Lycka är att vara Djurgårdare! Men hur mår alla andra?

Lycka är att vara Djurgårdare! Men hur mår alla andra?

Nu är nästan halva Allsvenskan spelad och vi Djurgårdare går på ”sommarlov” med en riktigt positiv känsla i kroppen. Det trodde man inte efter en säsongsinledning som lämnade betydligt mer att önska, och där vi nog var många som kände ”jahopp, det blir en sån säsong igen”. Men sen började Super-Mush måla, resten hakade på tåget, och här står vi nu. Obesegrade i tio matcher, och med välförtjänta poäng med oss från de på pappret svåraste bortamatcherna.

Det finns såklart väldigt mycket att säga om Allsvenskans första 13 omgångar, både om oss själva och om andra. Här kommer ett litet - högst subjektivt - försök att sammanfatta läget hos lagen på tabellens övre halva: 

1. Göteborg
I Göteborg är det väldigt mycket som är lagom. Hybrisnivån är av förklarliga skäl hög, men inte sådär jättehög att den når aik-proportioner. Den är mer lagom hög. På läktarna har man äntligen börjat locka folk igen, men stämningen blir ändå mest lagom bra. I brist på lokalrivalitet har man sedan en tid börjat göra ett seriöst försök med Malmö. Vilket givetvis bara slutar i lagom mycket ”hets” supportrarna emellan. Man har tjafsat lite internt om pyroteknik, men givetvis på en lagom nivå. Det enda som sticker ut är antalet inspelade poäng samt insläppta mål, vilket självfallet är bra mycket bättre än lagom.
Mest förutsägbara reaktion: ”Du har både rätt och fel”. 

2. Elfsborg
I Borås får man lära sig två saker innan man lär sig gå. Det första är att det är helt okej att inte vara bäst. Därför har man nu hämtat hem mannen som gav fjärdeplatsen ett ansikte för att… ja, komma fyra? Det andra är att gnälla. Det är nästan alltid synd om Elfsborg på ett eller annat sätt. Som om det inte räckte med de där vidriga Stockholmslagen som ska komma ner och förstöra idyllen hela tiden så har Malmö nyligen försökt mörda en brandman. Eller en funktionär. Eller vem var det nu? Skitsamma sök igenom rumpan på all publik så slipper vi den där skiten. Eller ännu bättre – förbjud all publik. Eller åtminstone den som vägrar använda handklappor. Och varför i helvete är inte Viktor Claesson med i U21?
Mest förutsägbara reaktion: ”Vi är inte alls gnälliga! Om ni bara kunde sluta komma hit så skulle allt vara bra. Riktiga supportrar behöver inte sjunga hela tiden, ha roligt, tända bengaler och skrika massa fula ord. Det räcker med en handklappa och en flagga. Dessutom är det faktiskt en skandal att inte Viktor kom med! Och vädret sen… alltså det regnar ju hela tiden nu! Och ryggen min, ska det någonsin bli bra igen? Alltid är det något skit som händer, har du förresten sett i Aftonbladet om det där med…”

3. Norrköping
Alltså det kan inte vara lätt att vara från Norrköping och gå på fotboll. Här har de stackars PekingfanZen slitit i år efter år, lärt sig sånger från de större lagen, sytt flaggor och försökt odla en storklacksmentalitet. Och faktiskt lyckats skapa en trogen liten kärna som står där och sjunger match efter match. Då kan man ju tycka att resten av publiken kan hjälpa till lite liksom. I år har man sin bästa sportsliga inledning sedan Eldkvarn brann, och det enda de stackars fanzen får till svar från övriga publiken när man vill leka Djurgården på Tele2 är… ett tyst mumlande. Men men, det är kanske så det slutar när man knyter vänskapsband med Borås?
Mest förutsägbara reaktion: ”Hallå grabbar? Var ä alla? Fan sluta basta med älfsborg nu vi ska ju säga nåt coolt! Kan vi ta dä där med att dela arena igen kanske?” 

4. Malmö
Oj oj oj. Här var det kämpigt på många plan. De där jäkla ”deltagarlagen” verkar ju inte förstå att man har en dynasti på gång utan har fräckheten att ta poäng av dem. Lite av en ”kom och ta oss”- i lightversion helt enkelt. På läktarna är Malmö ett bra exempel på vad som kan ske när du inte har en stabil grund av supporterkultur att stå på. Med sina endast dryga 10 år som ”storklack” har mentaliteten helt enkelt inte hunnit smitta av sig på läktaren, i staden och i organisationen. Därför står man nu med spelare och tränare som öppet dissar de egna supportrarna samt enorma interna diskussioner och bråk om hönor och ägg och fan och hans moster. Resultatet? En sömnig stämning där man inte anstränger stämbanden eller förnyar sina tifon i onödan.
Mest förutsägbara reaktion: ”Vi är Sveriges mest framgångsrika lag någonsin. Du är bara en tossig kille från ett deltagarlag. Fossa malmoe ålä ålä, fossa malmoe åläää ååläää”. 

5. Djurgården
Ja vad ska man säga som inte redan är sagt? På planen mår vi riktigt bra och bör absolut kunna sikta på att hålla oss kvar i toppfemman, vilket sett till förutsättningarna innan säsongen måste ses som mer än godkänt. På läktarna står vi fullständigt orubbade och ger upphov till både fascination och interna problemdiskussioner (varför är inte vi sådär bra som dom!) hos motståndarna. Bakom kulisserna är det lugnare och mer välskött än på… ja jag minns faktiskt inte. Ekonomin går ihop, vi behöver inte sälja någon spelare om vi inte absolut vill. Djurgårdsfamiljen mår helt enkelt riktigt bra just nu. Precis som vi förtjänar. 

6. aik
Ska vi börja med det sportsliga kanske? Då är det väl inte så förbannat dåligt sett till de spelare som faktiskt finns att ställa på benen. Med Nabil och Goitom = Hyfsat bra. Utan = Inte så bra. Vinner en match = Come on you Barcelona! Förlorar en match= Avgå alla! En rätt så enkel analys av läget från ett Solna där man by default hämtar självbilden från engelska landslaget. Vänder vi blicken mot organisationen så är det bara att konstatera att det inte kan vara kul att vara aikare nu. Toppen av isberget har media börjat skrapa på, och mer lär komma. På läktaren har publiken börjat tröttna på att ta sig ut till friends, och att krydda siffror är numer regel snarare än undantag. Räkna med många Retrieverträffar på ”kaos” kopplat till ”aik” ett tag framöver.
Mest förutsägbara reaktion: ”Passa dig jävligt noga”. 

7. Helsingborg
Ledningen i Helsingborg har efter många års slit tillslut nått sitt mål: Nästan ingen går på fotboll längre. Inte ens när en av klubbens största legendarer någonsin går ut och vädjar till invånarna orkar man sluta upp. Det kanske är roligare att gå på FCK?
Mest förutsägbara reaktion: ”I enlighet med vårt supporterkontrakt kan vi tyvärr inte bemöta detta. Dessutom är vi i Danmark nu och det är dålig täckning här.” 


Hedersomnämnande:

11. Hammarby-Leksand-Galaxy
Hos Hammarby-Leksand-Galaxy har man hunnit med mycket på 13 omgångar. Efter det inledande skimret där guldbanketten var bokad och klar har nu verkligheten infunnit sig. I takt med att motgångarna på planen blivit desto fler har man återgått till favoritsysselsättningen: att räkna publiksiffror. Den interna dialogen är en slags blandning mellan Nordkorea och Bagdad-Bob där ödmjukhet och självinsikt skys som pesten. Man har givetvis aldrig blivit utsjungna, det spelar ingen roll vad alla andra säger. Samtidigt startar man krig mot fågelholkar, klagar på dåligt synk, dåliga ramsor och dåligt tryck. Man har minsann heller aldrig hört en annan dialekt än ekenslang på läktaren. Processen är igång, vänta bara till hösten när alla andra tröttnar och vår kondis tar över – då jävlar!
Mest förutsägbara reaktion: ”Haha #grindif. Finns det ens Djurgårdare? Bajen berör”. (uttalas på dalmål). 

 

Mikael Udén Heyman2015-06-08 18:15:00

Fler artiklar om Djurgården