LSK kontra Oddevold - Om behovet att hävda sig
Oddevolds redaktion svarade på undertecknads kåseri, och nu kommer ett gensvar på det.
Det känns mest relevant för undertecknad att direkt bemöta IKO-skribentens slutkläm, att LSK-folket skulle ha ett större behov av att hävda sig än IKO-folket, vilket i sin tur skulle göra LSK till fortsattt lillebror i denna relation.
När Uddevallakamraterna sänkte LSK i cupen som begåvats med det udda namnet Ernst Fisk, jublade stora delar av Agnebergshallen. Av någon anledning var ovationerna inte alls de samma när samma kamratgäng besegrade Svane och UIS. Av det kan man dra slutsatsen att det inte handlade om att just Uddevallakamraterna hade väldigt många sympatisörer på plats, utan snarare att väldigt många personer i hallen sympatiserade EMOT ett lag - LSK.
Undertecknad hojtade själv glatt för varje mål som IKO släppte in, men att som IKO-skribenten mena på att det bara är vi LSK:are som sysslar med sånt, det är verkligen att ta fram stenarna i det sköra glashuset.
Utan att nämna någon vid namn så har undertecknad givetvis träffat ett antal bittra IKO-supportrar genom åren. En av dem stötte jag på för fyra år sedan i en buss som lämnade Nils Ericson Terminalen i Göteborg. Då uttryckte han åsikten att Oddevold också hade spelat i SuperEttan, om bara styrelsen hade haft vett att satsa mer på A-laget och mindre på ungdomssektionen. Uppenbarligen var det viktigt för honom att ge en mig förklaring angående hur IKO kunde ligga hela två serier under LSK.
Ett annat mycket bra exempel är väl den personbil som i ren eufori körde flera varv runt rondellen utanför Willys i centrala Uddevalla den trettonde mars 2001. IKO hade förnedrat LSK genom en svidande fem-etta på Skarsjövallens grus, och glada supportrar markerade sin lycka på hemvägen. Helt förståeligt med tanke på att IKO redan då hade befunnit sig fyra år bakom LSK i A-lagsfotbollens kölvatten. Däremot stämmer det inte överrens med IKO-skribentens antydan att det bara är LSK:are som har behov av att hävda sig i den här tvekampen mellan Uddevalla Kommuns två starkaste föreningar.
Det finns många exempel på hur LSK:are och IKO:are har visat behov av att hävda sig gentemot varandra sedan lagen blev ungefär lika bra på 90-talet, och jag ser inget negativt i det. Lillebrorskomplex definierar IKO-skribenten detta behov som, men jag håller inte riktigt med. När brödrakampen är relativt jämn kan inte en storebror gå segrande ur striden utan att just ha drivkraften att vilja hävda sig.
Sen kan man då fråga sig om inte en LSK:ares behov att hävda sig borde minskat i höstas när lagen gled längre ifrån varandra igen, men så är inte Oddevold någon typisk Division 2-klubb heller. Ser man sig runt i Sverige så kan man snabbt konstatera att det är en minoritet klubbar i fjärdedivisionen som pratar öppet om att ta sig till elitfotbollen. Ja, det är väl givetvis önskvärt även i en klubb som Nybro IF, men i Oddevold ligger helt enkelt ribban mycket högre. Och det driver givetvis fler grönvita till att vilja hävda sig ändå. Det är ett slags anspråk; Vi konstaterar att ni har siktet inställt på att "peta ner oss från tronen", och sånt driver upp starka känslor, lokalpatriotism och just ett behov av att visa var skåpet skall stå.
Så lider LSK-folket enligt IKO-skribentens definition av lillebrorskomplex, så är det lika "illa ställt" med IKO-folket, beroende på hur man vill vinkla saken. Det känns helt enkelt som att ingen part har något att lära den andre i den frågan. Det är på sätt och vis lite som att be David Beckham förklara för Zinedine Zidane hur det är att vara fotbollsproffs.
