Malmö - Besiktas: 2-0
Vi vann igen, Malmö vann igen. Vindheim och Rosenberg gjorde mål, resten höll nollan.
Första halvlek:
Aaaah…!
Efter att ha fått sjuåringen och sjumånadingen att somna i princip samtidigt klockan fem i nio var kvällen nästan perfekt redan där. Efter att ha stressföljt en timmes långt tv-uppsnack vars reklamtäthet låg på en Superbowl-nivå var jag redo. Frågan var om MFF var det?
Svar: Ja. Det var pigga pågar på plan. Dessvärre visade sig de tillresta turkarna tyvärr inte vara tillräckligt trötta för att tillfredsställa de trevande tvivlen om en trevlig kväll.
Inledningen var energisk. Malmö backade inte, Besiktas mörkade inget. Efter fem minuter hade ingen klar målchans producerats, däremot hade lagen fått varsin tveksam offsideavblåsning emot sig. Första skottet på mål alla kategorier var en halv bicicleta från Traustason.
Johan Dahlin stod därpå för tre pigga och viktiga ingripanden under de första tjugofem minuterna. Både Bengtsson och Safari gjorde flera viktiga avvärjningar. Lens och Wagner Love var ständigt hotande första halvtimmen.
Wagner Love förresten, är hans namn möjligen det enda i fotbollsvärlden som kan matcha fullkomligheten i Bonke Innocents?
I 23:e minuten gjorde jag anteckningen ”Misstänkt hands”. Efter att ha sett reprisen ändrade jag till ”Solklar hands” och utebliven straffspark för Malmö FF. Huvudmisstänkt förövare: den hårfagre Erkin.
Den mittersta kvarten av halvleken var däremot Malmös. Mackan crosshittade sånär Rieks vid tre tillfällen. Safari slog en lång frispark som Nielsen var först på men hakades effektivt upp av VM-Vida i nickögonblicket.
I paus kändes det bra. Stoltheten var tillbaka. Genk var längesedan.
Andra halvlek:
Herregud.
Det är de här kvällarna man lever. Eller åtminstone lever för.
När Quaresma byttes in hade Besiktas fyra anfallare på plan i någon slags desperat 4-2-4-formation. Trycket blev aldrig enormt, även om de fick in en boll på frispark. Den dömdes korrekt bort för offside.
Det var Pepe som nästan blev målskytt. Denne Pepe som ständigt utmärker sig. Ikväll i ett par underbara axel mot axel-bataljer med Rosenberg där Mackan aldrig vek sig. Även om portugisen får ta emot en hel del avsky från åskådarna så måste ju motståndarna älska att gå in i duell med honom. Frispark med eller mot sig kvittar, man är oavsett avblåsning en moralisk vinnare.
Vid ett tillfälle i första halvlek gick Pepes mer regelrätta storhet att skymta, när lätt vägande Vindheim gick upp i luften och föll platt ner i marken efter kontakt och förgäves hoppades på juridisk utdelning.
Men Vindheim grämer sig nog inte i natt. Tio minuter in i andra halvlek fick han chansen att slå ett superduperoutstanding inlägg (eller skott om man så vill) och Karius hade inget motmedel. 1-0.
20 minuter senare ville den flinke norrmannen ge sig chansen att definitivt avgöra. Istället tog Erkin vara på chansen att verkligen orsaka en straff. Denna gång med lyckad utgång.
Markus Rosenberg lade bollen till rätta och förpassade den rätt in i mitten av målet. Enligt säkra källor stängde den olycksalige målvaktens terapeut av telefonen i detta ögonblick.
Så, hur sammanfatta denna afton? Kanske med Kim Källströms ord: ”Hade det funnits ett tak hade det varit på väg att lyfta”?
Att recensera läktarinsatser utifrån tv-sändningar är ett klassiskt no-no. Men, jag kan intyga att det inte fanns en sekund utan en malmöramsa i ljudbilden. Jag struntar i publiksiffrorna, ikväll gick stödet genom rutan. Under minuterna 40-45 ljöd ”Maaaaalmööö” så pass att även jag var tvungen att lyfta från soffan och ställa mig upp.
?Ikväll finns inga svaga insatser. Alla är hjältar. En gedigen laginsats i Europa, igen.
Samtidigt slog Sarpsborg Genk. Gruppen är nu vidöppen med fyra lag på tre poäng. Plötsligt är livet lite lättare och otroligt mer spännande.
Nästa match går mot Häcken. En helt annan match. Med en helt annan matchrapportör.
Puh!