Lundblad: Frågor måste ställas
Gustav Lundblad kommenterar kvalmatchen mot Kazakstan.
Kommer Sverige att missa VM? Är man bra nog att slå en grupptvåa, typ Danmark, Ukraina, Ryssland i ett eventuellt play-off? Är man ens bra nog för att komma före Österrike eller Irland i gruppen?
Ja, frågan måste ju ställas efter plattmatchen mot Kazakstan och mot bakgrund av den diskussion som just nu förs i media om Erik Hamréns roll som förbundskapten.
Att spela dåligt och vinna är ju oftast inget negativt – tre poäng är tre poäng, brukar det ju heta. Men mot bakgrund av hur fruktansvärt illa landslagets spel såg ut mot Kazakstan, EM-debaclet, den försvarsstabilitet som sällan/aldrig existerat i det här ”nya landslaget”, oförklariga laguttagningar och Olof Mellbergs pensionering – mot bakgrund av allt det här dyker farhågor upp trots 2-0-seger i kvalpremiären och kritiska frågor måste ställas.
Mot Ukraina i EM-premiären var plötsligt en av kvalets bästa spelare, på den kanske viktigaste positionen i Erik Hamréns 4-2-3-1-uppställning, petad. Anders Svensson, den främste naturlige passningsspelaren var förpassad till bänken och när han väl fick chansen i turneringen var det för sent och hans fina spel blev mer eller mindre intet värt.
Nu när det var dags för allvar igen, så var Anders Svensson åter petad – till förmån för slåttermaskinen Pontus Wernbloom. Och detta i en match där man från motståndaren rimligen väntade sig en defensiv köttmur.
Rasmus Elm gjorde dock det bra i förrgår och visade att han kanske kan bli Svenssons arvtagare på mitten i landslaget.
Det var väl ungefär den enda ljuspunkten på Swedbank Stadion i en match där publiken buade ut sitt lag och en del spelares mediahantering höll ungefär samma klass som spelet.
Nu väntar Färöarna på bortaplan, en uppgift som faktiskt bör vara något svårare än Kazakstan hemma. Hemma på Svangaskarð slog man faktiskt Estland i EM-kvalet. Poäng har även tagits hemma mot Österrike och Nordirland på senare år.
Naturligtvis bör Erik Hamréns manskap ändå vinna den matchen både fram- och baklänges, men varningsklockorna ringer så klart högljutt i klara toner efter insatsen i tisdags.
Och då har vi inte ens gått in på backlinjen, som nu känns som Sveriges svagaste på den här sidan 80-talet.
Nej, pessimismen flödar med rätta inför fortsättningen av det här kvalet. Förhoppningsvis kan spelartruppen vända all kritik till något positivt. En poäng i Berlin den 16 oktober kan till exempel få tvärtyst på alla tvivlare.
Sker det däremot inget under hösten som tyder på att det finns en insikt och lösningsförmåga i ledarstaben, så får man nog börja fundera på om rätt män sitter på rätt positioner i det svenska fotbollslandslaget.
