Malmö FF - Rangers
2 - 1

Malmö FF vs Rangers 2-1: Firma Birma Rieks fixar segern

På dagen tio år efter den legendariska matchen mot Rangers 2011 gjorde vi ännu en legendarisk match mot “samma” lag. Under två-tre minuter i början av andra halvlek exploderade Malmö, gjorde två riktiga klassmål och visade var skåpet ska stå. Trots ett skotskt tröstmål med matchens sista spark ser det bra ut inför returen i Glasgow på tisdag i nästa vecka.

En i förväg upphaussad och uppsnackad match, kanske mest av oss Malmöiter, som levererade ganska bra.

Startelvan som presenterades innan match förvirrade oss ganska mycket, men klarnade när laget väl ställde upp på planen. Det såg först ut som 4-4-2, men var mer 3-5-2 när de ställde upp för att till slut visa sig vara mer av något som liknade 3-4-1-2 (med stor rörlighet och flexibilitet) enligt följande:

Birmancevic Colak
AC
Rieks Innocent Lewicki Berget
Moisander Nielsen Ahmedhodzic
Dahlin

Rangers tog tag i taktpinnen direkt, men utan att skapa något egentligt tryck. Det tar några minuter innan vi kommer in i det, hittar våra positioner, får lite boll och kan börja spela vårt spel.

Men Rangers fortsätter att göra det bra. Det märks att det är ett bra lag, de hittar varandra fint, kommer lätt förbi vårt mittfält centralt genom markbaserade snabba precisa passningar. Det är lite oroande. Men vi växer in i matchen och trenden att Rangers har mer boll, mer spel, kommer framåt utan att skapa några egentliga lägen håller i sig hela första halvlek.

I den 27:e minuten får Rangers en hörna som blir ganska ofarlig. Bollen går snabbt ut till AC som rusar upp mot mittlinjen och försöker sig på en “halvplanare” över målvakten. Kunde blivit ett snyggt mål men samtidigt hade han där och då bättre alternativ ute till vänster.

Tre minuter senare får Berget en lång boll från Moisander på högersidan. Han fintar, går inåt och måttar ett ganska bra skott längs med marken. Målvakten är med men släpper en retur som han dock själv snappar upp. Birma är framme och stressar och hade kunnat slå in den om returen gått längre ut. Bra där.

Rangers har några småfarliga chanser men Dahlin i målet sätts inte på några svårare prov. Det märks att Rangers har kvalitet och potential i laget. Det som ffa oroar är Rangers “enkla” sätt att komma förbi/igenom vårt mittfält med precisa passningar till sina forwards i fina lägen; dock utan att vara riktigt farliga. Men MFF står upp bra och vi är bra med och avstyr det mesta. Vi kontrollerar Rangers på ett bra sätt och vi spelar en riktigt fin första halvlek.

Vårt centrala mittfält med Bonke och Lewicki är stabilt och hjälper backlinjen på ett bra sätt. Det är en ganska jämn första halvlek med ett litet spelövertag för Rangers. Men egentligen är jag och min MFF-companero Andreas aldrig riktigt oroliga i TV-soffan i Mariefred. MFF har stått upp fint och kontrollerat Rangers på ett bra sätt.

Efter en promenad i trädgården med tillhörande analys av matchen kommer vi in när andra halvlek är en minut gammal. Och tur är det. Knappt hinner vi bänka oss i soffan innan det smäller.

Birmancevic har bollen på höger sida utanför straffområdet, Rieks står och vinkar och hoppar och skriker och allt möjligt annat på den vänstra sidan (han är tokren och bara ska ha bollen). Birma ser det, slår en lätt pass över hela straffområdet, på läppen för Rieks som drämmer till för allt han har och bollen går som en kanon in i målet förbi den skotska målvakten.

Vi vrålar och hustrun fattar att något (bra?) har hänt. Hon kommer lagom till reprisen och ser det vackra Birma-Rieks-målet.

Knappt hinner vi lugna oss och ta plats i soffan innan det smäller igen. AC driver upp bollen centralt, passar ut till vänster, förbi Colak som släpper/missar den. Birma kommer på kanten, vrider runt kroppen och smeker till bollen med högerfoten som går stolpe in. Rangers-spelarna ser ut som blöta hundvalpar och MFF:arna och vi supportrar vrålar igen av glädje.

Händer detta verkligen? Är det 2-0 nu? Ja det är det.

På två minuter har MFF gjort två mål och förändrat läget radikalt. Vi får lite Salzburg 2014- och 2015-vibbar i TV-soffan. Och lite Celtic-vibbar. Och andra sköna vibbar.

Men det är ju 40 minuter kvar, plus stopptid, så det känns på inga sätt säkert. Nu ska väl Rangers vrida upp matchen en växel. Men icke…

De fortsätter sitt spel från första halvlek, lite som Salzburg 2014 och 2015. Lite förutsägbart, mycket boll men lite farliga chanser. Samtidigt som de satsar framåt känns de samtidigt lite försiktiga. Vill väl inte riskera en trea i baken?

Precis som i första kontrollerar vi Rangers ganska bra. Det är en taktiskt mycket bra genomförd match. Vi försvarar oss bra och släpper till väldigt få farliga lägen. MFF är lugna och fina i sitt spel. Visst slår Bonke en och annan tokig passning men det löser Lewicki eller någon annan så att hjärtrytmen lugnar ner sig igen. De stressar inte upp sig och jag känner mig för det mesta ganska lugn.

Därför känns det surt att det trots allt ska slinka in ett skitmål med matchens sista spark. Visst, Rangers hade etablerat ett litet tryck under de sista minuterna efter våra sena byten, men vi höll dem utanför straffområdet. Just därför krävdes det ett skott från 2-3 meter utanför straffområdet, som ska toucha på Nielsen (?) och ställa Dahlin chanslös i målet.

Hade någon sagt 2-1 innan match hade jag gladeligen tagit det. Men hur det skedde är det med lite besvikelse jag skriver segern till 2-1.

Trots det har vi ett bra utgångsläge inför returen på Ibrox nästa tisdag.

Matchens lirare i MFF?
Oscar Lewicki såklart. Mannen är överallt. Han utgår från en position på mittfältet, tar tunga offensiva löpningar, drar isär Rangers försvar och är sedan snabbt nere och hjälper till i vårt eget försvar och backlinje. Idag visar han återigen hur viktig han är för laget, offensivt men ffa defensivt. Han gör AC bättre (även om AC var ganska osynlig idag) men ffa gör han backarna bättre och tryggare.
Dock ska Oscar inte göra snurrfinter...

Här hittar du höjdpunkter från matchen - och målen.