Måndag förmiddag: Noll poäng på lokal
"Jag fann gott om romantik i att skriva om mig själv som någon slags ensamvarg, en fotbollstörstande stammis med det unika intresset att bry sig om Malmö FFs matcher mot Örebro, Gefle och Trelleborg."
Tung måndag idag. Besvikelse och skam. Klara förluster på hemmaplan är inget som passerar sådär bara. Besvikelsen är påtaglig och kommer att sitta i många dagar till. Känslan av skam är svår att förklara för en utomstående. Det handlar väl om att man själv har gjort valet att engagera sig i något som man inte själv kan påverka men ändå fullt rimligt kan förstöra ett par sommardagar.
Det pratades mycket under försäsongen om att 2023 skulle bli tålamodets år. Dagar som denna gäller det att leva upp till det.
Likt många andra såg jag fram lite extra mot matchen igår. Såklart för de spännande debuternas skull och en viss hemvändares återkomst. Men också för att jag skulle få byta sommarstugelivet i foppatofflor och ljummet dricksvatten mot en stunds egentid i en lokal i Linköping med luftkonditionering, ölkranar och storbildsskärmar.
Under mina första år som skribent på Himmelriket för nästan två årtionden sedan hämtade jag ofta inspiration och stoff från mina besök på den lokala sportbaren. Jag fann gott om romantik i att skriva om mig själv som någon slags ensamvarg, en fotbollstörstande stammis med det unika intresset att bry sig om Malmö FFs matcher mot Örebro, Gefle och Trelleborg kontra det övriga klientelet som endast fann relevans och underhållning i de största internationella ligorna.
Detta var förstås en tid innan barn- och familj fanns med i bilden. Men det var också en tid när sportbarerna fyllde en funktion som sociala vattenhål för allsvenska bollknarkare. Tillgängligheten och prisbilden för abonnemang med livesändningar för Allsvenskan var helt annorlunda än vad den är idag. Att beställa hem en enstaka match kostade mer än en burgare på det lokala haket så valet var ofta enkelt.
Men nu, 2023, har jag svårt att känna igen mig. Då var jag ändå här redan 2005 (samma kedja men annan lokal och adress) och såg Peter Abelsson nicka in avancemanget i CL-playoffet mot Maccabi Haifa. (Tror att det var storaktören Sportexpressen som satt på rättigheterna).
Idag är all känsla av den enslige mannens vardagsrum borta. Här finns inga möjligheter att dra paralleller till vare sig Hemingway eller Bogart. Det ser mer ut och låter som ett… lekland? Det är bowling, shuffleboard, minigolf och go-kart i en lokal stort som ett IKEA-etage. Gissningsvis tjänar krögaren mer pengar på färgstark slush än rejäla maltwhiskeys.
Nog var miljön plastig också för 20 år sedan med överflödet av Boston-relaterade souvenirer men det här får Tele2 Arena att framstå som klassiskt genuin fotbollsmark. Och Las Vegas som en lämplig plats för nästa fotbolls-VM.
Genomled matchen ackompanjerad av tre olika ljudkällor inklusive en spellista med radiohits. Tömde min öl och gick ut i sommarsolen. Besviken. Och lite skamsen.
Framåt Malmö!
