Måndag morgon: Den där känslan
"För det är en sådan där dag då man lägger sina sorger åt sidan och celebrerar livet. Om de håller på MFF ställer jag mig tveksam till, men portugiserna får ändå symbolisera den där känslan jag har. Av att det roliga börjar igen."
Den där känslan: sista dagen i skolan och sommarlovet ligger som en evighet framför en; julaftonsmorgon och klapparna ligger under granen och väntar; cykelturen hem och semestern äntligen har börjat; vid incheckningen på flygplatsen.
Den där känslan: när en ny säsong inleds.
Den är underbar, den där, den här känslan. Vi vet inget om framtiden, utan allt vi har är våra förhoppningar och önskemål. Vi vet emellertid att det lär komma nya spelare och andra försvinna. Segrar kommer att tas, förluster lär tynga oss, men i slutet av allt så kan de senare förhoppningsvis försvinna i mängden av de förstnämnda.
De här dagarna innan första träningen och tiden strax därpå innan det blir en stor del av vardagen är bland de bästa känslorna som finns. Som himmelsblå kan och ska vi ha förväntningar om guld och titlar och det är nu fundamentet ska läggas.
Det är söndag när jag skriver detta. Solen skiner från en klar ljusblå himmel; snön täcker marken och den där vidriga vinden vi på väst- och sydkusten vanligtvis försmäktar under har tagit en paus. Det är så vackert ute att det känns som om man bor i ett vykort.
Våra nyinflyttade grannar, ett par från Portugal, står på sin veranda och grillar. Fisk om jag gissar rätt på dofterna. Termometern visar 12,8 minus men jag tänker att där de står i solen över den varma grillen, där är det njutbart. För det är en sådan där dag då man lägger sina sorger åt sidan och celebrerar livet. Om de håller på MFF ställer jag mig tveksam till, men portugiserna får ändå symbolisera den där känslan jag har. Av att det roliga börjar igen. Att våren och sommaren är en bit bort, och mer jävelskap lär komma emellan, men till slut kommer inget att kunna hejda vad vi väntar på. Fotbollen. Malmö FF.
Inte ens det faktum att jag anser 100 kronor vara i mesta laget för en träningsmatch stör min stämning. Men om jag ändå ska vidröra vuxenentré-pengen som hastigast, så tycker jag att MFF här lägger ribban för högt. Det behöver inte vara gratis att se MFF spela träningsmatcher, men det behöver heller inte kosta så här mycket.
För egen del behöver jag inte bry mig då jag dels inte kommer att kunna se dem, och dels hade betalat endast för mig om jag nu hade kunnat vara på plats. Men för en familj med några barn, så kan det landa på en bit över 300 kronor för att se exempelvis MFF – Fremad Amager om några veckor.
För många är det ingen summa som får en att byta ut filén mot falukorv, men för många andra är det pengar som kan användas till nödvändigare saker om man nu måste prioritera. Det är till träningsmatcherna MFF hade kunnat locka många barn och unga med sina föräldrar, till Sverige nyligen anlända människor, långtidsarbetslösa och många andra. Människor som kanske har det ekonomiskt tufft idag, men som är presumtiva årskortsinnehavare vad det lider.
Med den goda ekonomi MFF idag har, hade det varit ett ypperligt tillfälle att låta så många som möjligt komma och se Berget, Rosenberg, Konate med flera spela fotboll. Det hade inte kostat på, och om man tar in 300 000 eller 100 000 under några matcher tror jag i förlängningen inte hade blivit en förlust.
Men inte ens det kan, som sagt, ta bort den där underbara och njutningsfyllda känslan jag idag har. Som fyller hela min kropp av förväntningar och förhoppningar. Säsongen 2016 börjar måndagen den 18 januari. Det är där vi är nu.
Den där känslan. Den här känslan. Jag är som ett barn på julaftons morgon. Eller, som en himmelsblå supporter när det äntligen börjar.
