Malmö FF - Hammarby3 - 2
Malmö FF - Hammarby IF 3-2
Äntligen väder, äntligen en doft av läder, äntligen rullar bollen igen! Premiären är avklarad, tre poäng är bärgade och allsvenskan 2021 är igång!
Äntligen var det så dags! Bara att vandra in på Stadionområdet någon timme innan match fick hjärtat att bulta lite hårdare och lite snabbare. Många MFF:are flanerade runt arenan, klädda i himmelsblått och insöp atmosfären runt det tempel som fortfarande är stängt för de rättrogna. Snart, snart skall vi åter få stötta laget som förr, men inte riktigt än.
Det var med skräckblandad förtjusning jag slog mig ner på pressläktaren denna soliga premiärdag. Visserligen vann MFF allsvenskan överlägset i fjol, men som vi alla vet har försäsongen sett mer än lovligt skakig ut så pirret i magen eskalerade minuterna innan avspark.
Att Hammarby har etablerat sig som en topputmanare gjorde ju inte saken så mycket bättre, men å andra sidan är det ju desto häftigare att få starta säsongen med en riktig tungviktsmatch.
Jag räknade med att få se ett ytterst taggat MFF som skulle pressa ett bortalag som haft flera tuffa cupmatcher på sista tiden samt halva laget sjuka i Covid-19 bara för några veckor sedan.
MFF ställde upp med den lite oväntade startelvan Johansson – Larsson, Ahmedhodzic, Brorsson, Knudsen – Berget, Christiansen, Rakip, Toivonen, Rieks – Colak. Oväntad då Bonke Innocent var tillbaka vilket överraskade många.
Inramningen var en aning livligare än vanlig då MFF har tillåtit ett visst antal supportrar i logerna och dessa bidrog till att det faktiskt blev lite stämning runt planen.
Matchen började precis som jag hoppats, ett mycket aggressivt MFF tog kommandot direkt och bortsett från en slarvig passning som gav Astrit Selmani ett halvt friläge hade Hammarby svårt att få någon ordning på sitt spel, hårt pressade av MFF.
MFF:s första riktigt heta chans kom i 14:e minuten då Ola Toivonen i fritt läge på inspel från höger bredsidade bollen utanför med en hårsmån.
Dessvärre visade sig än en gång det vi sett under försäsongen i den 20:e minuten. Slarvigt försvarsspel, den här gången representerat av av en huvudlös tjurrusning av Franz Brorsson gav Hammarby ett tre mot tre-läge och mycket skickligt utnyttjade man det och efter ett fint inlägg kunde Gustav Ludwigsson nicka in 0-1. Väldigt onödigt efter en i övrigt stark start av MFF.
I den trettiofemte minuten hände flera saker: Efter ett mönsteranfall avslutade Colak och jag trodde kvitteringen var ett faktum, men Ousted i Hammarbymålet gjorde en magisk räddning. Knappt hann man smälta besvikelsen förrän MFF spelade upp bollen i straffområdet igen och efter en klumpig kapning tilldelades vi en solklar straff!
Anders Christiansen tog hand om bollen och slog straffen säkert i mål till 1-1. Skönt och mycket rättvist då MFF fortsatt var det klart bättre laget.
I matchminut fyrtio kom också det logiska ledningsmålet. Antonio Colak som varit mycket bra hela halvleken tog med sig en boll i djupet och sköt ett bra skott som Ousted släppte retur på och den returen kunde en mycket vaken Sören Rieks trycka in i öppet mål. 2-1 till Di Blåe!
MFF fortsatte att sätta Hammarby under press fram efter målet, men i sista minuten innan paus fick Hammarby mycket onödigt frispark i ett perfekt läge cirka 20 meter från mål. Khalili slog till med en perfekt skruvad frispark i Marko Johanssons högra kryss och så stod det både oväntad och orättvist 2-2. Tungt.
Totalt sett en offensivt mycket bra halvlek, men som sagt defensivt var det fortfarande oroväckande svajigt.
Den stora förhoppningen var att MFF skulle komma ut lika pigga i andra halvlek och med det höga tempot långsamt bryta ner Hammarby.
Det såg initialt lite halvdant ut, men i den femtiotredje minuten rullade MFF upp Bajen rejält och Rieks bredsidade bollen i insidan av stolpen. Mycket närmare kan man inte komma, men 2-2 stod sig.
Kort därefter fick Ola Toivonen, som fått många smällar, gå av planen och in på Olas position kom i stället Adi Nalic.
MFF fortsatte att försöka trumma på i högt tempo och ett allt mer tröttkört Bajen började försöka maska. MFF hade dock svårt att lösa upp det grönvita försvaret och det dröjde till den sextiofemte minuten innan det brände till igen. Antonio Colak, ständigt spelbar, frispelades av Sören Rieks, men efter en lite slarvig förstatouch blev avslutet tamt och Ousted kunde rädda.
Med en kvart kvar hade MFF fått en mängd tveksamma situationer bedömda till sin nackdel, bland annat en straffsituation och det började kännas som en dag där det inte vill sig. Frustrationen verkade sprida sig i lagen och Jon Dahl Tomasson fick en varning för protest.
Matchbilden fortsatte på samma sätt med liggande Hammarbyspelare, hackigt spel och himmelsblå frustration och det kändes som att domare Al-Hakims inkonsekventa bedömningar och Hammarbys maskande var en perfekt cocktail för att få MFF-spelarna ur balans.
Men så till slut, efter en hörna i nittioförsta minuten landade bollen hos Jonas Knudsen som tog emot bollen och sedan lugnt och beslutsamt dundrade upp bollen i Ousteds vänstra kryss. 3-2 och rättvisa var skipad!
Hammarby orkade inte åstadkomma en slutforcering och Malmö FF kunde starta säsongen med en seger efter en klart godkänd insats. För Bajens del får man kanske kalla det ett litet fall framåt, då man har förlorat med klart större marginal i Malmö de senaste åren.
Det finns fortfarande saker att slipa på defensivt, men offensivt har Di Blåe ett överflöd av skickliga spelare och även om Colak inte hamnade i målprotokollet idag var han enligt mig matchens bäste spelare. MFF har hittat en riktig klassforward.
Skönt var också att man tydligt visade en klart högre nivå än det som synts under försäsongen. Mästarna kan ännu!
