Måndag morgon: Ut och resa
"Alla resor har sin charm, men personligen är det något extra när MFF kommer till länder och städer som kanske inte är så vanligt förekommande när vi sitter och diskuterar med familjen vart vi ska resa framöver."
I lördags bokade jag en fjorton nätter lång resa till Miami i mitten av mars nästa år för Ewa och mig. Jag skickade strax efteråt ett sms om detta till Himmelriket-Lind, och fick väldigt snart ett svar från honom: ”Då missar du 16-delen i EL”.
Han lade visserligen till en blinkande smiley, men man kan ju inte annat än uppskatta att det första som föll honom in är att jag missar två MFF-matcher i Europa. Nu var han förvisso en månad fel i tiden för sextondelen, men det förändrar inte själva andemeningen i svaret.
Jag tror inte vi MFF:are skiljer oss i intresset för spel i Europa mot resten av de allsvenska klubbarna spelare, ledare och supportrar. Det som skiljer oss mot de andra är att vi de senaste åren fått njuta av deltagande väldigt många fler gånger.
Och många av oss tröttnar inte. Vi gillar det här med att leta billiga men inte alltför tidskrävande flyg på diverse bokningssidor, fråga medsupportrar var de ska bo och till slut står vi där i Cluj, Dublin, Vilnius, tar extra övernattningar i Riga och Skopje för att vi vill se mer av landet MFF spelat i, och naturligtvis kommer fotbollen och Malmö-segrar främst, men vi ska inte underskatta nöjet av att se oss om i världen.
Nu är det snart dags igen. På torsdag avgörs det om det blir Nordirland (Ballymena) eller Färöarna (Runavik). Veckan därpå kommer endera laget på besök till Stadion, och ytterligare en vecka senare är det dags för returmötet på bortaplan.
2011 var Himmelrikets chefredaktör Ulf och jag på Färöarna och skrev hem om 1-1 mot Torshavn i Champions League-kvalet. Bland många fantastiska resor jag gjort som supporter så står nog denna ut som nummer ett. Naturen är enastående, Torshavn är en liten men charmig huvudstad, vi var inte många supportrar på plats och färingarna var ett vänligt folk.
Jag gör gärna en återresa dit.
Å andra sidan, Nordirland och Belfast med allt vad det innebär av konfliktfylld nutidshistoria, fish and chips och underbart gråa hus. Sen till lilla Ballymena för match.
Alla resor har sin charm, men personligen är det något extra när MFF kommer till länder och städer som kanske inte är så vanligt förekommande när vi sitter och diskuterar med familjen vart vi ska resa framöver. De här resorna hittas framför allt i de tidigare omgångarna, och iväg på dem blir så gott som alla som reser lite som en familj som känner igen varandra efter någon dag. Öl, kaffe, läsk och andra drycker intas ihop, MFF-resor diskuteras, tips på obskyra museer och affärer utbytes och oftast är det sol, varmt och därmed short- och T-shirt-väder. Det är, kort sammanfattat, fotboll och semester.
Men vi reser givetvis inte bara för resandets skull. Förhoppningen finns varje Europa-år att vi tar oss förbi lagen från Rumänien, Ungern, Irland, Litauen med flera för att hamna i ett gruppspel. Till de där höstmatcherna då elljusen brinner och regnet lurar bakom varje moln. Då det är lite högre intensitet och det kommer lag till Malmö som har namn som internationellt sett smäller högre än våra allsvenska konkurrenters. Då när vi kan åka till Istanbul i december och besegra Besiktas på en arena vars inramning minst sagt är helt okej.
Det är dit vi vill, dit vi hoppas. Först väntar emellertid en resa till Nordirland (troligtvis eftersom de vann första matchen med 2-0) eller Färöarna. Så: En sak i taget, en upplevelse i taget. Njut här och nu. Huruvida Peter Lind får rätt i att jag missar Europa-matcher i mars 2020 återstår att se. Det är förhoppningsvis många resor dit.
