Malmö FF - IFK Norrköping
1 - 2

Malmö FF - IFK Norrköping 1-2

Ett sargat Malmö FF åkte på säsongens första förlust. Onödigt och oförsvarbart.

Förhandssnacket fastställde att vi, i omgång 10, skulle möta ett IFK Norrköping som för första gången i årets Allsvenskan skulle spela på riktigt gräs. Redan där är det sjukt och redan där fanns det viss segervittring. Ett helt, skadefritt och icke avstängningsdrabbat MFF ska kunna springa ner Norrköping på Stadions gräsmatta inför 20.000 åskådare. Nu var det inte så.

IFK Norrköping bjöd upp till kamp och de gjorde det smart. De pressade högt i första halvlek, något som MFF gjort till sitt signum hittills i Allsvenskan och spelet böljade fram och tillbaka. Den nykomponerade MFF-elvan fick inte mycket yta att spela runt på vilket gjorde att motståndarna kunde kontrollera matchen på ett säkert sätt. Därmed inte sagt att MFF inte gjorde en dålig första halvlek, det bästa gjordes av situationen och halvchanser fanns mot båda målen, inte minst ett friläge i början av matchen som Jo-Inge Berget brände genom att lägga bollen rakt på målvakt Michael Langer. Och just brända halvchanser och böljande spel var matchens signum i första halvlek.

Malmö FF tog, enligt plan, över mer och mer i andra halvlek och pressade på avsevärt. Något som också ledde fram till ett efterlängtat ledningsmål efter en tilltrasslad situation i Norrköpings straffområde där Markus Rosenberg till sist rakade in bollen i nätet i minut 76. Innan dess hade Anders Christiansen flertalet skottchanser som definitivt behöver rätt adress framöver. Efteråt också för den delen.

För det var efter målet som slutresultatet skulle komma att urskiljas. Där Felipe Carvalho fick gå av och Dennis Hadzikadunic gick in tio minuter innan målet fick MFF en backlinje som har noll minuter tillsammans i effektiv speltid. I och med detta faktum lägger jag ingen skugga över Hadzikadunics insats, han gjorde en godkänd insats men det är försvarsspelet i stort som ställer till det. Under ett spann av tre minuter, minut 83-86, och två hörnor bjuder MFF in motståndarna och de nappar, tar betet och åker hem med tre poäng. Oförsvarbart.

Osäkerheten i MFF fortsatte i återstoden av matchen. Av en intensiv press som ska sättas in blev intet och det är svårt att inte fundera på vad som skulle gjorts annorlunda. Många spelare gjorde en av sina blekare matcher idag, några var näst intill osynliga (hej Pawel!) och frågetecken måste sättas när det gäller att starta Vindheim istället för Eikrem.

Men vad vet jag, jag är bara en besviken supporter som behöver tre poäng. Varje match. Utgår ifrån att Magnus Pehrsson delar det kravet och att han framöver visar upp att han är "den mest analytiska tränaren" där ute.

Till sist:

- Wilands fötter. Vad har hänt? Vad som tidigare känts som säkerheten själv känns nu lite otrygg i spel med fötterna. Det är inte Mattias Asper-klass men en blir ju lite rädd vid hemåtpassningar.
- Eikrem. Vad har hänt? En självklar startspelare i en sådan sargad startelva som idag och får ändå inte starta.