och nu är det bara att köra på framåt.
Det gick ju vägen som vi vet. Sen sprang jag på Robert "Lillen" Johansson också så klart.
Glimman: Du har ju tyvärr missat hela säsongen pga din knäskada. Hur känns ditt knä idag?
Lillen: Det känns riktigt bra, och det är starkare än någonsin. Nu är det bara till o satsa på nästa säsong.
Glimman: Du kommer inte ta det extra försiktigt, ifall du är rädd för att råka ut för samma skada igen?
Lillen: Nej, det är jag inte.
Glimman: Pratat nåt med Kenny Pavey idag?
Lillen: Jajamen, han ringde förut och gratulerade oss.
En liten notis: Lite märkligt att Gravem har varit med och fört upp både GAIS (2005) och Ljungskile till Allsvenskan på just Landskrona IP.
Missa för guds skull inte bilderna som finns HÄR från igår!
Trött på tjat om var vi hör hemma
Till sist: Ljungskile SK är alltså TILLBAKA i Allsvenskan igen! En bedrift som saknar motstycke i svensk fotboll. Det är en bragd att en så liten klubb med en omsättning omkring 11 miljoner kronor, kan ta sig till Allsvenskan - en andra gång!
Förövrigt har det höjts en del röster runt om i landet angående LSKs avancemang att vi inte skulle höra hemma i Allsvenskan, allt från att vi har dålig publiksnitt, spelar tråkigt eller saknar organisationen och kommer därmed åka ur direkt.
Då säger jag så här: Vi hör hemma i Allsvenskan 2008. Vi har förtjänat den platsen, och bara för att vi är en liten klubb från en liten ort, ska vi bara be om ursäkt för att vi råkat ta oss upp till Allsvenskan och ge bort platsen bara för att vi enligt vissa kritiker inte "hör hemma" i Allsvenskan? Det är befängt!
Jag anser också att det är bra för svensk fotboll att LSK går upp igen. Det visar att små föreningar kan lyckas, utan några feta plånböcker. Det är en styrka i sig, och det är viktigt att elitfotbollen inte enbart finns i storstäderna, utan att den sprider ut sig över landet.
Ljungskile SK i Allsvenskan 2008. Inte många som trodde det inför säsongen (även om jag själv faktiskt tippade oss som tvåa!). Men nu är det ett faktum. Det är en bragd!
