Swansea - Cardiff
1 - 0

Malmö FF - BK Häcken 1-3

Det är lite kluvet. MFF saknar ett organiserat försvarsspel, men samtidigt skall Getingarna från Hisingen ha en eloge för ett bra kollektivt anfallsspel. Något hemmalaget saknade helt.

Det känns lite typiskt Norlings MFF. Vi är med och nosar, men vi räcker inte riktigt till.
Spelmässigt, ute på plan, är vi inte oävna. Laget har självfortroende, rörelse och teknik offensivt för att kunna pressa tillbaka vilket motstånd som helst men effektiviteten är dålig och alldeles för mycket hänger på att Tokelo Rantie skall lyckas med sina trollerinummer.
Bakåt är det ännu värre. Jag låter det vara osagt om det är på grund av alla skador och avstängningar i mittförsvaret, Norlings oförmåga att organisera det rätt eller om det beror på bristande individuell skicklighet men MFF:s försvarsspel håller inte allsvensk toppklass.
Möter man då ett Häcken som är tajta och med en Mostafa El Kabir i toppform räcker det inte till.
Då förlorar man och man förlorar rättvist.

Matchen var för förmodligen redan från start sevärd för de som kunde se den objektivt.
Bra tempo, två tekniska lag och böljande spel med många chanser.
Redan i nionde minuten gjorde René Makondele 0-1 efter briljand framspelning av matchens lirare Mostafa El Kabir.
El Kabir smekte in ett inåtskruvat inlägg som Makondele bara behövde sätta pannan till. MFF:s försvar såg väldigt opositionerade ut och det skulle fortsätta på den inslagna vägen.
Efter fortsatt böljande spel och ett par bra chanser på båda hållen gjorde Häcken 0-2 i trettiotredje matchminuten.
En stark individuell prestation på högerkanten skapade åter röra i den himmelsblå försvaret och El Kabir kunde raka in bollen från nära håll.

Ridå, tänkte nog de flesta, men efter en hörna i trettiofemte minuten landade bollen hos Erik Johansson som vid straffområdesgränsen tog ner bollen och klackpassade till Emil Forsberg som ett vackert skott med höger insida smekte in 1-2 högt i målvaktens högra hörn. Hoppet levde igen.
Tyvärr hjälpte inte detta och i stället för att MFF tog sig tillbaka in i matchen så gjorde Häcken med El Kabir som regissör en magnifik omställning där till slut Makondele kunde rulla in sitt andra mål i öppen bur. 1-3.

Andra halvlek fortsatte att bjuda på ganska mycket fin offensiv fotboll. Dock kunde MFF inte etablera det tryck som man hade hoppats på. Häcken fortsatte att vara farliga, främst i kraft av El Kabir medan MFF blev nästan pinsamt beroende av att Tokelo Rantie skulle lyckas met ett solonummer.
Rantie är en klass för sig på många sätt, han kan lura upp en hel backlinje på läktaren men det är sällan han har skärpan när han väl är i avslutsläge.
Runt honom känns lagkamraterna lite handfallna och prestigeförvärvet Magnus Eriksson syns knappt alls.
Rantie hade ett par väldigt fina lägen där han med rätt avslut hade kunnat jämna ut matchen, men i ärlighetens namn hade Häcken minst lika många bra lägen och dagens bästa MFF:are var nog Johan Dahlin.
Slutforceringen uteblev och trots att Erik Johansson flyttades upp slogs långbollarna ut mot hörnflaggorna av någon märklig anledning.

Häcken vann till slut rättvist och det är som sagt mycket oroande att anfallsspelet är allt för individuellt och att försvarsspelet är för dåligt på alla punkter. Det är svårt att se hur MFF skall kunna utmana i toppen på sikt, men låt oss hoppas att Filip Helander snart kommer tillbaka, det kan betyda mycket. Hans lugn och naturliga förmåga att läsa spelet kan göra underverk i backlinjen.
Offensivt måste alla ta ansvar och sluta tro att Tokelo Rantie skall lösa allt med individuella prestationer.
Norling har mycket att jobba med, men med Helander och Hamad tillbaka finns det mer kvalitet både bak och fram så låt oss hoppas på bättring.
Det skall också sägas att BK Häcken idag visade varför de var ett topplag i fjol. Hög klass rakt igenom med El Kabir som matchens gigant!
Det är bara att lyfta på hatten och hoppas att MFF:s unga lag utvecklas och blir bättre under säsongen.