LSK-blogg: Drömmen om Allsvenskan
9 dagar av outhärdlig abstinens återstår nu tills dess att serien drar igång igen för Ljungskiles del. Det laget visat upp under säsongens första hälft gör dem till den bästa upplagan av LSK genom alla tider. Men trots det kan ingenting tas för givet, större genomklappningar har skett, och frågan är om laget kommer kunna behålla en topp-3-placering året ut och på så sätt hålla drömmen om Allsvenskan vid liv?
Abstinensen kommer övergå i vånda. Jag kan dock inte vänta på den plågsamma ovissheten i att veckovis kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Ni vet, den sortens lidande som bara är förärad en supporter till ett lag som är inblandat i toppstriden! Men när vi nu tvingas vänta ännu ett tag kan vi lika gärna gotta ner oss lite i det jag nämnde här i inledningen; att LSK - just nu - är bättre än någonsin!
1996 var LSK:s tredje år i Sveriges näst högsta serie och året man första gången tog sig till Allsvenskan. När halva serien spelats låg LSK på tredje plats efter att ha skrapat ihop 24 poäng på de 13 omgångarna (serien bestod då bara utav 14 lag). Man snittade alltså 1,85 poäng/match. Upp till både kvalplatsen och förstaplatsen hade man ynka två poäng då både ettan (Elfsborg) och tvåan (BK Häcken) låg på 26 poäng vardera.
2007, året LSK tog sig till Allsvenskan för andra gången, låg laget femma i halvtid efter att ha spelat in 23 poäng på 15 matcher. Det ger ett snitt på 1,53 poäng/match. Upp till kvalstrecket saknades bara tre poäng, även om man låg hela 15 poäng bakom autonoma ettan IFK Norrköping.
I år då? Etta och 31 poäng på 15 matcher, vilket ger det smått otroliga snittet på 2,07 poäng/match! Det är samma poäng som tvåan GIF Sundsvall och två poäng mer än kvalplatsplacerade Hammarby. Skillnaden till våra två största framgångsår är med andra ord stor. Inte nog med att LSK för första gången någonsin är halvtidsmästare i Superettan, man har dessutom tagit minst 0,22 poäng mer/match än man gjorde under de första halvorna av sina två tidigare succésäsonger!
Spelarna får inte låta sig drabbas av hybris nu, det kan inte nog understrykas, men jag tillåter gärna mig själv att göra det - såhär i väntan på vad som komma skall. För om inte nu, när annars ska vi kunna drömma om Allsvenskan?