Måndag morgon: Det våras för Marcus?
"Det är en lång säsong och imponera i februari innebär inte att du är kung i Europa League i höst, eller ens att du får spela. Men Marcus gör precis det han kan och ska göra, han gör det bra."
Två träningsmatcher, två gånger 2-2. Den senast i lördags, mot Kalmar. Jon Dahl Tomasson såg på riktigt ut att njuta av att vara i östra Småland och se sitt MFF spela fotboll 120 minuter i snöfall, iskyla, helt plötsligt blå himmel för en stund och slutligen i ett nalkande mörker. Fotbollstränare är masochister, någon annan förklaring finns inte.
Fick han då några svar från den ovanligt långa matchen? Det fick han alldeles säkert. Fick han några fler frågor som han längre fram vill ha svar på? Det fick han också alldeles säkert.
Till att börja med var det en genomgående fin insats från den första startelvan. För att vara så här tidigt på säsongen och sett till underlag och väder så var det mycket som imponerade. Att spelarna hade spring i benen är inte konstigt, det handlade nog om ren och skär överlevnadsinstinkt i den vidriga kylan. Men de agerade samtidigt synkroniserat och den höga pressen fungerade väldigt ofta. Det är jag övertygad om att JDT är mycket nöjd med.
Den andra startelvan hade större problem. Plötsligt fick Kalmar betydligt mer att säga till om och mycket som såg så bra ut första 60 märktes betydligt mindre av nu, vilket kan ses som ett tecken på en yngre och mer orutinerad elva. På det stora hela en knappt godkänd insats från de sista 11, eller om man vill vara sån: det finns mer att ta av.
Fråga som Jon kanske nu ställer sig: Ska jag skifta position på Amin Sarr och Marcus Antonsson? Vi utomstående får inte längre följa träningar, jag vet det, och man ska vara försiktig med att vara soffexpert, jag vet det också, och det finns säkert en långtgående tanke med att unge Sarr ska spelas in som anfallare, jag förstår det, men… Sett till förra årets matcher var han samtidigt mer eller mindre självlysande när han var på en kant, varifrån han kunde utnyttja sin snabbhet och genombrottskraft. Som anfallare har han ännu inte visat upp att dessa hans egenskaper fungerar lika väl.
Å andra sidan kan jag se att just dessa egenskaper har Marcus Antonsson också, och om det är så att tränare Tomasson insett detta från dag 1 i MFF och nu fortsätter ge Marcus chansen (liksom 2020) som ytter och denne lyckas, då är han ju ett jävla geni. Efter de två första träningsmatcherna för året, där Marcus assisterade väldigt snyggt till Toivonens mål mot IFK Malmö samt i lördags gjorde lagets bägge mål mot Kalmar, så finns det förstås en del som talar för att Antonsson kanske kommer att lyckas som ytter i år.
Nu ska inte för stora växlar dras efter två matcher under en försäsong mot ett superettanlag och ett annat som kvalade sig kvar i Allsvenskan. Det är en lång säsong och imponera i februari innebär inte att du är kung i Europa League i höst, eller ens att du får spela. Men Marcus gör precis det han kan och ska göra, han gör det bra och han visar med besked att han vill spela från start när vi om några veckor går in i Svenska cupens gruppspel.
Han är väl som Jo Inge Berget och helst spelar anfallare, men om det nu är så att hans tränare ser att hans kvaliteter utnyttjas bäst på en kant tror jag Marcus ser det som att det må vara hänt. Det går ju bevisligen att göra mål därifrån också, och man kan säga mycket om sporten fotboll men att göra mål är ju vad det i all enkelhet går ut på.
Så oavsett varför den naturlige forwarden Antonsson spelar ytter och den i mångas ögon naturlige yttern Sarr spelar anfallare är det väldigt roligt att se någon som av vissa setts som uträknad omfamna chansen och äga den så som Marcus Antonsson gjort så här långt.
Jag tog en promenad längs havet igår eftermiddag. Det var bitande kallt när ansiktet vändes österut; ostanvindar brukar vintertid vara elaka och plågsamma. Men ljuset är, hur ska jag beskriva det… ljusare. Efter lördagens match i Småland med fallande snö och grå himmel och den rådande kylan överallt i vårt land så är kanske vår inte det första som man tänker på. Men för varje dag går solen upp aningen tidigare och ner aningen senare. Och ljuset som sagt när det är soliga dagar, det börjar kännas sådär magiskt och med löften om bättre tider, och himlen är blåare på ett varmare sätt. Jo, vi går obönhörligen mot våren.
Våras det också för Marcus Antonsson? Jag hoppas det. Att se spelare vägra ge upp, inte beklaga sig i pressen över utebliven speltid för att i stället knyta näven och jobba ännu hårdare och hoppas få chansen till slut; jag älskar det. I min bok är det exakt så man gör.
