2020-03-07 20:00

Nice - Monaco
2 - 1

Klasskillnad när LSK slog Landskrona

Det var en tempostark match som ägde rum på Valhallas konstgräs på tisdagen. Om första halvlek slutade med ett litet övertag för LSK, så bjöd andra halvlek på en veritabel kross signerat grönvitt. Segern var solklar och aldrig hotad.

Knappast någon som är intresserad av svensk fotboll har undgått händelseförloppet sedan i söndags, då matchen först skulle gå av stapeln. Under närmast skandalösa former underkändes Markbygg arena en halvtimma innan planerad matchstart, då det fanns för mycket sten på planen. Reaktionerna lät inte vänta på sig. LSK-supportrar var upprörda. Landskronasupportrar var (med all rätt) ursinniga. BoIS tränare Jörgen Pettersson lät insinuera att dålig planskötsel skulle vara uppsåtligt från LSK:s sida, då man ”ändå bara spelar i luften”. Sportchefen Mats Aronsson meddelade att man tänker fakturera LSK för den i efterhand sett onödiga resan till Ljungskile. Längst av alla gick Landskronas anfallslån från Malmö FF, Alex Nilsson. Nilsson gick skriftligen ut på Twitter, kallade LSK för pajasklubb och förordade degradering till division 6.
När matchen så var över på tisdag kväll kunde vi duka långbord och låta nämnda herrar äta upp sina uttalanden.
Matchen började böljande. LSK visade tidigt prov på fina spelkombinationer. Jonas Lindberg har visat sig vara ett lyckokast i rollen som passningslevererare. Med ständigt rusande trion Robert Bagger, David Johannesson och James Sinclair från start fanns hela tiden passningsalternativ i anfallsspelet, något som jag personligen saknade under de tre inledande omgångarna. Avstängde Aleksandar Kitic ersattes från start av Nuri Mustafi centralt på mitten. En spelare som inte riktigt har Kitics intensitet i närkampsspelet, men å andra sidan utstrålar ett stort lugn och en säkerhet i passningsspelet som vi saknat.
Landskrona var inledningsvis inte ofarliga de heller. Främst var det när man kom runt på högerkanten, där Max Mölder kom löpandes och slog hyperfarliga inlägg med precis rätt ”båge” mot LSK:s straffområde. Man hade en period i första halvlek där man utnyttjade detta mycket väl och gjorde det otroligt svettigt för Magnus Berglöf, som dock alltid såg till att reda ut situationerna tillsammans med ett välplacerat försvar. Men nog hade Landskrona kunnat sätta en strut under denna period.
Trots Landskronas farligheter vill jag hävda att LSK hade ett litet övertag i halvtid. Jonas Lindberg har ett mycket vackert skott som går i en båge över Bill Halvorsen i Landskronamållet, men träffar ribban. David Johannesson har tre lägen som med lite finslipning hade kunnat resultera i mål. Ständigt på språng lyckades han ta sig förbi en Landskronaback på en förlupen boll och runda Halvorsen i ytterkanten av straffområdet. Mot ett öppet mål slog sedan Johannesson tyvärr till bollen så fort han kan istället för att kyligt gå en bit till, och hamnar därför ur balans. Bollen blev på tok för lös och felriktad och kunde därför enkelt rensas undan av Landskronaförsvarare. På ett inlägg gick sedan Johannesson upp och avlossade en cykelspark, som tyvärr gavs för lite fart och riktning och enkelt plockades av Halvorsen. Hans tredje öppna läge kom av en yttersida i världsklass signerad Robert Bagger, som skruvade sig runt Landskronas ytterback. Johannesson väntar dock något för länge och en BoIS-försvarare kunde täcka skottet ut till hörna. 0-0 var resultatet i halvlek, även om 2-1 kanske hade varit det allra mest rättvisa.

I andra halvlek fortsatte LSK:s press, med undantaget att Landskrona nu inte längre kom i motattacker. Tyvärr tycktes man ha rysligt svårt att få dit bollen, trots flera öppna lägen. De flesta signerade David Johannesson, som var fortsatt ständigt livsfarlig men inte fick till det där lilla sista.
Så var det äntligen dags i den andra halvlekens tolfte minut. Precis som målet närmast innan, 2-0 mot Brage, kom det till av ett mastodontinkast från James Sinclair. Bollen hamnade nära första stolpen därifrån den nickskarvades i ribban. Returen studsade ut vid bortre stolpen där Jonas Lindberg dök upp och dundrade in det förlösande 1-0-målet.
Bara minuten efteråt var det dags för ännu ett Johannesson-friläge, och den här gången fick han utdelning. Han lyckades inte få in bollen, men hölls i när han skulle avsluta och domaren dömde straff. Mittbacken Patrick Hopkins fick bli exekutor. Hopkins visade ingen pardon på sin senaste straff, mot Falkenberg, då bollen satt i nättaket. Den här gången lade han den dock lågt vid målvaktens högra stolpe, dit Halvorsen hann för att rädda. Blixtsnabb fram på returen var dock Nuri Mustafi, och lirkade in 2-0. 3-0 kom nästan på beställning ytterligare några minuter senare. James Sinclair drev på bollen centralt i mitten tills han nådde straffområdslinjen, från vilken han pricksköt in bollen vid bortre stolproten.
Där och då var matchen avgjord. Landskrona hade förtvivlat svårt att skapa något över huvud taget i andra halvlek. Vid ett tillfälle borde det dock blivit bortamål, då man hade en boll i insidan stolpen som sedan studsade ut rakt i pannan på en Landskronaspelare, ett par meter från det helt tomma målet. På något sätt lyckades han dock nicka bollen i ribban och Berglöfs nolla var räddad. Å andra sidan kunde LSK mycket väl ha gjort åtminstone 2-3 mål utöver de man gjorde. Robert Bagger höll till exempel på att bjuda på något som kunde ha varit med i matchen om årets mål när han snurrade upp halva Landskronas lag och på egen hand tog sig fram till ett friläge. Tyvärr lade han bollen någon decimeter utanför stolpen. Även inhoppande Peiman Eliassi var vid ett tillfälle mycket nära att nå bollen och peta in fyran. Men 3-0 är alltid 3-0 och det ska vi vara nöjda med.
Sammanfattningsvis gör LSK säsongens bästa match så långt. Landskrona hade inget att hämta. Återigen påminner man fotbollssverige om att fotboll spelas på planen och inte i styrelserummen, vilket är sportens stora tjusning. Hade jag varit Landskronasupporter hade jag ifrågasatt Jörgen Petterssons professionalitet, i skenet av uttalandet om att LSK är ett lag som spelar i luften. Något som tyder på mycket slapphändigt scoutande, då det framstår som att han inte sett LSK spela sedan 2008. Ungefär lika up-to-date som om Tor-Arne Fredheim hade gått ut och sagt att man bör se upp med Landskronas giftige anfallare Kevin Amuneke. Kanske var det också i luften Landskronaspelarna tittade, medan LSK-spelarna rullade ut dem längs backen. Frispråkige Alex Nilsson kom å sin sida ingenstans i tisdags kväll, då han enkelt plockades bort av LSK:s backlinje.
Hela laget ska ha stort beröm efter matchen, men det är några som bör lyftas fram särskilt. David Johannesson misslyckas tyvärr att göra mål, men å andra sidan är han farlig precis hela tiden. Det är inte troligt att han kommer gå mållös speciellt länge till. Nuri Mustafi har ingen lätt uppgift när han ska ersätta nyckelspelaren Aleksandar Kitic på mitten, men gör det med bravur. Robert Bagger visade sig verkligen från sin rätta sida. Blir det fart och fläkt i matcherna, då kommer verkligen Bagger till sin rätt, och blir en av seriens bästa yttermittfältare. Jonas Lindberg ligger bakom precis allt framåt och är bollhållaren i gänget. Snudd på ovärderlig. Sedan måste jag lyfta fram Niclas Andersén. Vilka kliv den killen har tagit. Från att ha varit lovande under fjolårssäsongen till att bli en riktig klippa i backlinjen. Brytningssäker som få och riktigt vassa uppspel. Hatten av.

Nästa match blir mot GAIS borta på onsdag. GAIS som gått knackigt i serien men senast tog en omdiskuterad 1-0 seger i derbyt mot ÖIS. Noterbart är att vi har samma schema som ÖIS, men med en matchs förskjutning. Varje lag som möter ÖIS möter alltså LSK i matchen efter. Noterbart såhär långt är att ÖIS och LSK presterat poängmässigt exakt likadant mot lag som de båda mött. ÖIS har precis som LSK förlorat mot Falkenberg och Assyriska och vunnit mot Brage och Landskrona. Fortsätter trenden kan vi alltså vänta oss 0 poäng på onsdag. Vill man därtill läsa om LSK:s bedrövliga trend mot GAIS på 2000-talet rekommenderar jag artikeln jag skrev inför cupmatchen mot de grönsvarta tidigare i vår. Men nog är det just i det här läget, med ett LSK i högform, som dessa trender ska brytas.