Make Läktaren Great Again
Samma dag som min yngste son föddes så spelade Malmö borta i andra rundan av Champions League-kvalet. Vi mötte Sparta Prag borta och trots att vi tog ledningen både en och två gånger så vann Sparta med 4-2. Jag befann mig mitt i min bubbla så jag reagerade bara med en axelryckning och tanken om att ”jaha, ett år till utan Champions för en svensk mästare…”
Men det räckte faktiskt bara med en 2-0 seger och jag minns en text som Support hade skrivit om att det var möjligt om vi alla slöt oss samman. När vi kom till returmötet hemma redan en timme inne så var det full patte på läktaren. Varje löpning, varje skott på uppvärmningen, varje räddning jublades det över som om vi gjort mål. Spelarna fick sina sånger uppsjungna för sig och man märkte att det låg något i luften. När domaren väl blåste igång så var det inget snack: uppbackade av 18.000 på läktaren som varenda en sjöng och hoppade för att de älskade Malmö så sopade MFF banan med ett chockat Sparta, 2-0 segern var aldrig hotad. Vi trodde för mycket på det för att kunna förlora.
I nästa runda mötte vi allt som är hemskt och fult och äckligt med den moderna fotbollen: Redbull Salzburg. Precis som mot Sparta började vi borta och förlorade med två bollar. Men precis som mot Sparta hade vi gjort bortamål: matchen slutade 3-1 och än en gång räckte det med 2-0 hemma.
I den mest episka match som Malmö spelat på 2000-talet så fick vi se två av de sjukaste målen jag har sett live, den grymmaste laginsatsen och framförallt den bästa läktarinsatsen jag någonsin upplevt. När Mackan med fem tillslag tar emot Kroons inlägg, gör bort högerbacken och målvakten och sätter bollen i det tomma målet så fick vi också det fetaste målfirandet jag upplevt. Efteråt fylldes Ståplatstorget av segerrusiga supportrar och tillsammans firade vi att vi som första svenska lag någonsin tagit oss till Champions League på 14 år.
Dessa två matcher är episka inte bara för att vi besegrar två lag med trupper mycket dyrare än våra och i Redbulls fall dopade av läskpengar utan framförallt för att vi fick se vilka fantastiska höjder MFF kunde nå när de var i symbios med Läktarna.
Men vet ni, de där läktarinsatserna var fyra år sen. Året därpå gjorde vi om bedriften och då var vi återigen fantastiska på Läktarna men nånting hände där och då. För let’s face it, det var jävligt längesen som våra Läktare var något som motståndarna pratade om med rädsla och respekt. Finns många teorier om varför. En av dem är att vi blev oerhört bortskämda. Det var många som köpte årskort för att uppleva Champions League-livet men som tyckte att Sundsvall hemma inte var så värst mycket att engagera sig i. Sedan var det många gamla profiler som lockades av de lite bekvämare platserna på de sjungande sittplatserna, det blev en alldeles för stor generationsväxling på Läktaren.
När man tar sig till Stadion idag så sjunger alla med i hymnen men när capo Agron sen drar igång sina ramsor så ser man att det är otroligt många som bara står tysta, som fågelholkar, och sjunger inte med. De är på plats för att uppleva men inte bidra med stämningen. Men om man föregår med gott exempel och sjunger lungorna av sig så kanske de smittar av sig, är det många som tänker. Och ja, ibland funkar det att smitta ner några, men de flesta står ändå kvar tysta. Förutom när det flaggas för mycket eller tänds en bengal för då jävlar gör de sin röst hörda.
Oron över Läktarens kvalitétstapp är stor hos många och för en dryg månad sen hölls det ett läktarmöte på Supporterhuset där det diskuterades hur vi kunde göra vår Läktare till vad den en gång var. Ett av förslagen var att i en match (mot Östersund i första hemmamatchen efter VM-uppehållet) bjuda in alla gamla Läktarprofiler tillbaka till Norra Stå. Alla de som sitter på Bobs, Roys och 27:an eller annan sittplatssektion men som brukade stå och go bananas på läktaren skulle för en match göra comeback och visa alla nytillkomna hur det här brukade funka.
Idén skulle kunna funka som en kickstart på en oerhörd viktig period där vi kommer att kriga för att nå toppen igen samtidigt som vi ger oss in i Europa. Men det är min blinda övertygelse att laget inte kommer kunna frammana de krafter som behövs om inte Läktarna ger dem den nödvändiga energikicken som krävs. Vi får aldrig glömma att när vi uppnått våra absolut största framgångar i modern tid så har det varit i en vacker symbios mellan Läktarna och Laget. Hela Malmö stads stöd har blåst ner som en orkan från Läktaren och blåst upp våra spelare med självförtroende och energi och blåst omkull stora elefanter som Celtic, Salzburg, Sparta Prag, Olympiakos och Schaktar.
På lördag möter vi Östersund. En hel del av det gamla gardet kommer säkert att ha sökt sig ner till sin gamla plats på Läktaren för att visa alla gröngölingar hur det går till. Och då är det tanken att alla Gröngölingar, likt Laget än gång gjorde, fylls av självförtroende och energi och sjunger högt för sitt lag. Hoppar för att de älskar Malmö. Blåser omkull Östersund, för att sedan blåsa omkull Drita, Cluj, Bajen och Gnaget. Men det kommer krävas att vi, liksom laget, ger allt på alla matcher, att vi backar upp vårt eget snack om alla matcher tre poäng och att vi ska göra kaos. 1000 eller 3000 kan göra ordentligt väsen av sig. Men för att vi återigen ska vara STORMEN måste hela Stadion ställa sig bakom Laget och TILLSAMMANS vända den här säsongen till något vackert.
Gåshudstips: https://vimeo.com/131427991 Credd: @Staxen1
