Malmö FF - Hibernian FC: 2-0 och misskavalkad
Malmö FF inledde matchen mot Hibernian med att genom Jiloan Hamad och Magnus Eriksson gå upp i en tidig 2-0-ledning. Trots massor av himmelsblå chanser lyckades inte MFF utöka ledningen, utan får åka till Skottland utan att ha avgjort dubbelmötet redan i första matchen.
Malmö FF tog denna fantastiskt sommarvackra torsdagskväll emot förra säsongens skottska ligasjua Hibernian i en match som trots massor med missade chanser slutade i himmelsblå seger och ett bra utgångsläge inför nästa veckas retur.
MFF ställde upp med väntad startuppställning. Både Simon Thern och Magnus Eriksson var båda åter disponibla efter sina skador från Åtvid-krossen i helgen. Filip Helander fick fortsatt vänta på sin a-lags-comeback och återfanns på bänken. Den himmelsblå elvan i sin helhet:
Dahlin
Albornoz, Jansson, Johansson, Ricardinho
Hamad, Halsti, Thern, Forsberg
Rantie, Eriksson
Huruvida Hibernian ställde upp med en väntad startelva eller ej låter jag vara osagt. Klart var däremot att de 11 Hibernianlirarna på plan var uppbackade av en röst- och manstark grönklädd miniarmé på läktarna.
Första halvlek
Redan från start gick det att urskönja en matchbild vi vid det här laget är vana vid. Hibernian lät MFF ha bollen, driva tempot och försöka stå för kreativiteten. Måhända var det så att den skotska försvarslinjen inte sjönk lika djupt förra omgångens irländska motstånd.
Dock så är det Hibernian som skapar den första chansen. Efter det att Pontus Jansson orsakat en farlig frispark strax utanför eget straffområde får Jones ett ypperligt nickläge som han lyckligtvis sätter högt över.
Ungefär så länge fick våra besökare njuta av den svenska högsommaren och gästvänligheten. Efter det blev det jävligt tråkig ett tag.
I den 11:e minuten dras Tokelo Rantie ner i en situation som fick många att skrika om frilägesutvisning. Den österrikiska domaren väljer dock att låta sig nöjas med att visa upp det gula kortet för den grönklädde mittbacken. Frustrationen över den uteblivna utvisningen förbyttes dock snabbt mot eufori för de himmelsblå fansen när kapten Hamad via ribban dunkar in den efterföljande frisparken. 1-0 till ett Malmö som inte är ett dugg sugna på nöja sig med en uddamålsledning.
Två minuter efter ledningsmålet kommer också Malmös 2-0-mål. Emil Forsberg rycker sig loss på sin vänsterkant, söker sig mot straffområdet och hittar Magnus Eriksson vid straffområdeslinjen. Magnus gör sedan inga misstag, utan placerar otagbart bollen vid Benjamin Williams vänstra stolpe. Ett samarbete av de kanske två för tillfället formstarkaste MFF-spelarna och ett mål som påminner kraftigt om Magnus första mål mot Åtvidaberg i söndags.
Mitt i den frenetiska MFF-offensiv som såg ut att resultera i ett 3-0-mål vilken sekund som helst sticker skottarna upp i en kontring. En kontring som så när resulterar i en reducering. Bara Dahlins vänsterstolpe står i vägen när bortalagets Taiwo avlossat stora högerkanonen. En reducering i det läget hade inte bara varit oväntad, utan även högst orättvis.
Efter en 40 minuters spel får vi se en nästan identisk situation som vid 2-0-målet. Emil Forsberg kommer åter fri på sin kant och lyckas även denna gång hitta en fristående Magnus Eriksson i straffområdet. Bara en enastående fotparad från Williams hindrar Pange-Mange från att bli tvåmålsskytt. På den efterföljande hörnan är Erik Johansson ytterst nära att göra sitt första
himmelsblå tävlingsmål. Att den mannen inte nickar in varenda hörna är för mig en gåta. Ett monster i offensivt luftrum.
Efter en inledning så intensiv att undertecknads knapptryckarfingrar ömmar, mattas halvleken av. Bortsett från nämnda Magnus Eriksson-repris, minskar det himmelsblå trycket. Dock utan att kontrollen över spelet minskar.
Andra halvlek
Andra halvlek inleds med ytterligare en repris. Ni kan historien vid det det här laget. Tokelo Rantie toksprintar ifrån ett stabbigt mittlås, kommer helt ren med målvakten för att sedan stenhårt placera bollen mitt i nämnda keepers bröstkorg . Tröttsamt, visst. Frustrerande, absolut. Matchavgörande, ibland.
Ett par minuter senare är det dags igen. Ricardinho slår efter en tilltrasslad situation in bollen till en fristående Jille som på halvvolley dunkar bollen på mål. Idioträddning nummer 2 signerad Williams förhindrar kaptenen från att åter bli målskytt.
Efter en timmes spel är det Simon Therns tur att missa ett läge. Efter att på egen hand ha ställt sig fri i straffområdet lyckas Thern passera Williams med skottet, bara för att se överliggaren vara ivägen.
I den 68:e minuten kliver Tiki och Thern av till förmån för Cibicki och Friberg. Ungefär samtidigt bedarrar den himmelsblå anstormingen och gästerna tillåts in i matchen. Tillställningens sista 20 minuter blir sedan en lugn historia. MFF verkar både lite trötta och rätt måna om att inte släppa in det där bortamålet som förändrat förutsättningar för returen så radikalt. Samtidigt var säkert gästerna rätt nöjda med att undvikit den storförlust en bättre himmelsblå effektivitet hade inneburit, och aktade sig för att släppa till bakåt.
Matchreflektioner
Trots en relativt säker seger, en bra genomförd match och ett par ypperliga individuella prestationer, var det inte utan en lite lätt besvikelse man lämnade Stadion. 2-0 borde ha varit åtminstone det dubbla, vilket också hade inneburit att det här dubbelmötet hade varit avgjort redan i halvtid. Effektiviteten MÅSTE bli bättre om det här europaäventyret ska sträcka sig längre än sommaren. Nu tvingas vi åka till Edinburgh för en match som faktiskt kan innebära att skottarna vänder på detta. Hibernians avslutande 20 minuter skvallrar också om att kvaliteterna för att rubba MFF definitivt finns, särskilt på hemmaplan. Jag har en känsla om att det mötet kommer se helt annorlunda ut i jämförelse med detta.
Den Norling som imponerat med sin matchcoachning och sina byten på sistone, tycker jag genomför ett par tveksamma förändringar ikväll. Såvida inte Rantie eller Thern var skadade eller helt slutkörda borde de ha fått vara kvar på plan. Båda hade varit livsfarliga i de omställningar som kunde uppstått i gästernas jakt på ett bortamål. Inte för att Cibicki eller Friberg gjorde bort sig. Inte alls. Troligtvis ville Norling säkra upp och undvika att släppa in en reducering, vilket jag kan tycka är lite märkligt. Ett 3-0-mål hade betytt massor, och en reducering hägrade inte direkt vid bytestillfället.
Jiloan Hamad gör en enastående match. Han är för bra för ett allsvenskt lag. Stora plus i kanten även till Forsberg, Eriksson och Halsti. Den sistnämnda känns numera helt oumbärlig för vårat spel. En hunka på det för ett år sedan och du hade varit miljonär idag.
Mest imponerade var ändå inramningen. De 8628 på plats lät som betydligt fler. Enormt tryck från båda kortsidor. Stående ovationer till båda klackar!
Nästa vecka väntar returen i Edinburgh. Himmelriket är givetvis på plats och bevakar, det missar ni inte.
Glad sommar på er sålänge!
