Måndag morgon: 29 år är en lång tid
Är det äntligen dags att ta hem cuptiteln igen efter 29 långa år? Ett första svar på den frågan kommer på söndag.
Försäsongen är härmed slut, på söndag börjar tävlingssäsongen. Laget är åter hemma i landet där februari är ett annat ord för tortyr och har lämnat ett Florida där planerna är av gräs, palmer ger skugga och den röda färgen på kinderna inte är frostskador utan början på första solbrännan för året. Allvaret börjar nu på… allvar.
Svenska Cupen drar igång till helgen. Det som för inte alltför många år sedan mer sågs som ett nödvändigt ont och där Malmö FF nästan alltid hade förtvivlat svårt mot lag från vilken division som helst i Sverige, ses nu både som ett ypperligt sätt att starta upp motorerna inför Allsvenskan och som en turnering vi faktiskt vill vinna.
I fjor, efter misslyckandet i Landskrona 2016, fick vi titta på när de andra lagen tävlingsspelade. MFF åkte i stället på ett andra försäsongsläger för att inte bara vara hemma och bli mentalt uttröttade innan Allsvenskan drog igång. Vi vann förvisso serien i fjor, men det var inte beroende på att vi inte spelade i svenska cupen i februari och mars. Många spelare och ledare vittnade i stället om att den tävlingsnerv som finns i mötena där saknades under försäsongen.
Lyckligtvis är vi med i år. Malmö FF har ett uttalat mål att äntligen igen vinna den där cuppajäveln, och spänningen runt detta gör att det sägs att Steven Spielberg funderar på att göra en nyinspelning av Jakten på den försvunna skatten med MFF:s cupjagande som intrig. 1989 var det senast vi var cupmästare och det är förstås en orimligt lång tid. Är 2018 året då vi åter kan titulera oss som bäst även där, mesta cupmästare som vi ändå är? Man kan ju tycka det, efter 29 långa titellösa år.
Man kan lugnt påstå att det är på tiden att bryta en era som börjar bli mer pinsam än skrattretande.
Nya allsvenskarna Dalkurds FF väntar hemma på IP på söndag och därefter är det Gefle borta innan BP tas emot hemma i den sista gruppspelsmatchen.
Tack var misslyckandet i Landskrona, som jag skrev om ovan, blir det här Magnus Pehrssons första cup-gruppspel med Malmö FF. Till skillnad från en lång serie som Allsvenskan finns det här få utrymmen för misstag. En enda förlorad match kan innebära att MFF inte tar sig vidare till kvartsfinalen. Det är till och med möjligt att en oavgjord och två segrar kan innebära missat avancemang.
Det ska bli intressant att se hur vår tränare tar sig an denna uppgift. Trots misslyckandet mot Vardar Skopje i fjor tycker jag att Magnus bör vara en tränare som gillar och passar för ett cupspel. En av hans styrkor är att han har lätt för att förändra matchbilder och att göra det förhållandevis tidigt. I cuper, mer än i serier, gäller det att våga för att lyckas. Att ha tålamod är inte alltid en fördel när det står mycket på spel i en enskild match.
Fast som den franske filosofen Jean-Paul Sartre lär ha sagt: ”In football everything is complicated by the presence of the opposite team”. Dessutom finns det detta med felstudsar, ribbor som är i vägen, dåliga dagar för våra egna spelare, skador och en massa andra element som ingår i sporten fotboll, vilket gör att man lyckligtvis inte kan ta ut något på förhand. (Där serverade jag den portion ödmjukhet som jag ändå tycker hör till.)
Så till IP med er (själv befinner jag mig i New York då varför jag inte skriver ”oss”) och sjung och heja fram MFF i årets första tävlingsmatch. Och njut av att det är igång. På allvar.
