Malmö har fått sin Lúcio
Jag har en förkärlek till att jämföra nya spelare som slår igenom med redan etablerade spelare. Ibland är spelare helt unika i sin spelstil och det går helt enkelt inte, men ibland känner man att en spelare påminner om en före detta eller nuvarande storspelare i sitt sätt att spela. Pontus Jansson har slagit igenom med dunder och brak i år och desto mer Pontus hittar sin identitet som mittback desto mer tycker jag han påminner om Lúcio, till vardags i Inter, i sitt sätt att agera på plan.
Lucimar Ferreira da Silva med smeknamnet Lúcio har varit en av världens bästa mittbackar det senaste årtiondet och har inte mindre än 105 landskamper samt ett VM-Guld bakom sig med Brasiliens landslag. Lúcio slog igenom i Bayer Leverkusen dit han värvades från Internacional år 2000 och två år senare lyckades Leverkusen ta sig hela vägen fram till Champions League-final där man tillslut förlorade mot Real Madrid med 2-1.
Lúcios fotbollskarriär fortsatte sedan i Bayer München dit han kom 2004 och vann tre Bundesliga titlar samt en inhemsk Cuptitel. Efter att Luis van Gaal tagit över Bayern München valde Lúcio att flytta till Inter 2009 som tränades av José Mourinho. I Inter vann Lúcio Serie A, Coppa Italia, Champions League och världsmästerskapet för klubblag under säsongen 2009/2010.
Lúcio är en mittback med offensiva kvaliéer som ofta ger sig ut på offensiva äventyr precis som Pontus Jansson gör. Lúcio är en stark huvudspelare som alltid flyttar fram på fasta situationer, det vill säga på exakt samma sätt Norling använder Pontus. Både Lúcio och Pontus kan upplevas som något spretiga eller flaxiga i sitt sätt att spela men båda är relativt snabba trots att det ibland inte ser ut att gå snabbt, troligtvis för att de båda är långa och löper med stora steg.
Både Lúcio och Pontus spelar med mycket hjärta och de går ibland nästan hänsynslöst in i dueller med både målvakter och motståndare utan att tveka. Pontus och Lúcio är båda relativt bra med fötterna och det är två spelare som inte tvekar att göra en glidtackling i eget straffområde. Pontus och Lúcio är starka rent fysiskt och står alltid upp när det vankas hårt spel.
Båda spelarna är ledartyper som visar med sin inställning samt sitt engagemang att de är utmärkta kaptensmaterial. I man mot man spelet är både Pontus och Lúcio starka och de tvekar inte att ta sig an motståndarnas bästa spelare vilket Pontus visade mot Milan där han hade flera dueller mot Zlatan. Precis som Lúcio, som är kapten i Brasilianska landslaget, har Pontus varit kapten i U-21 landslaget och båda har haft nr 3 på ryggen.
En egenskap som skiljer dem åt är att Lúcio har en tendens att chansspela emellanåt vilket straffar sig ibland och denna egenskap tycker jag inte heller Pontus ska ta efter. Pontus är ingen typisk mittback utan han har många fler verktyg i sin låda vilket gör honom unik som mittback, precis som Lúcio. Framför allt tycker jag att det är viktigt att Pontus behåller samt utvecklar sitt offensiva spel för det ger laget en extra dimension i det offensiva spelet.
Självklart spelar Lúcio på en högre nivå men jag tror att Pontus har alla förutsättningar att nå upp till en hög nivå om han fortsätter på den inslagna väg han har börjat sin karriär. I Milano är den 33-årige storbacken Lúcio inne på sina sista år som fotbollsspelare, men i Malmö har en ny spelares karriär tagit fart på samma position och med liknande egenskaper som Lúcios. Malmö FF och dess supportrar har fått sin egen Lúcio i Pontus ”Ponne” Jansson.
Nästa år vid ungefär samma tidpunkt hoppas jag få skriva en snarlik krönika om Malmö:s egen Wayne Rooney - kan ni gissa vem jag tänker på? Om inte så får ni förhoppningsvis reda på det nästa år.
