Malmö FF - Halmstads BK3 - 0
Malmö FF- Halmstad BK 3-0
MFF hakar på Elfsborg i toppen efter en bra insats och tre poäng hemma mot HBK.
Med stormen Hans som svept in Sverige och Malmö i ett monsunlikt oväder kändes det lite osäkert huruvida det skulle bli match eller inte, men det visade sig att såväl Eleda Stadions gräsmatta som MFF:s relationsfotboll stod pall för naturens krafter.
Det kunde dock börjat riktigt illa för Di Blåe redan efter någon minut då Halmstads Viktor Granath rann igenom och tvingade Johan Dahlin till sin första av flera kvalificerade räddningar under kvällen. Med det sagt var det MFF:s match och även om hallänningarna rörde om i grytan då och då var segern odiskutabel.
Det dröjde dock ett tag innan MFF skapade riktiga målchanser och trots ett ganska imponerande presspel som gjorde livet surt för Halmstad saknades den sista lilla udden framåt och de få avslut som väl nådde Halmstadmålet ställde inte till några bekymmer för vår gamle vän Marko Johansson.
Det skulle dock komma att ändra sig i den tjugoåttonde minuten då Sebastian Jörgensen fick bollen ute på högerkanten. Vår unge dansk tittade upp, måttade noga och svepte iväg ett perfekt inåtskruvat inlägg mot bortre stolpen och vem dök upp där om inte Pontus Jansson som enkelt trumlade ner veteranen Andreas Johansson samtidigt som han nickade in bollen i bortre gaveln till 1-0.
Ponne, som nog drömt om detta ögonblicket, strålade av lycka, gjorde ett kvarts ärevarv och sjönk slutligen ner på knä medan han mottog publikens oreserverade kärlek. Pontus kommenterade senare i pausintervjun att han "firade som en barnunge" men det må väl vara hänt när man gör sitt första mål efter comebacken i sitt hjärtas förening.
Målet satte fart på MFF som skapade betydligt mer den sista kvarten av halvleken än under den första halvtimmen. Sammantaget var 1-0 ett rättvist pausresultat.
Precis innan paus byttes en skadad Otto Rosengren ut mot Taha Ali, vilket gav MFF-elvan en mer framåtlutad profil.
Flera spelare var bra i den första halvleken och en som förtjänar att nämnas förutom målskytten och ledarfiguren Pontus Jansson är Derek Cornelius som på den ovana positionen som vänsterback vikarierade för Busanello på ett alldeles utmärkt sätt. Trots avsaknaden av vår Super-Brasse var vänstersidan som vanligt vår spetsigaste lagdel.
Andra halvlek hann knappt börja förrän Sebastian Nanasi, efter ett fint tillbakaspel från en för dagen mycket rörlig Isaac Kiese Thelin, satte ett magnifikt Iniesta-instick i steget för sin namne Jörgensen som inte gjorde något misstag utan petade in 2-0 under Marko Johansson. En drömstart i andra halvlek och ett litet genombrott för Sebastian Jörgensen i MFF-tröjan.
Målet gav MFF ännu mer luft under vingarna och sett till matchbilden med ett ganska överlägset hemmalag och en trygg ledning kunde coach Rydström kosta på sig att göra tidiga byten för att både lufta och spara spelare.
I den sextiotredje minuten byttes IKT och Joseph Ceesay ut efter fina insatser, mot de danska åldermännen Sören Rieks och Lasse Nielsen. Det är en ynnest att ha två så skickliga veteraner att kasta in när en ledning skall förvaltas och konserveras.
MFF fortsatte att trumma på och som jag tidigare nämnde gav Taha Alis bidrag till startelvan ett mer framåtlutat lag och vänsterkanten som var bra redan i första halvlek, blev nu sylvass.
Alis, Cornelius och Nanasis kombinationer gjorde det allt jobbigare för HBK-försvaret.
Samtidigt var HBK inte helt oävna utan kom fram då och då och det är absolut ingen slump att de blåsvarta nykomlingarna har placerat sig stabilt i seriens mittenskikt. Johan Dahlin sattes på prov vid några tillfällen och trots att MFF var det klart bästa laget, var den hållna nollan något vår målvaktsklippa fick jobba en hel del för.
MFF såg dock gediget ut totalt sett. Det var en fröjd att skåda vår nye sittande mittfältsdynamo Lasse Berg Johnsen i den andra halvleken då han hade hunnit bli varm i kläderna och vid sidan om honom briljerade Sergio Peña med sitt passningsspel. Det paret med Sebastian Nanasi framför i offensiv spets kan bli vad Peña-Hugo-AC var under våren.
3-0 kom till slut rätt logiskt då planens kung Sebastian Nanasi spelade fram Taha Ali djupt till vänster i straffområdet och trots ett hyggligt läge för eget avslut spelade Ali bollen perfekt in framför mål till en framstormande Sören Rieks som än en gång, högst välförtjänt, fick hyllas med sin egen sång.
Matchen slutade 3-0 och sammantaget var det ett bra MFF vi såg. Den stora centrala mittfältskrisen är förhoppningsvis över och offensivt har vi åter börjat producera.
Några reflektioner:
Ponne har varvat upp. Pontus Jansson var gedigen i sitt ledarskap, stark i defensiven och giftig i sitt offensiva huvudspel.
Lasse Berg Johnsen är jättebra. Ju fler minuter vår unge norrman fick desto mer växte han. Fint positionsspel, stort lugn och ett exemplariskt passningsspel.
Taha Ali är magnifik, men det visste vi redan.
Sebastian Jörgensen rätade ut en del frågetecken och gjorde en formidabel insats.
Sebastian Nanasi är seriens bästa spelare. Punkt.
Johan Dahlin, vilket jäkla proffs.
Vi älskar Sören Rieks - Allez Alleeez!
