Måndag morgon: Samtal in i evigheten
"Men jag berättar på. Lyssnar han så lyssnar han. Jag är inte religiös av mig. Men det är något vackert med tanken att man bär sina avlidna kära med sig. Och min pappa och jag hade mycket fotboll att prata om."
Vi har alla någon vi mist. Igår blev det tydligt för oss som förlorat en far. Min sambo och jag gick och tände varsitt ljus för våra fäder. Jag gillar att prata med pappa när jag är vid hans grav. Inte har jag en aning om han hör mig, men det känns bra för egen del. Efter att sagt några ord om folk han kände och hur jag har det i största allmänhet allmänhet brukar jag berätta lite om hur det går för hans HBK och mitt MFF. Varje gång tänker jag att om han nu hör mig, alltså på något plan som jag inte kan förklara, då har han säkert redan full koll på att HBK ligger illa till i Allsvenskan medan MFF ligger i topp.
Men jag berättar på. Lyssnar han så lyssnar han. Jag är inte religiös av mig. Men det är något vackert med tanken att man bär sina avlidna kära med sig. Och min pappa och jag hade mycket fotboll att prata om, så jag fortsätter att prata med honom om det. Oftast blir det vid graven när jag besöker den. Jag hade definitivt kunnat gå dit oftare, men också bra mycket mer sällan.
Jag berättade igår att jag hoppas att hans HBK håller sig kvar, fast det kommer inte som någon överraskning för honom om han nu verkligen hör mig. Det var ju hans lag. Och det är ett sympatiskt lag med sympatiska supportrar. Fin arena. Nära för mig att åka till. Gräslag. Och i ärlighetens namn, vi kan inte veta vilken väg Markus Rosenbergs karriär hade tagit om han inte fått så mycket speltid där 2004 under Janne Anderssons ledning. Sammantaget en fin förening med en rejäl historia.
På söndag spelar de mot Elfsborg på Örjans Vall. Så det är klart att en seger där för hemmalaget Halmstad hade slagit två flugor i en smäll: ett stort steg närmare säkrat kontrakt samt benägen hjälp till oss i guldstriden.
Dagen innan spelar vi mot Häcken. Innan uppehållet höll MFF på med säsongens bästa fotboll i matcherna mot AIK, Chelsea och IFK Göteborg och hade årets bästa avslutning med det sena segermålet mot Sirius. Var står vi idag? Rimligtvis ska laget vara ännu bättre för uppehållet kom lägligt efter väldigt många matcher i både Allsvenskan och Champions League. Skavanker har kunnat åtgärdas, trötta huvuden och kroppar har fått vila. I brist på bättre: Det ska bli spännande att se vilket lag Jon Dahl Tomasson ställer upp med, och det ska bli spännande att se om den stigande formkurvan fortsätter.
Har man inte koll på serietoppen, så: MFF 54 poäng, Djurgården 53, AIK 50 och Elfsborg 49. Det är ingen idé att sia om vad som händer vid olika resultat, för vi har lärt oss den här säsongen att alla lag plötsligt tappar poäng mot lag man kanske inte hade räknat med att det skulle ske.
Men det ser bra ut. Vi har det i egna händer. Det kan man konstatera.
Jag minns en match för många år sen när min pappa och jag var och såg HBK mot MFF i Halmstad. Malmö vann. Jag var förstås jätteglad. Vilket säger sig själv. Det fina var att min pappa också var det. Han var det för att jag, hans son, var glad. Det var viktigare än att HBK vann.
Jag tänker på det rätt ofta. Jag gjorde det igår också när jag tände ett ljus i mörkret och satte vid hans grav. Om han hade levt idag hade han hoppats att Malmö FF skulle ta hem sitt tjugoandra sm-guld. För min skull. Det behöver jag inte höra honom säga för att veta.
Han blev inte 67 år, en cancer tog honom. Men dagar som Fars dag finns han där tydligare än annars, och våra till synes eviga samtal om Halmstad BK och Malmö FF fortsätter. Sen 2006 för vi dem vid en grav.
