Måndag morgon: Om Guillermo Molins och Malmö FF
Guillermo Molins kontrakt med Malmö FF går ut om 24 dagar och ingen lösning tycks vara i sikte. Vad händer sen då?
I någorlunda nutid är det tre spelare: Daniel Larsson, Johan Dahlin och Markus Halsti. Tre spelare där det gjorde nästan fysiskt ont när de lämnade Malmö FF. Inte bara för att de var fotbollsspelare som jag uppskattade och såg som viktiga ingredienser i Malmö FF, utan lika mycket för att jag gillade dem som personer. Med alla tre gjorde jag mängder med intervjuer, vilket säkerligen spelar in i sammanhanget.
Jag saknade dem när de lämnade Malmö FF. Jag saknar dem fortfarande, men med handen på hjärtat så är det väl bara Johan Dahlin som jag skulle vilja se i den himmelsblå tröjan på nytt. Som fotbollsspelare alltså. Man måste gå vidare och sätta segrar och titlar före det personliga.
Det är ju så med den här sporten och den här föreningen vi älskar. Personerna får stå tillbaka för klubben. Hur mycket jag än älskar nostalgi, och jag blir ibland beskylld för att vara för nostalgisk, så måste nutid och framtid gå före det som har varit.
Det skulle göra väldigt ont i både kropp och hjärta om Guillermo Molins och Malmö FF inte kan komma överens så att vi får se en förlängning av ”Guilles” kontrakt. Han symboliserar så mycket. Hans återkomst till klubben efter tiden i Anderlecht blev till en saga, för såväl honom och klubben som för oss supportrar. Det vore synd och förbannad skam om det inte skulle gå att lösa.
Kontakterna mellan spelare och klubb verkar nu tyvärr mest skötas via media. Daniel Andersson säger en sak till Sydsvenskan. Guillermo Molins berättar något annat till Aftonbladet. Man skulle kunna betrakta det som en lek om det inte vore för allvaret i sakfrågan. Vem viker sig först? Viker sig någon överhuvudtaget?
Av förklarliga skäl är det få som vet vilka summor det handlar om, eller längd på kontrakt, eller klausuler eller vad det nu kan röra sig. Högst troligtvis är det pengar, det vill säga lönen. Den ena parten kan tänka sig att betala en viss summa, den andra parten vill ha en annan. Och med den höga svansföring som nu försiggår är det kanske inte helt lätt att böja sig för den andres önskemål. Det verkar helt enkelt ha gått prestige i det hela. Det är 24 dagar kvar att lösa detta på.
Om vi förutsätter det värsta? Guillermo Molins är inte längre en Malmö FF-spelare; från den 1 juli är han antingen klubblös eller har skrivit på för en annan klubb (jag trodde aldrig att jag skulle behöva skriva den meningen, och jag hoppas att jag aldrig igen behöver göra det). Vad händer då? Med oss, med våra känslor?
Jag får tala för mig själv: Jag går vidare. Jag kommer att känna saknad, och säkert en hel del frustration att det inte gick att lösa. Det kommer finnas en tyngd hos mig och hos många, många andra supportrar, som kanske aldrig kommer att släppa.
Samtidigt är min kärlek till klubben större än för enskilda spelare. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att förbli. Jag kommer inte att gå under om Guillermo Molins inte blir kvar. Jag gick inte under när Daniel, Johan och Markus lämnade.
Jag kommer alltid att tycka väldigt mycket om Guillermo Molins, så länge han inte mot all förmodan skulle gå till IFK Göteborg eller en handfull andra allsvenska klubbar, och saknaden skulle vara både stor och bli långvarig. Men när MFF vinner guld till hösten och alla spelarna är framme hos publiken och sjunger och hoppar och tackar för stödet, då kommer jag på sin höjd tänka kort att ”det är ju synd att inte ”Guille” finns där nere” innan euforin över hela klubbens guld kommer att ta över helt och hållet.
Men det allra bästa vore att allt löstes såklart. Man kan hoppas att bägge parter vill varandras bästa och hittar en lösning. Som sagt, jag vet inte hur mycket det skiljer mellan parterna. Men jag vet så mycket att å ena sidan har MFF mycket pengar på sitt bankkonto att betala Guillermo Molins, å andra sidan är det med största säkerhet redan i dagsläget en mer än väl tilltagen lön han har blivit erbjuden. Det måste gå att lösa.
Om inte, ja då har klubben blivit av med en oerhört skicklig fotbollsspelare och en stor publikfavorit, och spelaren har blivit av med klubben i sitt hjärta. Kan hög svansföring och prestige verkligen vara värt det i slutändan?
