Måndag morgon: Suget är tillbaka
"Jag längtar efter den första matchen. Till rapporterna från lägret i Florida. Till Svenska Cupen. Till den allsvenska starten."
Just i detta nu, sen söndag eftermiddag, inser jag att det är sex veckor sedan jag senast satt och skrev en Måndags-krönika. Då befann jag mig på ett flygplan mellan Istanbul och Aten, slutmålet var den grekiska huvudstadens lillebror vid havet: Pireus. Om några dagar skulle MFF möta Olympiacos i den sjätte och avslutande matchen i Champions Leagues gruppspel.
Sex veckor sen. Det har gått undan. Då fanns det en trötthet över mig, en närmast kraftlöshet. Och inte bara jag kände så. Jag pratade andra supportrar på plats, som sa att själva resan till Grekland nästan var det som hade lockat mest. Jag pratade med några andra skribenter på plats, från det chefredaktör Ulf kallar fin-media, och de kände likadant – det hade varit en lång säsong. Och de ska ju ändå vara neutrala och objektiva.
Men de hade farit Europa runt för att rapportera från MFF:s matcher, och skrivit otaliga krönikor och andra texter om laget som var på allas läppar i Fotbollssverige.
Själv kände jag, hur mycket jag än såg fram emot själva matchen, inte samma nervositet, samma glädje som jag var van vid. Det var en rätt otäck känsla. Det hade emellertid varit en lång säsong, och det hade hänt så mycket på vägen, att jag erfor samma känsla som jag gör på mitt arbete sista dagen innan semestern börjar. Som högst subjektiv supporter, och inte det minsta neutral, så upplevde jag att krafterna var på väg att sina helt enkelt. Bara en sista match skulle spelas. Därefter: vila.
Sen kom julen, nyår, lediga dagar i massor, silly season drog igång på allvar, Tobias Sana presenterades, det pratas om MFF mer än någon annan förening från alla möjliga håll och kanter, experter säger att laget ser starkt ut eller att laget inte kommer att vinna guldet 2015.
Och fler nyförvärv väntas ramla in vilken dag som helst.
För att inte tala om att säsongen lite försiktigt med styrkepass drog igång i torsdags, och att det mörknar allt senare på dagarna även om mörkret och gråheten fortfarande håller oss i ett järngrepp. Vi går mot vår helt enkelt, vi går mot matcher, vi går mot en ny säsong. Vi går mot ljuset.
Det är inte konstigt att krafterna är tillbaka, liksom suget. Jag längtar efter den första matchen. Till rapporterna från lägret i Florida. Till Svenska Cupen. Till den allsvenska starten.
Den ligger bara 10-11 veckor bort. Det har gått fort de där sex veckorna sen jag senast skrev en måndags-text. Det kommer att gå fort till den sista helgen i mars eller den första i april. När Allsvenskan börjar. När guldet ska försvaras. När guldet ska försvaras igen vill säga.
