Krönika: Startelvan är klar!
Krönikören Isak Svart gör comeback och debuterar för året med en ny krönika som behandlar startelvan i LSK. Diskutera gärna i forumet!
Ni är många som går och funderar och frågorna är många; Vem tar mittbacksplatsen bredvid Leinar? Hur många gånger blir Wilson uppvisad på läktaren? Klarar Joakim Glahns av att knåda Jörgen till framgång? Kan Etchu Tabe lära sig offside-regeln? Har Isaks bläck torkat?
Den sista frågan besvaras allra först. Svaret är ett rungande nej! Bläcket har bara varit tillfälligt slut, men i samband med bokrean uppdagades att Bokia hade rea på bläck. Isak ställde sig i kön och kunde höra hur det tisslades och tasslades. Människor som egentligen inte hade någon relation till varandra stod i kön och pratade fotboll! LSK är tillbaka, men vilken elva kommer LSK att mönstra i den allsvenska premiären?
Aldrig har jag sett fram emot något så mycket som denna allsvenska säsong. LSK är alltså tillbaka i Allsvenskan, detta efter ett bragdbetonat 2007. Vi har en begränsad budget och vi har därför också en begränsad trupp. LSK anno 2008 ska egentligen inte kunna hänga kvar i fotbollens finrum, men det är i begränsningarna som vår styrka ligger. Motsägelsefullt? Javisst! Begränsningarna gör att LSK plockar fram det där lilla extra. En eventuell fixstjärna i truppen gör att LAGET presterar sämre. Spelarna känner till begränsningarna och detta gör att de som är med i truppen presterar bättre. Mot denna bakgrund tror jag att David Wilson, som vanligt, gjort alldeles rätt.
En spelare som lyft sig under försäsongen är Richard Jansson. Det finns ett ord som jag verkligen hatar, nämligen ordet "frejdig". Det känns gammaldags och är svårdefinierat. När jag tittar på 2008 års Richard Jansson får ordet plötsligt en positiv klang. Rickard ser frejdig ut i allt som han företar sig. Jag tror att Jansson håller på att växa ut till en Wilson-favorit. (Med Wilsonfavorit avses att man aldrig ger upp och aldrig känner efter. En kommentar i stil med "Vi är Ljungskile och vi ger aldrig upp" ger givetvis bonuspoäng.) Varken Vitas eller Senften har imponerat på mig hittills i år. Den förstnämnde är ju dessutom skadad. Allt detta sammantaget gör att jag tror att det är Richard Jansson som startar som mittback jämte Leinar i premiären.
Jag tror faktiskt att det bara kommer att finnas två nyförvärv i LSK:s startelva den 31/3. En av dessa herrar finns givetvis i målet. Michal Slawuta kommer att vakta buren. Slawuta är självskriven, han styr sin backlinje med järnhand, gör sällan några misstag och kryddar detta med kalasräddningar. I matchen mot Moss var det väl egentligen bara Slawuta och kanske också Jansson som var godkända?
I Ljungskiles tremanna-anfall hittar vi den andra nykomlingen; Jon Lundblad. Min förhoppning är att Lundblad blir säsongens positiva överraskning och han har verkligen förutsättningarna. Jag tror inte att Jon själv kan påminna sig om en försäsong som varit lika smärtfri som denna. Ex-örebroaren vet var målet är beläget, om han bara är frisk kommer han också att hitta det. Årets sista marsdag bjuder dock inte på Etchu Tabe från start. Att vi värvat en riktig goal-getter är det ingen tvekan om, men Mossmatchen får mig att tveka på hans färdigheter. En offside-löpning som jag inte ens sett under mina dagar i Sydamerikas gärdsgårdsserier (där regler ibland glöms bort) tillsammans med flera andra tveksamheter gör att Tabe lämnas utanför startelvan. Här finns dock en riktig joker som kan rädda många sköna poäng under säsongen.
Gammal är äldst
Wilson litar alltså på "det gamla gardet". Han vet att de ger allt och lite till. Wilson kommer således att ställa upp med följande lag mot klassiska Hammarby IF:
Slawuta
Zarkovic, Leinar, Jansson, Johansson
Kitc, Augustsson, Smedberg
Lundblad, Wålemark, Kristoffersson
Att Johanson och Kristoffersson, trots sina tidigare skadebekymmer, spelar från start tror jag är givet. Ingen LSK-spelare kommer i närheten av Johanssons inläggskvalitet, dessutom krävs det en vänsterfot i startelvan. Kristofferssons slit och målfarlighet gör även honom till en självklar startspelare. Även Kitic och Augustsson har ju dragits med skador, men det krävs en jordbävning för att de inte ska spela i premiären. Framåt har vi tre spelare som gör det vi alla vill se, nämligen mål.
Under säsongen kommer Wilson garanterat att få bevittna en eller flera matcher från läktarplats. Personligen tror jag att säsongen kommer att sluta med att Wilson levererar ett klassiskt citat i stil med "It's fucking unbelievable!" Om det sistnämnda ordet får en negativ eller positiv innebörd låter jag dock vara osagt.
Till sist; Wålemark ser ut att vara väl förberedd inför den allsvenska comebacken. Om Glahns bara gör sitt jobb, så tror jag att "den gamle" levererar 5-6 mål i år.
