Malmö FF - IFK Norrköping: Barnen vann på vilja
Om någon inför den här säsongen sade till mig att vi skulle spela en match med Simon Kroon, Omid Nazari, Tobias Malm, Filip Stenström och Dardan Rexhepi på plan så skulle jag troligen avlida av ett våldsamt skrattanfall.
Vi ska vara glada att vi fått IFK Norrköping som motståndare när serien vänder. Jag vill inte på något sätt vara respektlös mot Peking som har sina kvaliteter, men idag känns de mest som Astrit Ajdarevic & Co. Hade MFF presterat som sig bör hittills under säsongen hade vi haft ett gyllene läge att rycka i toppen, nu har vi istället en chans att komma ikapp gänget som jagar HIF.
Matchen idag utspelades så som matcher mellan topplag ur form och bottenlag med hyfsat spelarmaterial ofta blir. Du har ett lag som försöker spela ett spel som de brukade göra en gång i tiden men lyckas bara delvis och du har ett lag som kan blanda bländande snabba kontringar med urusla passningar. VIlket lag som är vilket? Ja du.....
MFF inledde matchen bra med ett snabbt och säkert spel där man lade stort ansvar på yttrarna Jimmy Durmaz och Jeffrey Aubynn. Ivo Pekalski som gjorde riktig comeback från start spelade precis som han brukar göra; enkelt, strategiskt och bestämt. Få mittfältare i allsvenskan kan bestämma spelets karaktär så bra som Ivo kan. Därför var det inte sällan Ivo styrde uppspel och laget mot kanterna där båda yttrarna hade väldigt fria roller. Jimmy Durmaz kände sig bekväm med att avancera hur offensivt som helst nu när han hade en väldigt defensiv Filip Stenström bakom sig och Jeffrey Aubynn anpassade sig starkt efter Ricardinhos vilja att gå fram.
Därför var det faktiskt inte särskilt orättvist när JImmy efter en fin framspelning av Ivo kunde vrida bort sin back och dunka in bollen i krysset á la 2010. MFF pumpade på direkt efter målet och agerade på ett sätt vi inte sett så ofta i år. Man rullade boll och hade ingen brådska och spelade med tålamod.
Sedan kom dippen som den ofta gör för MFF i år. Efter ungefär femton minuter slutar vi springa för varandra och verkar tro att ledningen kom av sig själv. Vi blir plötsligt lite passiva och släpper in Norrköping i matchen och sedan blir vi aldrig riktigt av med dem heller. Vi slutar rulla boll lika bestämt utan har ofta lite bråttote hm och söker Daniel Larsson med en långboll. Yttrarna mattas även av lite nu, speciellt Jeffrey Aubynn som ännu en gång har svårt att hålla koll på sina armbågar och knytnävar (du var kapten idag Jeff; bete dig som en) och börjar spela fotboll stillastående.
Trots detta så lyckas Miljan Mutavdzic jobba stressa sönder Norrköpings mittfält vilket leder till en gratischans för Daniel Larsson. Larsson har inga problem med att göra en klassisk Ronaldo (den äldre) och rycka förbi sin back, vänta in honom igen och vrida inåt för ett snabbt avslut i bortre hörnet. Löjligt läckert och så jävla bra att man blir lite ledsen över det faktum att Daniel inte lär hålla på med sådant här i MFF mycket länge till.
Den andra halvleken spelar MFF ett högt spel. Aubynn byts ut mot Simon Kroon och MFF börjar rulla boll utan några vidare offensiva initiativ. Det fungerar bra lätt länge, men för varje byte blir laget yngre och mer orutinerat. Stenström har lite problem med Ajdarevic och byts ut mot Tobias Malm. Ricardinho får byta kant och då har vi visserligen bättre koll på Ajdarevic, men helt plötsligt är de mest rutinerade utespelarna Daniel Larsson och Ricardinho. Detta märks då laget väger lättare i närkamperna och felbesluten haglar rätt. Det blir stundtals väldigt naivt då de yngre spelarna ofta gjorde det lite för svårt i sin iver att imponera på Norling och publiken. Om de inte gjorde det för svårt så gjorde det lite för långsamt och förutsägbart.
Samtidigt så finns det något i de här yngre som inte alltid finns hos de äldre; en vilja så stark att den kan forcera vad fan som helst. Om de tappar bollen kan du ge dig fan på att de antingen vinner tillbaka den eller i alla fall jobbar ut den till inkast.
Trots ett tröstmål från Norrköping med påföljande intensiv press i tre minuter så lyckas MFF hålla undan med hjälp av bra presspel och säkert mittbacksspel. Tre poäng säkras och MFF är om inte tlllbaka på guldtåget så i alla fall på bussen strax bakom. Med tanke på allsvenskans kvalitet så lär väl det tåget vara ett SJ-tåg som brakar samman när som helst. Kan vi bara hålla oss kvar på bussen så kan vi vara framför tåget igen.
Oj, nu dribblade jag bort mig själv lite där.
*****************
De här bröderna Nazari, är det de som ska dominera nästa år? Omid gör dagens bästa inhopp. Han ersätter Ivo Pekalski genom att spela precis som Ivo Pekalski. Var får vi alla de här talangerna från?!
Kalla hem Omid från Ängelholm på riktigt nu.
*****************
Daniel Larsson gör en fantastisk insats idag. Man får ett leende på läpparna varje gång han är nära bollen.
*****************
Jimmy Durmaz verkar jobba sig tillbaka till förra årets storform igen. Mot GAIS var han lite bättre än tidigare under säsongen och idag gör han sin bästa insats i MFF-tröjan sedan supercupen. Det går en tunn gräns mellan att vara passiv och att ha fingertoppskänsla som tränare när man låter Durmaz fortsätta spela från start trots svaga insatser. När Durmaz nu är på väg mot formen igen så är det till stor del tack vare Rikard Norling som inte gett upp hoppet om Durmaz.
Detta tackade Durmaz väldigt tydligt för.
*****************
Till nästa match är Daniel Andersson och Wilton Figueiredo tillbaka. Jag kan inte beskriva hur skönt det ska bli att få se Wilton och Ivo bredvid varandra igen.
