Måndag morgon: Sover Jon Dahl Tomasson gott om nätterna?
"Men hur fri från kilon av press vår nya tränare än må uppleva det, klockan tickar allt fortare mot slutet av smekmånaden. Ett sista test väntar i morgon i träningsmatchen mot de allsvenska nykomlingarna Varbergs Bois, men därefter drar det igång på allvar."
Jag tänker ibland på om Jon Dahl Tomasson sover gott om nätterna. Eller om han ligger och vrider sig och funderar över vilka 11 spelare han ska ställa upp med, och hur han ska behandla de som inte tillhör de 11. Grunnar han på pressen som finns att inte bara leverera resultat utan att leverera resultat snyggt och förtroendeingivande, som gör alla himmelsblå nöjda och belåtna? Och funderar han över sina tre föregångare (räknar här inte med Daniel Anderssons korta sejour) på posten som tränare för Malmö FF:s herrlag, som alla fick gå?
Och vad är det för människor som utsätter sig för detta? Jag förstår det inte. Jag är så långt ifrån den personlighetstypen man kan komma. Jag är glad att de människorna existerar. Förstås. Om alla hade varit som jag så… Nä, jag vill inte ens tänka på hur det hade sett ut.
Men hur fri från kilon av press vår nya tränare än må uppleva det, klockan tickar allt fortare mot slutet av smekmånaden. Ett sista test väntar i morgon i träningsmatchen mot de allsvenska nykomlingarna Varbergs Bois, men därefter drar det igång på allvar. Till helgen första cupmatchen, nästa vecka första sextondelsfinalen.
Ingen kommer (eller, där finns nog några när jag tänker efter) att kräva hans avgång om resultaten uteblir i början. Det är en process att förändra spelsätt på det sätt som han och Malmö FF gör. Men det får inte se hur illa ut som helst, då börjar det snart muttras och så sakteliga ropas.
Sånt här funderar jag ibland över. Jag gjorde det senast natten mellan lördagen och söndagen nu i helgen, när jag vaknat av att blåsan gjorde mig uppmärksam på att det var hyfsat bråttom upp, och när jag sen krupit ner i sängen igen efter WC-besöket började tankarna snurra. Om inte Jon Dahl Tomasson känner oron så gör jag det i hans ställe.
Fast han är å andra sidan mannen med kontroll. Det är han som har möjligheterna att förändra saker, be om nya spelare, lägga till eller ta bort. Det är lättare då, vad det än gäller här i livet så är det enklare om man kan påverka skeenden. Och som gammal spelare besitter han kunskaper de flesta av oss inte har. Så han är nog kolugn. Ser möjligheterna i stället för riskerna. Älskar när det finns yttre press.
Han måste rimligtvis vara en sådan person.
När man ser intervjuer med honom verkar han trivas som katten i sandlådan. Han ler och kommer med små skämt när det är på sin plats, men tappar inte seriositeten. Det inger förtroende. Min absoluta känsla är att jag gillar honom som vår tränare. Hur det kommer att bli vet jag givetvis lika lite om som någon annan, men i slutändan är det resultaten han får med sig som kommer att skriva historien om honom.
Och här har han direkt ett smashläge. På lördag spelas den första matchen av tre i Svenska cupens gruppspel mot Syrianska hemma. Just Svenska cupen har som bekant blivit ett sorgligt kapitel i MFF:s nutidshistoria. Trots att vi är mesta mästare även där, så är det 31 (trettioen!) år sen vi vann. 1989, många av er som läser detta var inte ens födda då.
Om Jon Dahl Tomasson som tränare ta hem den femtonde cuptiteln till Malmö FF skulle han bli, om inte odödlig, så i alla fall älskad och hyllad för ett bra tag framöver. Den titeln är givetvis inte viktigare än att vinna Allsvenskan, men sett till hur länge sen det är vi vann så ligger det inte långt efter. Inte i min bok i alla fall.
Ett bra resultat mot Wolfsburg är inte nödvändigtvis detsamma som avancemang. Ett bra resultat kan också vara att vi ser att MFF, trots tidigt på säsongen mot ett Bundesligalag i full gång, inte bara hänger med utan också är nära. Hur stor hybris vi än må ha så blir det ingen offentlig avrättning om vi skulle förlora mot tyskarna över två matcher. Men för framtiden, och för vår självbilds skull, och inte minst för förtroendet för Jon Dahl Tomasson, så vill vi se just ett bra resultat.
Att ha en ny tränare är att inte ha en aning om någonting. Succé eller fiasko eller något mittemellan, vi vet inte. För tillfället är det tankar om processer, djupa idéer, förhoppningar, spelare som är nöjda med att ha ny röst som leder dem, hobbyanalytiker av olika skicklighetsgrad som försöker se mönster och sia om hur det kommer att gå…
Men det vi med säkerhet vet, det är att till veckan börjar allvaret. Jag vill så gärna att det här går bra. Jag får väl fortsätta oroa mig å Jons (och i förlängningen hela klubbens) vägnar. Förhoppningsvis gör jag det helt i onödan. Men det är väl så här det är att vara supporter antar jag. Upp och ner i humör, positiv och negativ om vartannat. Det går inte att göra något åt, som tur är.
För vad vore man utan de här känslorna?
