Världen rasar, inse det nu!
Minns ni när LSK mötte Syrianska och Öster hemma 2014? Eller Värnamo borta samma år? 4-5 snabba LSK-mål och sedan slå av på takten och spela hem segern. Så såg det ut mot Sirius idag, fast i omvänd riktning, och så har det sett ut i för många av årets matcher. Nu handlar det om Superettan 2017, med eller utan kval. Då måste vi kalla en kris för en kris och vidta de åtgärder vi kan illa kvickt.
Doktor Pangloss heter en av huvudfigurerna i François Voltaires kanske mest kända roman, Candide. Doktorn är i historien satt att symbolisera den världsbild som företräddes av den samtide tyske filosofen Gottfried Wilhelm von Leibniz. Leibniz tanke var att ett slags subatomära gudomliga partiklar, monader, är världens byggstenar, och att dessa monader dessutom alltid ordnar sig i de bästa möjliga av alla mönster. Följden av monadsystemet blir att trots allt det onda som händer runtom i världen så lever vi ändå i den bästa av alla möjliga världar, eftersom monaderna per definition har ordnat sig själva på det bästa viset. Romanens huvudkaraktär Candide får efter varje olycka han drabbas av (och de är varken få eller lindriga) höra samma budskap från Pangloss läppar: - "Allting är ordnat till det bästa".
Doktor Pangloss är naturligtvis avsedd som nidbild, om nu någon efter ovanstående stycke tycker att han verkar sympatisk. Voltaire tyckte att Leibniz världsbild var fruktansvärd, då den legitimerar och slätar över all världens lidande. Inte nog med att sakernas tillstånd är åt helvete, vi måste dessutom dras med en tokstolle som säger att allt egentligen är bra. Tror han att vi är dumma?
Doktorn är förstås tidlös. Han varken föddes eller dog med Voltaire eller Leibniz. Han återkommer i alla möjliga sammanhang och vill få oss att rikta om blicken. Under våren 2016 har han burit grönvit skepnad. Trots att LSK presterat den mest idélösa fotbollen i Superettans historia har det hetat att det sett bra ut på träningarna, att matcherna varit jämna, att vi haft oflyt. Andra doktorer har istället för att krishantera ägnat sig åt skenmanövrar i form av klimatprojekt och halvjippon, alltmedan världen rämnar runt omkring dem. Någon måste skrika att det brinner.
Sirius gjorde tre snabba mål idag. Tre. De löpte hur enkelt som helst igenom på kanterna och tryckte in bollen. Matchen var avgjord efter åtta minuter. Vi har förlorat alla bortamatcher utom två. Vi har knappt skapat en målchans på bortaplan. Dagens mål var vårt första på bortaplan sedan april. Motståndarna gör enkla, tidiga mål och stänger matcherna utan problem. Den som hittar positiva saker att ta med sig från matcherna har tyvärr svårt selektivt seende, och lever i ett tendentiöst grönvitt deliriskt tillstånd. Och hur kul är det att vara spelare i LSK? Man är naturligtvis väl medvetna om att man underpresterar, och sedan får man läsa i tidningen att tränaren är nöjd. Jag har svårt att tänka mig något som sänker lagmoralen mer än det. Föreställ er en tränare som är missnöjd efter en klar seger. Precis så absurt är det.
För min del är saken klar. Vi kommer att åka ur med nuvarande ledning vid rodret. Hela ledningen bör rannsaka sig själva, och framförallt måste Jonas Olsson fråga sig själv om han vill vara tränaren som får LSK att upphöra som elitlag för evigt. Med viss heder kvar kan han nu lämna laget och låta någon annan ta över. Jag säger lämna, för jag vädjar till det LSK-hjärta han förhoppningsvis till viss del utvecklat under sin tid i klubben och den barmhärtighet han då kan visa genom att inte kräva LSK på pengar. För han kommer inte att vända det här. Hade det funnits tillstymmelse till spelidé eller om vi såg att vi trots brist på segrar närmade oss de andra lagen kunde jag hoppas, men nu blir det tyvärr stadigt sämre. Med full respekt för människan Jonas Olsson, och må lyckan vara med honom i framtiden, känner jag att nytt blod måste in om vi ska ha chansen att spela i Superettan 2017. Det kanske redan är försent, men jag vill i så fall känna i efterhand att vi åtminstone har gjort vårt bästa.