Måndag morgon: "Vil du koma til ås och dubas til framtidsagent?”
"Framtidsagent. Wow liksom. Framtidsagent med förmåga att se vad som komma skall. Det hade varit något. Kommer MFF att ta sig vidare från första dubbelmötet i kvalet till Champions League?"
Det var lite annorlunda för fyra veckor sen. I dag: Mästare. Då: Nervös och jag såg inte vinsten mot Elfsborg komma. Då, när det var jag som skrev den här veckoliga krönikan, var det två matcher kvar av Allsvenskan. Elfsborg väntade på kvällen. Liksom Simone som blåste SMHI på rubrikerna myndigheten hade utlovat.
Jag har inget emot att sitta här som mästare. Jag har verkligen inget emot att sitta och slippa vara nervös. Jag ser fram emot 2014. Jodå, det gör jag. Men jag unnar både mig och alla andra supportrar semestern. Liksom laget, och tränarstaben.
Tiden kommer när 2014 ska börjas bli nervös inför. Jag vill inte vara det redan nu. Jag lägger mig hellre med böckerna jag har försakat, umgås med min familj utan att snegla på text-teven. Under många månader av livet finns det nästan bara Malmö FF. Det är inte dumt. Inte alls. Men jag känner att jag andas lugnare nu.
Fast så sakteliga går det mot jul. Snart kommer det preliminära spelschemat presenteras för nästa år. Planeringen inför bortaresor, hemmaresor som så många av er tar för givna. Champions League-kval. Träningar. Läger. Nyförvärv. Jag var på en så kallad visionsdag som min arbetsgivare Varbergs Kommun anordnade. Storstilade tal. Humoruppträdanden av ett manligt par från Värmland. Varberg ska bli västkustens kreativa centrum. Ja, det fanns ingen gräns på vad vi fick höra, hur bra det ska bli.
Och kaffet smakade som på Rambergsvallen.
Plötsligt stod två små flickor vid mitt knä och drog mig i rocken. Den ena hade en korg i handen, i den låg små vita lappar. Vill du ta en frågade hon blygt. Det visade sig vara en uppgift de fått i skolan – skriva ner vad de ansåg om olika ämnen som KREATIVITET och KUNSKAP. På lappen jag tog:
”Vil du koma til ås och dubas til framtidsagent?”
När jag väl förstod vad det stod, och efter att ha anmärkt på stavningen till barnens fröken (nä, det gjorde jag förstås inte, de små pyrena var ju så söta), så tackade jag ja. Flickorna sken upp en sekund innan de försvann till nästa person med sin korg. Framtidsagent. Wow liksom. Framtidsagent med förmåga att se vad som komma skall. Det hade varit något. Kommer MFF att ta sig vidare från första dubbelmötet i kvalet till Champions League? Blir Markus Rosenberg en himmelsblå spelare igen? Kommer laget spela borta mot Gefle med geist för en gångs skull?
Om det ens hade varit möjligt hade jag nog till slut ändå tackat nej. Det är ju rätt mycket själva grejen, ovissheten. Nervositeten. Som när jag satt en måndag morgon för fyra veckor sen och var så nervös att jag var pessimistisk i överkant bara för att jag inte vågade se guldet i vitögat. Ville inte jinxa. Skrev att allt kan hända, och det kan det ju förstås också. Kunde inte ana att resan till Borås i den stilla blåsten skulle bli en kväll att minnas för evigt, resan hem i Simones utkant med en flaska italienskt substitut för Champagne i baksätet. Hes. Regnvåt. Lycklig.
Som jag vill att det ska vara. Det tänker jag på nu. Nu när jag kan luta mig tillbaka som en mästare och njuta vidare. Snart börjar det igen. Passionen tar överhanden. Livet återgår till de djupa dalarna och de höga höjderna som inte går att få någon annanstans. Jag längtar dit. Jag njuter av stunden.
***
Att Malmö FF får en delvis ny organisation slogs upp stort (men försvann nästan lika fort). Det enda som egentligen är värt att kommentera är att MFF nu ska få en smidigare beslutsprocess än tidigare (fast enligt Håkan Jeppsson till Sydsvenskan så är det så här det har fungerat redan i två år, så nyheten är varken ny eller het i så fall).
Det handlar inte om makt som en del vill ha det till. Det handlar inte om att Per Ågren är mindre värd. Det handlar om en förändrad ansvarsfördelning som ska ge ett bättre och smidigare Malmö FF. Mina källor berättar om hur förvånade de blev över den uppmärksamhet detta har fått; för som sagt, egentligen är inget nytt. Förutom att det nu hamnat på pränt i en manual
Det enda som jag tycker är anmärkningsvärt är hur just den här punkten nådde media, när MFF inte själva hade gått ut med det. Jag kan bara dra slutsatsen att det finns folk som vill delge media saker som sårar föreningen och enskilda personer. För det skadar onekligen när det dyker upp sådant här, som kan tolkas som att det råder en maktkamp i Malmö FF. Är det tipspengarna som lockar eller finns det andra bakomliggande motiv? Jag vet inte. Vad jag vet är att det inte är till gagn för någon av oss.