LSK-blogg: Laget som aldrig spelade oavgjort på bortaplan
LSK:are som såg premiären mot Hammarby kanske ifrågasätter rubriksättandet lite här, men det var ju neutral plan som den bataljen utspelades på. Borås Arena är verkligen inte hemmaplan för oss eller Hammarby. Förhoppningsvis inte nästa år heller. Det finns kanske en hel del att säga om vad som kommer vara klubbens hemmaplan nästa år, men just nu väljer jag att inte gräva för mycket i det eftersom det troligtvis inte kommer fattas något slutligt beslut nu i november. Jag kan bara konstatera att "Hälle Lider is my way"...
Det här med att laget sällan spelade oavgjort (jag såg dom tre oavgjorda matcherna mot Bajen, GAIS och Hammarby), har enligt mitt sätt att se det sin orsak i att spelarna oftast påverkades mycket av målen som föll. Ett mål i baken ledde alldeles för många gånger till att flera spelare tappade modet, medan ett mål framåt gav hela laget ett ordentligt lyft, och den här "första målet vinner-känslan" måste Tor-Arne givetvis jobba på att förändra om vi skall kunna lyfta högre än en niondeplats nästa år. Att spelarna får ett positivt lyft när vi själva gör mål skall vi givetvis slå vakt om, utan arbetet gäller förstås hur man agerar i motvind. När lag som Värnamo och Örgryte fick in en ledningsboll - vad hände egentligen sedan?
Psykologi är inte på något sätt oviktig i sport. Lördagen den 26 oktober fick Falkenbergs Danny Ervik chansen att skriva in sig i historien på Stora Valla, genom att slå en straff på tre minuters övertid. En straff som hade skickat FFF till Allsvenskan för första gången. Ervik missade, och avancemanget fick istället komma en vecka senare. Frågan är om Ervik bränt straffen om FFF på sin höjd hade slagits om att komma 5:a-6:a?
Problemet för LSK är att det t.ex. var ÖIS och inte vi som hade kniven mot strupen på Gamla Ullevi. Ändå kunde man trott att båda lagen var indragna i bottenstriden som den matchen såg ut. Detta såg vi, för att bara fem dagar senare se LSK spela jämnt mot Örebro som i samma match tog sig tillbaka till Allsvenskan. Två olika matcher på samma vecka, och två helt olika LSK-insatser. Varför?
Sen finns det givetvis mycket positivt i att LSK lyckades undvika bottenstriden, trots konkurshot innan säsongen, trots att vi inte spelade på hemmaplan i våra tre första hemmamatcher mot Bajen, Assyriska och Landskrona. Det är bara lite förbryllande hur det gick till. Generellt sett skulle det hela kunna beskrivas som att vi precis avslutade en prestationsmässig berg-och-dal-bana, och det är där Tor-Arnes analys måste gå på gjupet.
"Vi vill närma oss lagen längst upp i tabellen" förklarade Lennart Göransson (som kommer ingå i ett sportråd 2014) på LSK FANS avslutningsfest. Fast i de enskilda matcherna är det inte lagen längst upp i tabellen som vållat flest problem. Vi har stått upp bra när vi mött samtliga lag i top-5 (undantaget Sundsvall och Degerfors borta). Så vi kan endast närma oss topplagen genom att stå upp bättre mot bottenlagen. Det är vad årets säsong talar om för oss när vi summerar den...