Lugnt i Gefleleden - Orlov stannar
Fotbollsmagasinet Offsides teaser om en kommande allsvensk transfer släpptes samtidigt som Johan Oremo blev klar för Gefle. Bland oss Geflefans spred sig en oro, vana som vi är att mista högklassiga spelare - och i rimlighetens namn stod Jakob Orlov på tur. Men tack och lov dementerar Pelle Olsson dessa rykten på Fotbolltransfers.com. Nu ser det plötsligt mycket bra ut med Gefleögon sett - ja, sådan här stark trupp har vi nog aldrig haft.
Jo, kanske var truppen 2007 lika stark på papperet. Med Mathias Woxlin, René Makondele, Yannik Bapupa, Johan Oremo, Anders Wikström med flera. Men dagens trupp känns jämnare och mer hungrig.
Säsongen 2012 kommer Gefle med ett koppel av unga, intressanta spelare som ännu inte nått toppen av sitt kunnande, som Marcus Hansson, Olof Mård, Alexander Faltsetas, Wiliiam Lundin, Linus Malmborg, Johan Svantesson, Erik Törnros, Eric Larsson, Simon Lundevall, Zakaria Abdullai och så vidare. Härutöver kan man stoltsera med unga, etablerade allsvenska toppspelare som de senaste säsongerna utvecklats ett snäpp för varje år, som Jakob Orlov, Jonas Lantto, Mikael Dahlberg, Jonathan Hellström, Hjalmar Öhagen (ja, Öhagen hade fått sitt stora genombrott 2011 om han inte så tragiskt skadat sig), Per Asp, Jens Portin ... jag har säkert glömt ett flertal. Till detta ska läggas lagets rutinerade ryggrad: Mattias Hugosson och Daniel Bernhardsson.
Med värvningen av Johan Oremo får Gefle för första gången sedan Amadou Jawo lämnade klubben konkurrens om forwardsplatserna. En första tanke är att Orlov och Dahlberg ser konkurrensen som hämmande. Men jag anar att de resonerar precis tvärtom. Den sex matcher långa (och tunga) förlustsviten i somras tror jag mycket berodde på att för mycket hängde på just anfallsparet Orlov-Dahlberg. Dragan Kapcevic är en utomordentlig inhoppare, en teknisk spelare, med grym efffektivitet inne i boxen. Men i Gefles omställningsspel är han inte en startspelare annat än i nödfall. Ja, det såg faktiskt ut på Orlov och Dahlberg som om de var om inte utbrända så åtminstone en smula tröttkörda i somras. Med Oremo i laget behöver inte Orlov spela vidare fast han har krampkänning, Dahlberg kan byta ut sig själv om motståndarna gör det svårt för honom i luften.
Med Oremo får laget ännu mer snabbhet i anfallet. En faktor som saknats en aning sedan Alexander Gerndt lämnade för Helsingborg 2010.
Min stora käpphäst är att innermittfältarna liknar varandra lite för mycket i spelstil. Nu spelar ju Gefle mest upp via kanterna sedan ett par år tillbaka. Förhoppningen är väl också att Zakaria Abdullai i år ska få ut mer av sitt register. Här har vi att göra med en passningsspelare av internationellt snitt. Problemet är att Abdullai än så länge har varit lite för ojämn och kunnat försvinna ur matcher lite väl ofta.
När det gäller det yttre mittfältet har däremot Pelle Olsson hur många alternativ som helst. Trots Lundevalls skada finns ett smörgåsbord bestående av Öhagen, Lantto, Svantesson (ja, Pelle antyder att han främst kommer att använda Svantesson på vänster mitt), Hellström, Eric Larsson ...
Fyrbackslinjen med de två naturliga ledarna Mård och Malmborg i mitten, framför Hugosson, kan inte gå snett. Lägg till att Per Asp gjorde en stark säsong 2011 och att den förre BP-spelaren faktiskt är bäst som mittback ... så tycks allt betongsäkert. Att William Lundin kommer och ger lagkapten Bernhardsson konkurrens i högerförsvaret - den dagen har vi längtat efter. Säkert Bernhard också.
Men den viktigaste pusselbiten i Gefle IF 2012 är precis som förut Pelle Olsson. Att han är klubbens fram till och med 2016 betyder att det nu bara är att spotta i nävarna och bygga för framtiden. Och bygga på Sätraåsen?
