Det här var en sådan match som alla nöjeskonsumenter av fotboll kallar ”rolig match”. Ösregn, ett lag som spelar för sin existens, en motståndare som ligger och lurar i vassen, fullt med tekniska fel, en boll som drar iväg lite hur som helst i blåsten … och massor av öppna lägen. Jag kan tänka mig att spelarna hatade förutsättningarna. Planen var tungsprungen och lurig redan efter fem minuter. Passningar och skott tog inte alls den väg man önskade. Studsarna var svåra att beräkna.

 

Gefle fick matchen dit man ville, och om man ser det hela ur bortalagets perspektiv måste man vara rejält besvikna att man inte tog hem alla tre poängen, utan istället släppte in HBK i matchen i andra halvleken.

0-1 gjordes av Jakob Orlov efter 25 minuter. En rensningsnick av Daniel Bernhardsson efter en hörna letade sig fram till Orlov, som rusade med bollen över mittlinjen, över hela motståndarnas planhalva, sprang förbi backen och målvakten till vänster och rullade in bollen ur liten vinkel. Härifrån och fram till frisparken som ledde till Sises 2-2 kändes det som om matchen var gästrikarnas.

 

Halmstad kvitterade till 1-1 på en strumprullare av Michael Görlitz i den 34:e. Mattias Hugosson såg ut att ha tyngdpunkten på fel fot och fick förstenad se bollen gå in i sitt vänstra kryss. Men när Mikael Dahlberg nästan direkt efteråt satte 1-2 tog Gefle åter greppet om händelserna. Halmstad skapade egentligen inga direkt farliga lägen under återstoden av halvleken. Visst uppstod det då och då luckor mellan Gefles mittfält och backlinje. Men inga skott, inlägg, inkast och hörnor från HBK kändes särskilt heta.

 

Jonas Lantto måste gräma sig oerhört över sina två missade skott från öppna lägen. I den första halvleken får Lantto bollen i närheten av straffområdesgränsen när hela Halmstad är överspelat. Det hade antagligen räckt att träffa mål, men Lantto skjuter den regntunga bollen utanför. I början av den andra halvleken får Kirunasonen en ännu bättre chans. Från fyra meters håll drar Lantto på ett utmärkt direktskott på ett högerinlägg … men denna gång far bollen rakt på målvakten. Vi ska i rättvisans namn erkänna att Sise träffade Hugossons ribba strax före den händelsen. Men HBK:arens aktion skedde ur dålig vinkel och var inte i närheten av Lanttos öppna situation.

 

Halmstad satsade allt på ett kort efter 2-2. Under matchen hade man försökt sticka in bollen mellan Gefles Zakaria Abdulai och Jens Portin, alternativt letat Marcus Olsson långt ut på vänsterkanten och hoppats på ett snabbt genombrott förbi högerbacken Pär Asp. De sista tjugo handlade det nästan bara om att hitta Joel Johanssons och Sises huvuden. Man kan tycka att Hugosson verkade lite väl passiv på andra kvitteringen, men jag har svårt att se om han kunnat agera så mycket annorlunda. Bollen slås högt och en bra bit ifrån Geflekeepern. Alternativet hade i så fall varit att stanna kvar på mållinjen – men då hade Hugosson å andra sidan anklagats för passivitet.

 

Istället måste vi medge att detta var en svår bortamatch mot ett lag som slogs för sitt liv. Med det i minnet ska Hugosson och hela försvarsarbetet ha högt betyg. Från backlinjen över mittfältet till de jagande hundarna där fram, Orlov och Dahlberg. Särskilt beröm måste laget ha för att man aldrig fick panik, utan spelade sig ur många situationer – Marcus Hansson och Abdulai går från klarhet till klarhet. Och gjorde laget felaktiga bedömningar (ni ska veta att det inte var lätt att avgöra något med säkerhet i ösregnet och blåsten) reparerade man det hela direkt. Särskilt minns vi Olof Mårds glidtackling i andra halvleken där han bröt ett Halmstadanfall, snodde bollen och kunde starta en kontring.

 

Stort beröm till inhopparna Eric Larsson och Dragan Kapcevic, som inte bara gick in och stängde ytor, utan var högst delaktiga i spelet, vågade visa sig, vågade äga boll. Dragan har gjort några riktigt avgörande insatser sedan han hoppat in i de tre senaste matcherna. Mot Häcken jobbade han fram hörnan som ledde till 2-2. Mot Malmö bröt han anfallet precis innan Dahlberg snodde bollen och gjorde 2-0. På Örjans Vall höll han i bollen förtjänstfullt på slutet och drog dessutom upp matchens sista anfall (vann bollen i kamp med tre hemmaförsvarare på mittlinjen) där han frispelade Eric Larsson. Larsson rundade målvakten och sköt … bollen längs med mållinjen. Synd. Särskilt som det fanns möjlighet för Larsson att spela snett inåt-bakåt där Dragan stod och bara behövt toffla in bollen i öppet mål.

 

Men ingen skugga över Larsson. Han kommer att få fler chanser, och snart sätter han sitt första allsvenska mål. Kanske var det rentav välgörande för Gefle att inte få med sig tre poäng den här gången? För nu kommer man väl istället att vara rejält taggade i hemmamatchen mot Syrianska på söndag?

 

Halmstad BK försvinner förmodligen ur allsvenskan. Det är synd. Ska man bedöma laget efter de senaste fem-sex matcherna är man för bra för Superettan. Josep Clotet Ruiz-experimentet kostade mer än det smakade. Man stod alltför länge på en handfull poäng medan övriga lag sprang ifrån. Ruiz och spanjorerna kändes som en skrivbordsprodukt lång väg, någonting påhittat i ett styrelserum alltför långt ifrån planen. Allsvenskan är en av Europas jämnaste ligor, det gäller att ha ordning på grejerna när serien startar annars blir man grymt avslöjad. Gefle däremot hamnar på mer och mer stabil mark. Firar man lite i förväg genom att gå på stand-up comedy i veckan?

 

En reflektion över ett domslut. I slutminuterna går Mikael Dahlberg upp och tacklar Halmstads målvakt Karl-Johan Johnsson. Dahlberg får gult kort. Inget att säga om. Johnsson knuffar till Dahlberg så att denne faller. Johnsson får gult kort. Men vänta nu … en knuff är väl rött kort? Eller gäller det bara när det är Alvaro Santos som faller och Olof Mård knuffar?

 

Till sist: Rapporter kommer från Borås Arena. Elfsborg med Sveriges bästa spelare har förlorat mot GAIS med 1-3. Elfsborg byter in tre spelare under matchens gång. Ingen av dem heter Amadou Jawo . Är det en vild gissning att tro att Magnus Haglund lämnar Elfsborg före Jawo?

 

HANS CARSTENSEN