Årskrönika 2011
Nu är snart 2011 slut. Passande nog försöker jag mig på en slags summering av säsongen som gick. Det blir lite återblickar inbakat med egna tankar, så se detta som en högst personlig summering.
Årets match
Den mot Hammarby hemma. Det spelar ingen roll att gräsmattan inte var tillräckligt bra, det är fortfarande lika för båda lagen. Ursäkter kan man alltid hitta på i efterhand. Och 4-1 till LSK kan man inte skoja bort. Det var en mycket god stämning på läktarna där många hade rest från Stockholm. Totala publiksiffran hamnade på 3460, varav säkert hälften var Bajare.
Som en liten notis vann LSK även borta mot Hammarby med 3-1, alltså totalt 7-2. Repris 2012?
Årets motståndare
IFK Värnamo. 5-1 hemma och 2-0 borta. Alltså totalt 7-1 till LSK. Ur Ljungskiles synvinkel den klart ”bästa” motståndaren.
Årets jobbigaste motståndare
IF Brommapojkarna. I år var Ljungskile inte ens nära att plocka poäng mot dem. 2-6 i fördel till Stockholmarna talar väl sitt tydliga språk.
Årets besvikelse
Det finns tyvärr en hel del jag kan skriva här. Allt från ledarsidan, till den ekonomiska situationen och spelare som inte höll den standard man trodde på förhand.
Men det som de allra flesta har tjötat om i år på läktarna och vid supporterträffar är tränarnas val av spelsystem. Att gå ifrån 2010 års spelidé med mer boll längs med backen, till att köra långa bollar på Superettans kortaste anfallare Johan Patriksson visade sig med facit i hand varit ett dåligt drag av tränarna Bo Wålemark och Örjan Glans. Att använda Patriksson som targetplayer i en 4-5-1 uppställning var oftast en bidragande orsak till detta mellanår.
Väldigt upp och ner i år. Därför slutar LSK åtta.
Årets förvirring
Första matchen i april heter arenan återigen H.A. Bygg Arena. I nästa hemmamatch mot Hammarby (omgång 3) har Skarsjövallen bytt namn igen till Markbygg Arena.
Årets märkligaste
Lorenzo Brais värvas från Spanien för att bli bänkvärmare i Ljungskile SK.
Årets ”vad hände?”
Jarrod Smith som plockades in något som en joker strax innan säsongsstart. Han hade medverkat i för-VM för sitt Nya Zeeland och spelat i MLS.
I LSK spelade han första matchen i omgång 1 från start. Blev utbytt efter 38 minuter, och kom aldrig tillbaka senare på säsongen p.g.a. skador och bestämde sig för att sluta karriären.
Årets bortamatch
Sett ur det sportsliga, Hammarby. Det är givetvis en del prestige i att slå Hammarby med 3-1 på Söderstadion.
Sett ur klackperspektiv, Landskrona borta. Där sjöng vi hela matchen och överröstade deras hemmaklack. Det var nog årets behållning från bortamatcherna.
Årets spelare
Michael Thomas. Han visade sig vara precis så nyttig som vi på förhand hoppades att han skulle vara. En grym allround-spelare och var den spelare som var jämnast av alla 2011.
Årets mål
Joakim Runnemos (och Richard Nilssons) frisparksvariant mot Västerås SK hemma. Länk: http://www.youtube.com/watch?v=uA-Qwg8cYPw Målet kommer ca 1:50 in i klippet.
Årets märkligaste 2
LSK har förtvivlat svårt att göra mål första halvan av säsongen (precis som 2010). Fyra matcher i rad (drygt) efter omgång 3 går LSK mållösa framåt (men släpper in en del billiga mål bakåt, och tappar en del poäng). Totalt 440 minuter tar det innan man lyckas med bedriften att smälla in 3 mål på 30 minuter borta mot Degerfors IF i omgång 8.
Årets besvikelse 2
Kontraktet är säkrat. I sista hemmamatchen mot IK Brage förväntar de flesta sig att de yngre spelarna som Robin Iglicar och Samir Fehric ska få chansen. Men de får inte komma in alls.
Vilka matcher ska de få spela om de inte ens får spela när kontraktet är klart?
Årets spelare som fick mest gnäll
Troligtvis Alexander Mellqvist. Han fick spela som yttermittfältare och var inte särskilt bra där i den rollen. Fick kliva in centralt (oftast som släpande) en bit in på säsongen och växte mer och mer där till en av de viktigaste spelarna.
Årets högsta förväntningar
Erik Nilsson. Han anlände till LSK på lån för andra året i rad, och han hade enorma förväntningar på sig efter succén från 2010 då han producerade 10 poäng på 20 matcher. Men i år var han inte lika vältränad efter att ha spelat få matcher i Örebro. Och när de inte har ett B-lag var han i sämre skick och fick träna ifatt de andra i laget. Erik gjorde absolut helt okej ifrån sig med 5 poäng på 11 matcher, vilket i sig egentligen är väldigt bra. Men det trots allt skillnad på honom 2011 kontra 2010. Jag önskar honom all lycka i Degerfors IF.
Årets buande
När Joakim Runnemo byts ut hemma mot Brommapojkarna. Han var den spelare som visade mest och var bäst i LSK i den matchen. Tränarteamet visade ingen fingertoppskänsla när de då valde att byta ut honom, vilket resulterade i att hemmapubliken buade ut Bosse och Örjan rejält.
Runnemo själv såg givetvis besviken och förvånad ut. Han var inte ensam om det.
Årets sämsta förlorare
Efter att Ljungskile slog Hammarby på Söderstadion med 3-1, gick ”Bajen” ut på sin officiella hemsida och bad om ursäkt för förlusten. Visserligen var det i efterhand något man menade att det inte hade något mot LSK som lag att göra, utan att just förlusten var det som fick bägaren att rinna över för en ur Hammarbys-ögon sett dålig säsong.
Men bara grejen i sig var rolig.
Humor.
Årets frispark
I Svenska Cupen mot Örebro SK hemma stänker Rafael Magalhaes in den upp i nättaket från strax utanför straffområdet. Vrålläckert. Dock tar firma Nilsson/Runnemo hem priset som årets mål, även om den också börjar som frispark…
Årets moll
4-5-1. Premiären visade dessvärre en del vart säsongen skulle sluta. Ruggigt dåligt spel och Falkenberg visade upp intentioner på ett spel som liknade en hel del det som LSK presterade under 2010. Det defensiva spelet höll i sig säsongen ut, och får stå som årets moll.
Årets dur
Även om 2011 präglades av det defensiva spelet, fanns det givetvis andra ljusglimtar då LSK genomförde några riktigt bra matcher. Exempel på det är än en gång Hammarby-matcherna, men även ett taktiskt bra genomförd match mot GIF Sundsvall hemma. Klokt genomfört som gjorde giffarna frustrerade, något som LSK utnyttjade och vann matchen rättvist med 3-1.
Årets nästan
Ljungskile SK var timmar från konkurs. Men det blev bara nästan.
Årets största besvikelse
Sista matchen mot BP borta slutade med förlust precis som premiären mot Falkenberg. Därmed slutade LSK som ett mittenlag på åttondeplats. Inte alls vad vi trodde på förhand. Topp 3 var målet, och är man då indragen i den nedre kvalplatsdramatiken känns det väldigt misslyckat. Tränarparet kan säga vad de vill, att man gjorde fler mål än fjolåret, stor spelaromsättning och dylikt men faktum är att ansvaret ligger hos tränarna vad gäller spelidé, vad man vill prestera på planen och vilken mentalitet och inställning som ska smittas vidare på spelarna. Här tog man tyvärr ett steg bakåt efter två fina år 2009 och framförallt 2010.
Sedan svider det när tränarna säger efter säsongen att ”Vi är nöjda med att komma på en åttondeplats”. Vad är det för vinnarmentalitet?
Årets tyngsta förlust
Det var att Gabriel ”Gabbe” Altemark-Vanneryr valde att spela i Varbergs BoIS kommande säsong. Ingen skyller på honom för det, men det är en tung förlust för LSK. Han är fortfarande oerhört omtyckt och har under sina två år spottat in mål. 13 mål under debutsäsongen och 9 mål i år, bara på 19 matcher varav 15 från start.
"Gabbe" kommer bli saknad 2012.
Inför 2012
Nu kan man lägga det mörka rubrikerna åt sidan vad gäller ekonomin. Det var körigt ett tag, men det ser klart mycket ljusare ut just nu. LSK FANS har medvetet valt att inte rapportera om detta stup i kvarten då det knappast gynnar klubben vi älskar. Istället startade vi bland annat en namninsamling till Uddevalla kommun för att visa vårt stöd. Även på den ekonomiska biten valde vi att stötta genom att återuppstarta insamlingsprojektet ”Slanta på för LSK”. Pengar som är tänkt att stärka klubben, och som kommer överlåtas under januari månad 2012.
Därmed kan vi se framåt tycker jag, och det förhoppningsvis mot en ny, spännande säsong med vårt kära LSK. Vi har en ny tränare vid rodret, Tor-Arne Fredheim som känns oerhört intressant. Vi väntar fortfarande på att få några signaturer på pränt, dvs. kontrakt förlängda med några av spelarna från i år, men när turbulensen nu lagt sig kan man fokusera på detta och då fattas bara resten…
Jag vill önska alla er supportrar till LSK som i vått och torrt har stöttat LSK under hela säsongen, både på läktaren och genom insamlingsprojekten samt andra ideella uppdrag, ett riktigt Gott Nytt År! Nu hoppas vi på ett minst lika starkt stöd 2012!
There’s gonna be some rockin’ nästa år!
