Måndag morgon: Målet är stort, träffa rätt
"Jag ska inte säga att det bara var våra anfallare som gjorde Östersunds målvakt bra, men det var frapperande hur ofta man sköt just där han befann sig. Målet är stort; skjut och nicka någon annanstans."
Om Djurgården vinner sin match i omgång 18, vilket de lär göra eftersom de möter ett Elfsborg som även i år väntar på nästa säsong, så har vi tappat vår serieledning. Vi och AIK och IFK Norrköping har som bekant redan spelat den omgången. Men fram till nästa helg kan vi i alla fall glädjas åt att vi är serieledare.
För bara några omgångar sedan var det en otänkbar tanke, att vi kanske inte leder serien. Så fort går det när ett lag har en målsvacka medan andra lag sätter sina chanser till synes hur enkelt som helst. Malmö FF har spelat mindre bra ett tag men igår tyckte jag det var en bättre insats än på länge. Stabilt defensivt men krampaktigt framåt. Förvisso, det skapades målchanser. Och motståndarna hade en för dagen fantastisk målvakt.
Men som en av mina tränare i pojkåren brukade säga, målet är stort och en målvakt har betydligt svårare att rädda om du skjuter där han inte befinner sig. Jag hade svårt att lyda det rådet men så var jag bara 12 år gammal.
Jag ska inte säga att det bara var våra anfallare som gjorde Östersunds målvakt bra, men det var frapperande hur ofta man sköt just där han befann sig. Målet är stort; skjut och nicka någon annanstans. Kan man tycka.
Vi är inne i en period då chanserna inte sätts sett till antalet. Vi har varit i sådana perioder tidigare (alla?) år, vi lär hamna där även kommande år. Andra lag kommer också dit, och de har varit där. Det blir lite för snabbt och lite för ofta rop på tränaravgångar och spelarköp och –försäljningar så fort det går dåligt några omgångar. Jag har inga problem att plocka fram den stora motorsågen när det behövs, men riktigt så usla är vi nu inte. Förr eller senare är vi ute ur formsvackan, och det är bara att hoppas att det är förr snarare än senare, så att andra topplag inte plötsligt drar ifrån oss med några poäng.
Ser vi till matcherna den senaste tiden så har vi varit bättre än motståndarna i alla (möjligtvis med undantag för Domzale i torsdag; den matchen såg jag inte). Vi såg reaktionerna igår där spelare och publik i Östersund jublade som om de hade vunnit en allsvensk titel i stället för bara 1 poäng. Någonstans kan jag känna att om vi nu är inne i en formsvacka och ändå spelar förhållandevis bra, och framför allt: vi förlorar inte… Då är det rätt okej.
På torsdag finns det dock inga utrymmen för tveksamheter. Från mötet i Slovenien har MFF med sig ett bra resultat. Vi behöver inte ens vinna, det räcker med 0-0 eller 1-1. Jag ogillar mig själv för att jag skriver just så, att vi inte ens behöver vinna. Det ingår i vårt DNA att vi alltid ska vinna. Ibland blir det ett utslag av uppenbar hybris (sett i backspegeln) som när vi pratade om att vi nog trots allt kunde ta Chelsea borta och avancera till åttondelsfinal. Men vanligtvis är det en högst rimlig åsikt att Malmö FF alltid förväntas vinna. Som mot Domzale om tre dagar.
Men i den svacka laget förtillfället befinner sig kan det vara läge att vara aningen ödmjuk. Att vinna matchen är inte allt på torsdag, att vinna dubbelmötet är det däremot.
Med det sagt får gärna Marcus Antonsson, Markus Rosenberg och/eller Guillermo Molins göra ett antal mål. Jag tror att de behöver det så som det ser ut för tillfället. De springer oftast rätt och de befinner sig där de ska vara, om än att det emellanåt blir lite omständligt. Det är bara det att mottagningarna lämnar lite grand att önska ibland, och de nickar eller skjuter över eller rakt på målvakter.
Målet är stort; jag hoppas att de väldigt, väldigt snart hittar ytorna där målvakterna inte klarar av att rädda.
Jag är emellertid inte särskilt orolig; Allsvenskan är inte 100 eller 200 meter lång, Allsvenskan är ett distanslopp. Det är när vi summerar 30 spelade omgångar som vi ska vara bäst. Jag tror att vi är det då. Fel, jag är rätt säker på att vi är det då. Även det målet är stort och tydligt.
