Ordförande presenterar sig
Här nedan följer några inledande ord från LSK FANS nya ordförande, vad hon har för förväntningar på året och hur det kom sig att hon blev aktiv i LSK FANS.
Först vill jag tacka för det förtroende jag har fått av styrelsen som ordförande för LSK FANS. Det är en spännande tid jag har framför mig med mitt nya uppdrag och det är inte utan att jag är lite nervös för hur det ska gå. Med alla ryggdunkningar jag fått så tror jag ändå att det här kommer att gå galant. Det är en förhoppningsvis spännande och trevlig tid vi går tillmötes då det satsas otroligt mycket på både herr och damsidan i LSK, med förväntningar på topplaceringar för båda lagen. Här ska vi som supporterförening finnas med och stötta vid sidan av planen, inte bara på hemmaplan utan även vid bortamatcher. Vi planerar redan för en resa med stor buss till bortapremiären mot Tvååker för herrlaget och självklart hoppas jag att vi fyller denna buss för att visa vårt stöd för laget från start för att markera att vi finns med på denna spännande resa. En resa som jag verkligen hoppas på slutar med en direktplats till Superettan.
Vem är då jag, LSK-fans nya ordförande? Kristin Lundholm heter jag men går under smeknamnet Kicki, även här på forumet. Jag är född i mitten av 80-talet och uppvuxen i Ljungskile och haft äran att följa LSK upp i Allsvenskan båda sejourerna. När det kommer till mina första fotbollsminnen var det inte matcherna i sig som var av intresse, utan jag och en barndomsvän stod bakom sittplatsläktaren och försökte skjuta över bollar tillbaka till planen över sittplatsläktarens tak. Det var säkert inte populärt på plan när det plötsligt damp ner en extra boll men aldrig blev vi tillsagda heller. Året 1996 var då mitt intresse för att följa fotbollen och verkligen se på matcherna började, kanske anade jag att något stort var på gång. Jag undrar om det inte var under denna tid jag även fick mina första upplevelser av supporterlivet då jag gärna slöt upp i klacken. Jag fascinerades över stämningen, engagemanget och glädjen som klacken spred och jag tog i så mycket jag kunde i ramsorna så jag oftast blev hes. Tänk att det kan inspirera en 10-årig flicka så mycket. Det var nog även därför jag sökte mig tillbaka till klacken år 2007. Samma glädje och engagemang såg jag i klacken -07 som när jag var en liten, och sedan dess har det varit en självklarhet för mig att aktivt delta i klacken. Nu när jag har blivit ordförande så hoppas jag att få kunna sprida denna inspiration av engagemang vidare. Kanske finns det någon liten flicka eller pojke, liksom jag en gång i tiden, som ser upp till vår lilla skara i klacken och förundras över den glädje vi försöker sprida från läktaren och får denne lille krabat att växa in i den fantastiska värld som supporterskapet är. Eller kanske det är du som en gång i tiden var denne lille individ som ännu inte vågat ta dig till klacken? Jag välkomnar dig att ansluta dig till oss och bli en del av gemenskapen på läktaren.
