Måndag morgon: Nytt blod
"Det behöver inte vara antingen eller, alltså ett frenetiskt shoppande eller inga köp alls. Någonstans mittemellan är nog en gyllene väg att gå, kontinuitet parat med fräschör."
Redan står det klart att Dejan, Dusan, Miljan, Jeff, Agon och Yago lämnar MFF. I alla fall de fem sistnämnda har aspirerat på startplatser samt haft höga eller jättehöga löner. Nu heter jag inte Lars Ohly och anser att det är fel att ge bra betalt till människor, utan det är mer ett konstaterande att det nu frigörs pengar som kan gå till andra spelare.
Men minst lika viktigt som att det nu (tillfälligt) dras in på höga månadslöner är att det finns både ekonomiskt och truppmässigt utrymme för att värva. MFF gick in i säsongen 2011 med i stort sett oförändrad trupp och det hette att kontinuiteten borgade för ännu en lyckosam säsong året efter guldet. Vi vet hur det gick. Även om laget spelade bra i somras och nu på slutet i Europa var Allsvenskan ett misslyckande (ja, en fjärdeplats med det här laget var ett misslyckande, och grunden lades i maj och juni redan).
Där går det att skylla på avbrutna matcher och tätt spelschema och domare och gud och hans moster, men nu när säsongen lider mott sitt slut står det klart (vilket en del spelare också medger) att kanske var motivationen inte riktigt på topp i alla matcher.
Det hade behövts nytt blod. Det hade behövts fler än ett nyförvärv som Mathias Ranégie i år, gärna redan inför säsongen. Det hade behövts fler nya röster; att Rikard Norling är en sådan är välkommet, men tyvärr kom han till föreningen vid en tidpunkt då det mest handlade om att inte förändra saker för mycket, utan mer låta händelserna styras av spelschemat och skadorna.
Men det är lätt för mig att sitta här och skriva det nu och verka efterklok. Och när jag påstår att jag hade dåliga vibbar inför de uteblivna nyförvärven är det lätt att peka finger åt mig och säga att det är en efterhandskonstruktion.
Men gjort är gjort och detta är också en lärdom att ta med sig. Det behöver inte vara antingen eller, alltså ett frenetiskt shoppande eller inga köp alls. Någonstans mittemellan är nog en gyllene väg att gå, kontinuitet parat med fräschör.
Att MFF kommer att värva inför nästa säsong står redan nu klart, även om ”inga kommentarer” lyckligtvis är det som gäller från sportchef Ågren. Simon Thern är nästan mer än ett rykte, och han lär följas av ytterligare namn. Hur många och på vilka positioner? Det kommer att ge sig, men jag hoppas att det inte bara blir unga så kallade coming men, utan några som går rakt in i startelvan eller åtminstone aspirerar på en plats utan ett antal säsongers startsträcka.
Vi behöver ha in nytt blod, det skrev jag ovan. Ännu en säsong av matcher där alla med två ögon och någorlunda fotbollskunskap kan se att kunskapen finns hos de elva himmelsblå på planen, men att det ändå inte fungerar, får inte ske. Det är att kasta bort klass, för klass finns i dagens trupp i allsvenskt överskott. Så in med några nya som hetsar dem som kanske känner sig alltför säkra på att få spela, och jag tror att det kan bli väldigt, väldigt bra.
***
Med detta sagt, jag kommer att sakna Jeffrey Aubynn och han var en som jag inte hade velat göra mig av med. Jag förstår tanken från MFF-ledningen och jag tror att det inte var ett helt lätt beslut. Men hans kontrakt gick ut och på hans plats på mittfältet finns där en del av i dagens MFF. Spelare som är för unga och lovande för att våga göra sig av med, eller spelare som är bättre sett till en hel säsong.
Jag önskar Jeff lycka till och tackar honom för den här tiden. På torsdag mot Austria Wien skulle det vara så fantastiskt roligt om han fick avsluta med en riktigt bra match.
