Malmö FF - Halmstad BK 2-0
Malmö FF besegrade idag tabelljumbon Halmstad BK med 2-0. Bra pågar!
När jag vaknade imorse märkte jag att de senaste dagarnas nyheter om (och jag skriver hans namn, vi vet ju alla vem det är) Kingsley Sarfo hade lagt en liten sordin på den glädje jag alltid känner över att gå till stadion. Väl där var det dock en gammal känd känsla som gjorde sig påmind. Nervositeten. Vinst idag och vi skulle bara behöva ytterligare fyra poäng på fyra matcher. Dessutom mötte vi seriens sämsta lag. Som gjort för katastrof. Oron lättades något då jag såg att vi ställde upp med bästa möjliga lag:
Johan Dahlin – Anton Tinnerholm, Lasse Nielsen, Rasmus Bengtsson, Behrang Safari – Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Jo Inge Berget – Carlos Strandberg, Markus Rosenberg.
Det var toppen mot botten vilket märktes under första halvlek. Förvisso höll Halmstad upp spelet hyggligt väl men Malmö skapade lejonparten av chanserna. Halmstads målvakt Isak Pettersson spelade dock som om livet hängde på det och räddade bortalaget vid ett flertal tillfällen. Aboubakar Keita höll sig denna gång på banan hela första halvlek och var duktig på att suga in bollar och Halmstads långa backar vann det mesta i luften.
En grej som jag tycker är ganska intressant som jag tänkte på i första halvlek är att våra överlägset mest meriterade spelare Markus Rosenberg och Behrang Safari delar en gemensam spetsegenskap. Nämligen att det är grymt duktiga på att täcka bort motståndare med sina respektive bakdelar (röven på skånska). Kanske skall mer tid läggas på rövborttäckning på våra akademier.
Nåväl. Efter en chansrik, men ganska temposvag första halvlek stod det 0-0 och jag var ganska nervös.
Andra halvlek inleddes med kraftig Malmödominans men målet ville inte komma. Förrän, i den 55 minuten. Så här tror jag (nästan säker faktiskt) att det gick till:
Erdal Rakip satt i pausen ensam inne i omklädningsrummet och funderade. De andra spelarna kollade som vanligt sina Instagramkonton, eftersåg sina frisyrer och diskuterade vem som hade de mest neonfärgade fotbollsskorna. Erdal kunde emellertid inte koncentrera sig på något sådant. Han ville vinna matchen men hade precis som övriga laget stora problem med Halmstads målvakt Isak Pettersson. Redan vid Markus Rosenbergs skott just utanför stolpen i inledningen av matchen hade Erdal dock noterat att Isak Pettersson rörde sig enligt ett speciellt mönster. I samband med skott försökte hallänningen konsekvent förflytta sin kropp till den punkt på kortlinjen där bollen, utifrån den bana den fått då den lämnade skyttens fot, skulle hamna. Som den problemlösare Erdal är slogs han plötsligt av tanken att han skulle försöka få bollen att ändra riktning i luften. Han dryftade den nypåkomna tanken med sin granne Lasse Nielsen som på sitt äldre, jylländska (och faktiskt i den här situationen något överlägsna) vis skrockade (regiangivelser kursiverade): Erdal, det er en god idé men det er sgu helt umuligt. Vi har ju slet ikke nogen boldmagneter eller noen store blæser eller noen annan sei gizmo som kan få bolden at skifte rettning i luften (kort och lite sarkastiskt skratt)! (Återigen lite faderligare ton) Erdal du er en flink dræng, men dette her, det er drømmeri!
Men Lasse skulle få fel. Ty i det enkla ligger ofta det mest geniala. Allt började med att Anton Tinnerholm fick bollen långt ute på högerkanten (faktiskt så långt ut att Benito Mussolini skulle vara rädd att trilla av den) efter en vacker crosspassning från Oscar Lewicki. Anton passade en i djupled löpande Erdal som, och här kommer det briljanta, bestämde sig för att valla bollen på en Halmstadsspelare. Isak Pettersson inledde som vanligt en rörelse mot där bollen borde hamnat men tack vare Erdals genialitet for den förbi honom och in i nätet. 1-0 till Malmö.
Härefter fortsatte Malmö att producera chans efter chans efter chans men ingen hade vett nog att anamma Erdals nyupptäckta metod. Till Malmös fördel var dock att tempot var långsammare än i veteranmästerskapet för sengångare vilket innebar att man lätt kunde kontrollera händelseförloppet och Halmstad lyckades faktiskt inte skapa några direkta chanser.
I den 84:e minuten såg man dock varför vissa fotbollsspelare är större än andra. Läraktigheten. Efter en fin framspelning från Anders Christiansen kom Markus Rosenberg fri och provade den såkallade Rakipmetoden. Styrning. Bollen i nät. 2-0 till Malmö och en härlig seger i jakten på den andra stjärnan.
En bra genomförd match även om det med en rimligare effektivitet borde varit en större segermarginal. Många spelare var bra även om Erdal Rakip, Rasmus Bengtsson (vilken chef han är) och Markus Rosenberg sken lite extra.
Nio poäng ner till nästa gäng. Fyra matcher kvar.
Framåt Malmö!
