Malmö FF - Falkenbergs FF 2-0: Ett steg åt rätt håll
Malmö FF vann i dag sin avslutande match i Svenska Cupens gruppspel. Detta visade sig dock enbart vara av akademisk betydelse eftersom Öster samtidigt vann i Degerfors och knep gruppsegern. Dock var dagens Malmöinsats ett klart fall framåt gentemot måndagens närmast barnförbjudna uppvisning i dåligt spel.
Malmö FF - som var tvunget att vinna för att ha chansen att nå Svenska Cupens slutspel - kom idag med ett ordinarie lag undantaget de skakade näsetpojkarna Markus Rosenberg och Franz Brorsson. Uwe Rösler mönstrade oss på följande vis:
Johan Dahlin – Andreas Vindheim, Lasse Nielsen, Rasmus Bengtsson, Behrang Safari, Arnor Ingvi Traustasson – Anders Christiansen, Fouad Bachirou, Romain Gall – Carlos Strandberg, Marcus Antonsson.
Det var tämligen glest på Stadions läktare (trots att min kompis Tommy Tacchinardi från Dalby gjorde sin hemmadebut som speaker) men de som kommit hit fick se en bra start på matchen. Första halvlek var nämligen bara några få minuter gammal när vi fick precis den start man önskar i en fotbollsmatch. Efter en fast situation kom bollen farande ut mot Romain Gall som från straffområdeslinjen sköt ett misslyckat skott. Ett skott som var så misslyckad att det inte alls for mot mål utan istället mot en något förvånad men kylig Marcus Antonsson som rakade in bollen. En så kallad bra start.
Efter målet höll Falkenberg en del i bollen men hade svårt att skapa några chansen. Vårt försvar, som i matchen mot Öster stundtals var lika effektiv som en skottsäker väst bestående av guacamole behandlade hallänningarna resolut. Någon halvchans skapade de visserligen (alla gånger efter slarv från till exempel Lasse Nielsen) men framförallt var det vi som kom till avslut. De flesta bestod av att någon (oftast Romain Gall eller Anders Christiansen) sköt bollen över (jag skulle misstänka att de råkat träna med målen på högkant), men att det fortfarande bara stod 1-0 efter fyrtio minuters spel kändes likväl lite felaktigt.
Just innan paus kom dock 2-0. Anders Christiansen fick felträff från just utanför straffområdet och bollen hamnade fem meter under var han siktade (åtminstone utifrån en kvalificerad gissning baserat på hans tidigare skott). Glädjande nog innebar detta att bollen landade i målvaktens högra kryss. 2-0 till Malmö.
Därefter följde en paus på i runda slängar femton minuter. Den förlöpte utan större händelser av betydelse för världshistorien, men man kunde se spelare från båda lagen värma upp.
Andra halvlek karakteriserades av en våldsam massa missade Malmöchanser. Marcus Antonsson och Carlos Strandberg (som för övrigt gjorde sin bästa match på länge i Malmötröjan) tävlade i vem som kunde missa öppna lägen på dråpligast vis. Carlos vann på stilpoäng för sin bedrift att inte lyckas få in bollen i öppet mål från 3 decimeter, men det var inte för att Antonsson inte försökte.
Spelet var dock klart bättre än i tidigare gruppmatcher och det var mer än uppenbart att det var (den förmodade) toppen mot (den förmodade) botten i Allsvenskan som möttes.
Falkenberg lyckades förvisso skapa några enstaka chanser men den kavalkad av målchanser som vi radade upp kändes likväl som ett klart styrkebesked. Efter den deprimerande insatsen i måndags gör det mig glad. Så här skall ett topplag köra över en nykomling.
För övrigt förefaller det som att vår matta håller riktigt väl. Gräset såg fint ut såväl före som efter matchen och det var härligt att se en match med riktigt underlag igen. Dessutom i en arena utan tak.
Vi ser nu framemot en månad av ännu ej bestämda träningsmatcher. Och sen. Sen börjar det igen!
Framåt Malmö!
