Malmö FF på plast: Bokslut över 20 säsonger på ett obskyrt underlag
Gästskribenten Jon Nordström, ej att förväxla med redaktionsmedlemmen med samma namn, har fördjupat sig i MFF:s plasthistoria.
Det började ju så bra den 16 juni 1996 med en 1-0-seger borta mot Umeå FC som hade fått dispens att spela på Sandåkerns IP:s plastplan under första delen av Allsvenskan då Gammliavallens gräs ännu var ospelbart. Historisk förste målskytt på underlaget i allsvenska sammanhang för MFF var Joakim Persson med en fin frispark. Tränare då Rolf Zetterlund och vår bortadress helröd.
Sedan dess, närmare bestämt från 2003, när Örebro SK av alla klubbar i prunkande Närke konsekvent valde att spela på plast, så har det varit ett underlag som vi förvisso har plusstatistik på men där vi uppenbarligen har förlorat fler poäng än som skulle ha varit fallet på en normal gräsplan och med spelmässiga djupdykningar som sällan eller aldrig ses annars när vi spelar i Allsvenskan.
Vi har också haft perioder där vi utan tvekan också har varit Sveriges bästa lag även på detta underlag. Vissa säsonger har vi varit urusla; inte minst under “pionjäråren” 2003-2007 då inte bara ÖSK utan även IF Elfsborg, Gefle IF och GIF Sundsvall började spela på underlaget.
Sakta men säkert började vi få grepp om underlaget mot i princip nästan alla lag, förutom IF Elfsborg vars hårt vattnade matta för sin tid var väldigt snabb och svårspelad i jämförelse med de andra. De hade också en mer specialiserad trupp för underlaget, en modern tränare i Magnus Haglund och dessutom den otroligt skicklige teknikern Anders Svensson som nav på mittfältet.
Dock bröt vi denna “plastförbannelse” i Borås utan vinster 2005-2012 i helt rätt ögonblick när vi säkrade SM-guldet 2013 när Guillermo Molins och laget tog med sig den numer famösa stormen för knallarna med sina två fantastiska mål. Sedan dess har vi klar, ja nästan överlägsen, statistik mot Elfsborg på bortaplan.
Redan runt 2008-2009 hade dock MFF med en helt ny generation tekniska spelare börjat bli väl så bra som övriga renodlade plastlag på underlaget med spelare som Ricardinho, Jiloan Hamad, salige Labinot Harbuzi, nämnde Molins, Wilton Figueiredo, Agon Mehmeti och snabbe Daniel Larsson som var den förste att göra ett hattrick (äkta dessutom) på plast för oss mot ÖSK 2009. Vidar Örn Kjartansson var den andre mot Östersunds FK 2018.
De första åren från 2003 och framåt hade vi rätt tunga och fysiska spelare som inte riktigt var uppvuxna med underlaget och det gnälldes också en hel del externt, och förmodligen ännu mer internt, i klubben vilket knappast gjorde saken lättare.
Trots det lyckades vi vinna den oerhört viktiga bortamatchen mot just ÖSK hösten 2004, kanske mycket tack vare firma Afonso och Niklas Skoogs individuella skicklighet. Sedan dröjde det ända till 2008 innan nästa seger på plast där vi hade den urusla raden 0 vinster, 2 oavgjorda och 6 förluster.
De mest smärtsamma minnena från denna period var när vi hade segern som i en liten ask borta mot Gefle IF sommaren 2006 och ledde med 3-0 i paus men släppte in fyra raka mål i andra halvlek: 3-4 och ridå! Den andra var mot Örebro våren 2007 när ett utvisningsdecimerat MFF höll ut i över en halvlek tills målvakten!! Richard Richardsson kvitterade i slutminuten. Där och då kändes det som om vi aldrig mer skulle vinna en match på plast!
Säsongerna 2012-2015 kan man säga att Allsvenskan kom in i sin andra plastepok när, med undantaget Elfsborg i den första generationen, resursstarkare lag med större publikunderlag började anlägga plast av olika anledningar på sina nybyggda arenor såsom IFK Norrköping, Djurgårdens IF och Hammarby IF samt även delvis BK Häcken. De har också konsekvent knutit till sig spelare som i mångt och mycket har varit perfekta för underlaget.
Just dessa lag har vi haft väldigt svårt mot på bortaplan sedan dess men här är det inte lika lätt att ta plasten som intäkt för våra svårigheter då de är de lag, tillsammans med AIK och IFK Göteborg, som vi har haft det svårast mot på bortaplan genom tiderna. Å andra sidan har vi haft väldigt bra statistik borta mot just dessa två lag de senaste 10 åren och de spelar som sagt på gräs.
Till saken ska också sägas att Tele 2 har den absolut snabbaste plasten i Sverige och i kombination med en otrolig akustik så blir det oftast ett maniskt högt bolltempo som inte riktigt, hittills, har passat våra spelare så bra förutom i tre raka segrar mot Hammarby och Djurgården hösten/våren 2015-2016. Sedan dess har vi inte vunnit där och framför allt av Djurgården blivit rejält utklassade några gånger men även några gånger varit det spelmässigt bättre laget. Mot Hammarby har marginalerna inte varit med oss; de har straffat oss pardonslöst för vår naivitet på underlaget.
Mot Norrköping har det varit jämt överlag och efter lite “inskolningsproblem” 2011-2012 vann vi några otroligt viktiga segrar där för SM-gulden 2013-2014 och 2016-2017, inte minst i guldmatchen 2017 på Östgötaporten. Efter det har vi inte vunnit mot IFK i Norrköping även om vi har “förtjänat” det några gånger. Även BK Häcken har anlagt plast på sin nybyggda arena Bravida men där har vi konstigt nog bara förlorat en gång, första året 2015, med tanke på att vi alltid hade enorma problem mot dem på Rambergsvallens gräs.
Något som kan ha ställt till det extra inför bortamatcherna i Stockholm var att vi under några säsonger helt slutade att förbereda oss på plast inför dessa matcher. Det ändrades dock hösten 2019 inför den viktiga matchen mot Hammarby. På andra arenor verkar vi inte ha hämmats på samma sätt av detta.
Ett väldigt bra plastlag som kom upp 2016 och som egentligen var de mest renodlade på underlaget av alla var Östersunds FK och mot dem har vi aldrig förlorat på Jämtkraft Arenas plast, inte ens i cupsemifinalen 2017.
Vår spelstil kontra motståndarnas samt vilka spelare vi har haft för stunden har givetvis spelat in på våra resultat men även vilken tränare vi har haft. Under de gamla rävarna Tom Prahl och Sören Åkeby var det i princip katastrofalt men för de yngre Roland Nilsson och Rikard Norling gick det överlag mycket bättre.
Åge Hareide, som en lite äldre tränare, tycker man skulle ha haft mer problem men samtidigt så hade vi fantastiska tekniker och kvalitetsspelare under honom som gjorde hans facit någorlunda godkänt med tanke på sommarroteringar och någon betydelselös match på hösten. Framför allt Magnus Wolff Eikrem, som sedan Alan Kuhn och Magnus Pehrsson ärvde, var ju kanske den bäst lämpade och briljante plastspelaren som Allsvenskan någonsin har sett i par med Anders Christiansen och Magnus Eriksson, numer i DIF.
Alan Kuhn basade över MFF i nio matcher, vann sju och förlorade bara två, varav den sista, betydelselösa matchen borta mot Gefle när guldet redan var säkrat. Med det facit är han vår klart mest framgångsrika plasttränare (Rolf Z:s underlag på en match är för ringa) genom tiderna med ett plastpoängsnitt på 2,33. Klart bättre än bortasnittet på gräs (2 segrar och två oavgjorda på sex matcher) och det totala poängsnittet på 2,22!
Magnus Pehrssons poängsnitt på plast tillhörde de bättre men avslutade med två förnedrande 0-3-förluster mot Djurgårdens IF på Tele 2, varav den ena var cupfinalen 2018. Uwe Rösler var svårslagen på plast men många oavgjorda, framför allt 2019, hade kunnat förvandlats till segrar med lite mer mod i spelet.
Nu får vi se hur vår nye tränare Milos Milojevic tacklar underlaget men utan att spekulera för mycket så var hans facit med Hammarby väldigt gott, både i Allsvenskan och Europa. Han är inte uppväxt med det men han är den förste tränaren någonsin som vi har haft som kommer från tidigare uppdrag som tränare för ett lag på hög nivå som spelar sina hemmamatcher på plast.
Det kan i varje fall inte vara någon nackdel och om klubben slutar uttala sig negativt om underlaget och tränar mer proaktivt samt inte säljer oss taktiskt, framför allt på Tele 2, på det så ska vi nog återigen, likt för några år sedan, snart även vara inofficiellt bäst på plast i Sverige vilket rejält underlättar att vinna Allsvenskan.
Att vara bäst på plast i sig har ju inget som helst egenvärde.
***
Statistikdel - år för år och tränare individuellt:
Rolf Zetterlund 1996 1 1 0 0 1-0 +1 3 poäng (snitt 3,0)
1996 1 1 0 0 1-0 +1 3 poäng, snitt: 3,0
Tom Prahl 2003-2005 6 1 0 5 7-12 –5 3 poäng (snitt 0,5)
2003 1 0 0 1 0-1 –1 0 poäng (snitt: 0,0)
2004 2 1 0 1 4-4 +-0 3 poäng (snitt: 1,5)
2005 3 0 0 3 2-7 –5 0 poäng (snitt: 0,0)
Sören Åkeby 2006-2007 5 0 2 3 8-12 -4 2 poäng (snitt 0,4)
2006 2 0 0 2 5-8 –3 0 poäng (snitt: 0,0)
2007 3 0 2 1 3-4 –1 2 poäng (snitt: 0,67)
Roland Nilsson (med Hans Gren och Pep Clotet Ruiz) 15 7 5 3 27-16 +11 26 poäng (snitt 1,73)
2008 (med Hans Gren) 4 2 1 1 5-5 +-0 7 poäng (snitt: 1,75)
2009 (med Hans Gren) 4 2 1 1 7-2 +5 7 poäng (snitt: 1,75)
2010 (med Pep Clotet Ruíz) 5 3 2 0 15-6 +9 11 poäng (snitt: 2,2)
2011 (ensam) 2 0 1 1 0-3 –3 1 poäng (snitt: 0,5)
Rikard Norling 2011-2013 16 9 2 5 25-17 +8 29 poäng (snitt: 1,81)
2011 3 1 1 1 2-3 –1 4 poäng (snitt: 1,33)
2012 7 3 1 3 10-10 +-0 10 poäng (snitt: 1,43)
2013 6 5 0 1 13-6 +7 15 poäng (snitt: 2,14)
Åge Hareide 2014-2015 16 7 5 4 26 poäng (snitt 1,63)
2014 7 3 2 2 7-7 +-0 11 poäng (snitt: 1,57)
2015 9 4 3 2 15-11 +4 15 poäng (snitt: 1,67)
Allan Kuhn 2016 9 7 0 2 19-11 +8 21 poäng (snitt: 2,33)
2016 9 7 0 2 19-11 +8 21 poäng (snitt 2,33)
Magnus Pehrsson 2017-2018 12 6 3 3 17-16 +1 21 poäng (snitt: 1,75)
2017 9 5 2 2 13-10 +3 17 poäng (snitt: 1,89)
2018 3 1 1 1 4-6 –2 4 poäng (snitt: 1,33)
Daniel Andersson 2018 1 0 0 1 2-3 –1 0 poäng (snitt: 0,0)
2018 1 0 0 1 2-3 –1 0 poäng (snitt: 0,0)
Uwe Rösler 2018-2019 16 8 5 3 25-15 +10 29 poäng (snitt: 1,81)
2018 6 4 1 1 11-7 +4 13 poäng (snitt: 2,17)
2019 10 4 4 2 14-8 +6 16 poäng (snitt: 1,6)
Jon Dahl Tomasson 2020-2021 16 7 3 6 30-26 +4 24 poäng (snitt: 1,5)
2020 8 2 3 3 15-14 +1 9 poäng (snitt: 1,13)
2021 8 5 0 3 15-12 +3 15 poäng (snitt: 1,88)
Vår statistik mot alla plastlag genom tiderna:
IF Brommapojkarna (2009-2018) 5 3 2 0 12-3 +9 11 poäng (snitt: 2,2)
Dalkurds FF (2018) 1 1 0 0 1-0 +1 3 poäng (snitt: 3,0)
Djurgårdens IF (2014-2021) 8 2 1 5 7-15 –8 7 poäng (snitt: 0,88)
IF Elfsborg (2005-2021) 17 7 3 7 23-27 –4 24 poäng (snitt: 1,41)
Gefle IF (2005-2016) 12 5 1 6 17-16 +1 16 poäng (snitt: 1,33)
Hammarby IF (2015-2021) 7 2 2 3 10-12 –2 8 poäng (snitt: 1,14)
BK Häcken (2015-2021) 7 3 3 1 10-7 +3 12 poäng (snitt: 1,71)
IFK Norrköping (2011-2021) 11 4 3 4 17-17 +-0 15 poäng (snitt: 1,37)
IK Sirius (2019-2021) 3 3 0 0 9-4 +5 9 poäng (snitt: 3,0)
GIF Sundsvall (2005-2019) 7 3 3 1 10-7 +3 12 poäng (snitt: 1,71)
Umeå FC (1996) 1 1 0 0 1-0 +1 3 poäng (snitt: 3,0)
Åtvidabergs FF (2010-2015) 5 2 2 1 10-8 +2 8 poäng (snitt: 1,6)
Örebro SK (2003-2021) 16 10 2 4 33-15 +18 32 poäng (snitt: 2,0)
Östersunds FK (2016-2021) 6 4 2 0 14-6 +8 14 poäng (snitt: 2,33)
Totalt alla matcher på plast 1996 – 2021
113 53 25 35 179-148 +29 184 poäng (snitt: 1,63)
Efterord: Det hade kunnat att gå att fördjupa sig i ännu flera detaljer men jag tycker att vi stannar här. Den som vill grotta ner sig vidare i detta kan gå in på www.allsvenskamff.blogspot.com för mer statistikunderlag.
