Krönika: Malmö FF - Östersund 0-2
Lite allmänna intryck efter förlustmatchen mot ÖFK.
Det är aldrig roligt att förlora och det är ännu tråkigare att förlora två matcher i rad, men låt oss behålla fattningen en smula och ta en titt på hur det egentligen såg ut i matchen mot Östersund.
Det tog lite tid innan matchen tog form och de första tio-femton minuterna bytte lagen boll väl generöst med varandra. Anfallsförsöken var stressade och närkamperna många.
Därefter tog MFF tag i taktpinnen efterhand som man kom mer rätt i sin press.
Östersund som hade närmat sig MFF:s mål någon gång i början, kom plötsligt ingen vart alls. MFF däremot började kombinera mer genomtänkt, löpningarna tajmades rätt och man tog ett bra grepp om matchen.
Ända fram till paus dominerade Malmö FF rejält med sitt presspel och mer direkta anfallsspel, men tyvärr lyckades man inte utnyttja sitt övertag.
Närmast kom Magnus Wolff Eikrem och Mattias Svanberg.
Eikrem blev efter ett vackert anfall frispelad framför mål av en pigg Pawel Cibicki men "Vargen" styrde bollen utanför bortre stolpen.
Kort därefter väggade sig Mattias Svanberg igenom till ett ännu bättre friläge, men även denna gång bredsidades bollen tätt utanför Östersunds mål.
MFF skapade inga fler jättechanser men det allmäna intrycket i pausvar att det såg rätt så bra ut.
Tittar vi lite på den tänkta startelvans insats under de första 45 är det egentligen bara effektiviteten som saknades.
Försvarsspelet var bra över hela plan och de får gånger ÖFK kom förbi förstapressen fanns det en synnerligen resolut dansk som helt sonika tog bollen. Lasse Nielsen är enligt mig planens bästa spelare idag.
Även andra halvlek började helt OK. MFF fortsatte att kombinera sig fram bra och Yoshimar Yotún kom fram i ett par hyfsade avslut. Även Erdal Rakip frestade på med ett skott utifrån. Men efter en tio minuter dämpades frenesin och ÖFK kom upp i lite sporadiska attacker.
Tyvärr var backlinjen inte lika trygg som i första. I mitten såg Carvalho darrig ut och 0-1 får man sätta på Vindheims minuskonto.
ÖFK:s vänsterytter försökte driva förbi Vindheim, men det såg ut som att norrmannen hade brutit. Då tappade Vindheim bollen till synes alldeles för lätt och blev rundad. Bollen spelades snett inåt bakåt till en fri ÖFK-spelare och 0-1 var ett faktum. Ett i mina ögon helt onödigt mål som uppstod när vi egentligen hade vunnit bollen.
Kort därefter tvingade ÖFK ett virrigt MFF att ge bort en hörna på vilken man återigen lite för lättvindigt kunde göra mål.
I det här läget hade MFF bytt ut större delen av det lag som spelade första halvlek, men tanken är trots allt att vår trupp skall vara så stark att det inte skall synas så här tydligt. Det går dock inte att komma ifrån att skillnaden mot första halvlek var milsvid.
Frågorna man ställer sig är väl om MFF kanske har en övertro till sin trupp. Vissa spelare går in och håller jämn kvalitet med startspelarna, t ex Pa Konate, men tyvärr visade en del andra att de ännu inte är redo att fylla skorna på de som är ordinarie. Visst saknas Mackan, Wiland och AC, men det kommuniceras utåt att truppen är fullgod i nuvarande form och det gör en lite orolig.
Positivt är att de man värvar tycks vara av högsta kvalitet. Lasse Nielsen är en väldigt bra mittback. Snabb, brytsäker och med alldeles utmärkt speluppfattning.
Pawel Cibicki har sett väldigt bra ut på träningarna här nere och gjorde ett bra intryck även i första halvlek idag. Lewicki och Rakip var trygga på mitten och när MFF:s presspel fungerar kommer inte ens ett passningsskickligt lag som ÖFK någonvart alls.
Pehrsson såg ut i alla fall i första halvlek ha nått ut med sina idéer och det är ju gott så i början av februari.
Med en frisk Mackan blir det ännu bättre och spetsen framåt vässas.
Men som sagt, hur stark är egentligen vår trupp? Kanske måste Daniel Andersson ta ett par shoppingrundor till här i vinter?
