Artikelserie: Vägen till Allsvenskan del 2/3
Mathias Steen följde med och bevakade LSK under försäsongens sista veckor. Det utmynnade i ett examensreportage på Ljungskiles Folkhögskola. Det här är hans berättelse som vi nu kan ta del av. Här följer den andra delen.
Vi befinner oss i Olof Engelbrektssons bil. Som assisterande tränare till Tor-Arne är han med på de flesta av LSK:s träningar och matcher. Nu väntar teambuilding. Solen är på väg att sänka sig över Västkusten men värmen är ihållig. En sommarkväll i mars. Marcus – materialaren – sitter i passagerarsätet. Uddevallabron stoltserar i skymningen och vi tar oss in i ett litet bostadsområde. Längst upp på gatan stannar Olof framför hus nummer elva. Det är vitt. Alla hus i området är vita. Han visar glatt runt i sitt hem sedan 20 år tillbaka. Barnens rum, altandäcket med sol hela dagen och det så kallade gymmet. Olof byter om och lyckas leta reda på kortleken, som ikväll verkar ha en väldigt avgörande roll.
Hotell Carlia ligger insprängt mellan Bohusläningens tidningsredaktion och en stor parkeringsplats. På nedre våningen, i en trång och varm konferenslokal, trängs hela LSK:s spelartrupp. Solen har legat på hela dagen. I hörnet står en fläkt som förgäves försöker svalka rummets invånare. Veteranen Aleksandar Kitic, som funnits i truppen längst av alla (sedan 2005), utses till lagkapten. Ett spelarråd väljs sedan fram innan Tor-Arne tar bladet från munnen. En blixt från klar himmel slår till och en liten spricka uppstår i den hittills så polerade ytan.
– Det är ett helvete att Jocke blir förbannad över att han inte får lägga straffen idag. Och när Genalvo istället får ta den, så är det ett helvete att Jocke skrattar när han missar den.
Det blir tyst i rummet. Medspelarnas blickar riktas mot en, till synes, förvånad Joakim Runnemo.
– Va? Skrattade jag?
Inget svar. Istället är det Cakics tur att åka på en tillrättavisning. Det är ord och inga visor från tränarhåll.
– Och du, Riki. Du var förbannad vid någon träning och ropade fitta. Jag vill verkligen inte ha några könsord, tack.
Spelarna delas in i fyra grupper. Tor-Arne placerar ut rå spagetti och marshmallows.
– Med hjälp av det ni har framför er har ni nu fem minuter på er att bygga ihop det högsta tornet. Det ska sedan stå upp i tio sekunder. Joakim, i sällskap med bland andra Patrick och Magnus, ser ut att ha sopat dispyten under mattan för tillfället och tar direkt initiativet i byggnadsarbetet. Men det visar sig inte vara särskilt framgångsrikt. Istället är det gruppen med Aleksandar i täten som visar upp den mest ambitiösa konstruktionen. När fem minuter passerat kan laget ohotat ta hem segern i och med sitt imponerande bygge på 78 centimeter. Glädjen går inte att ta miste på.
En halvtimme in på kvällen stiger Anders Wallgren in i rummet. Mannen som satt på ordförandeposten under det oerhört kaotiska fjolåret. Numera är han suppleant till styrelsen och medlem i sportkommittén. Det är han som tar hand om de nyanlända spelarna, och det är han som
lockat hit de brasilianska influenserna tack vare sin flytande portugisiska. Den ekonomiska krisen slog hårt mot Ljungskile SK. De nödvändiga investeringarna i arenan var den största boven i dramat och klubben drog på sig 3,5 miljoner kronor i skulder. Nu är leverantörsfakturorna betalda. Den stora räddningen blev det köp av konstgräsplanen som Uddevalla kommun genomförde för – just det – 3,5 miljoner kronor. Om man inte lyckats få in de pengarna hade det slutat illa. Riktigt illa. Nu har man fått hemläxa av kommunen – att anpassa sin ekonomi efter ”kostymen”.
– 2011 var en rejäl utmaning. Jag visste att det skulle bli tufft när jag tog jobbet i mars. Men det triggade bara mig, jag visste att jag gjorde skillnad. Hade vi misslyckats skulle inte klubben existerat idag. Men vi tänkte inte så, utan på hur vi skulle göra för att rädda klubben, berättar Wallgren.
Idag råder inköpsstopp i föreningen och det är budgeterat för ett överskott inför 2012.
– Det gäller först och främst att skapa ett större nätverk och stärka relationen till andra föreningar i Bohuslän. Och att öka vårt publiksnitt förstås. Vi säljer faktiskt elitfotboll, det är vår produkt.
– Tycker ni om blondiner?
Teambuildingen avrundas med att Tor-Arne läser upp ett antal påståenden. Spelarna ska träna på att ta egna beslut. Inte helt oväntat är 90 procent av gruppen positiva till frågan och vandrar över på jasidan av rummet.
– Om ni ska göra slut, hur gör ni det då?
Majoriteten väljer att göra det över en fika och trycker in sig tillsammans i ett hörn. Men brasilianarna inriktar sig på motsatt sida med svarsalternativet Jag gör ingenting. Efter ett ytterligare ett par skruvade frågeställningar, följt av en hel del skrattattacker, lämnar spelarna för relaxavdelningen på källarplanet. Kvar i det nu betydligt svalare rummet finns Tor-Arne, Anders, sportkommitténs andra hälft Bosse Erlandsson samt Patrik, som var med och övervakade spelarna under den brottningsövning som hölls ett par dagar tidigare.
– Vem visade mest kämparglöd på brottarmattan då?, frågar Bosse nyfiket.
– Kitic hade mycket vilja. Sandberg med. Och amerikanerna gasade på bra, lyder svaret.
Snacket går vidare om allt från medias närvaro under den kaosartade hösten till kortväxta spelares funktion.
– Vi har för lite styrka, vi måste ha in en närkampsspelare, säger Tor-Arne och syftar på det som saknas i truppen.
– Finns det ingen styrka på planen vinner man inga matcher.
Anders ger sig in i diskussionen.
– Men Barcelona har ju bara småttingar, det går ju bra för dem.
– Jo, men det är ju knappast jämförbart. Vi är ett mittengäng i Superettan. De har dessutom styrka defensivt ändå. Det har egentligen inte med storlek att göra, kontrar Tor-Arne.
Nu väntar en utekväll tillsammans med laget. Sammanhållningen ska slipas på ytterligare. Skymningen har smugit sig på och solen försvunnit bakom husfasaderna. Illusionen av en sommarkväll i mars lever inte kvar.
Jakten på anfallare fortsätter. Något kontrakt för Samir blev det inte. Istället har har man tagit in en kristen turk från Kanada vid namn Yoanan, som bara varit i Sverige i tre veckor. Beslutstiden är kort – ytterligare två klubbar står på väntelistan. En pressad situation för både spelare och ledare. Han får en udda start på sitt besök. Naturgräset på huvudplanen måste krattas. Alla ska med. Även provspelare.
Runnemo inleder dagens träningspass med att be om ursäkt för sitt beteende kring straffincidenten under Halden-matchen. Tor-Arne ser nöjd ut.
– Jag gav honom förslaget att be om ursäkt inför hela laget. Han skulle fundera på det. Det där var starkt gjort!
Sandberg är sjuk. Har han kanske fått nys om krattningen på förhand och på grund av det skippat dagens pass? Tor-Arne tar hand om försvaret, Olof anfallet. Det dröjer inte länge innan Riki tvingas lämna för konditionsträning. Märkbart irriterad av beslutet skjuter han iväg både en och två bollar upp i luften.
– Han började klaga på sina medspelare, så det är klart att man blir förbannad. Vi har pratat om Ljungskileandan. Och dessutom behövde han löpa lite, konditionen är inte på topp, förklarar Tor-Arne beslutet.
Joakim kliver av träningen med en lårkaka. Det verkar inte vara någon större fara, men skadeeländet vill inte få något slut.
Har vi tagit fel avfart och hamnat i ett kargt Sibirien? Ett öde landskap, nästintill minusgrader och en underlag som inte är värt nog att kallas fotbollsplan – snarare en horisontell puckelpistbacke. Mitt ute i ingenstans, någonstans i Uddevallaskogarna. Granarna omringar det rektangulära området där det är tänkt att 22 man ska spela fotboll. Qviding står för motståndet i försäsongens allra sista match. Det är nu ledarstaben ska få sina sista svar innan allvaret drar igång om en dryg vecka. En gubbe med Rosseröds IK:s logga på kepsen hälsar på mig. Han säger något obegripligt och får en artig nick tillbaka.
Skadeläget ser ljusare ut än för ett par dagar sedan och det är bara Niclas Andersén och Petter Björlund som går ut i förtid och rehabtränar i kylan. Det dröjer inte länge innan de springer in och byter shortsen mot långbrallor. Isande vindar råder och molnen hänger som en slöja över fel sida himmelen. Aleksandar taggar killarna inför avspark. Det dröjer inte länge innan lagkaptenen blir drabbad av en ful eftersläng. Ilskan går inte att ta miste på.
– Du kan ju inte göra sådär en vecka innan seriepremiär, fattar du väl!
Första halvlek är kantad av tjafsiga situationer och tuffa tacklingar. I halvtid är irritationen stor. Bruno Santos vill bli utbytt. Han är ordentligt provocerad.
– Annars blir det rött kort, jag lovar dig. De spelar inte fotboll, de vill bara bråka.
– Bruno, du måste vara mentalt stark, säger Tor-Arne och ber spelarna att sluta tjafsa och fokusera på fotbollen. Josemar inleder andra halvlek med att gå tufft in i en duell. Qvidings tränare Bosko Orovic blir vansinnig.
– Det är ingen jävla kampsport det här, gormar han från sidlinjen.
Eftersom Yoanan inte lyckats träna till sig ett kontrakt har ännu en provspelare tagits in – Valon Gashi från Mellerud. Efter 50 minuter får kan komma in och visa upp sig. Fem minuter senare dyker ett gyllene läge upp, men målvakten lyckas på något sätt rädda skottet med ryggen när målet är tillspillogivet. Med kvarten kvar går Kitic ut mot Iglicar. Rickard tar över bindeln. Det hinner bara gå två minuter innan det bränner till igen. Han åker på sitt andra gula kort, vilket betyder utvisning. Rickard är ursinnig och stormar raka vägen in i omklädningsrummet.
– Ett jävla skitkort. Det är domaren som ska styra upp, men han tappar allt. Det går ut över matchen. Jag vet inte vad Qviding sysslade med där ute. Deras enda mål var att provocera. Och planen är som den är, säger han besviket efter slutresultatet 0–0.
Olof är fåordig.
– Vi gör ett dåligt genrep. Det blev stressat, för mycket tjafs, även om de provocerade fram en hel del.
Högtalaren sprakar till. Den lycklige med lott nummer 116 får hämta sin pris i kafeterian. Den sibiriska väderleken har växlat om till arktisk. Det är hög tid att lämna skogsgläntan.