Måndag morgon: Vi är tillsammans, vi är mot varandra
"Vi vet inte vilka lag som hamnar var. Ditt lag, mitt lag, vi är konkurrenter och önskar varandra kanske inte så mycket lycka till, men vi behövs i samma serie."
Då är man här igen, med den allsvenska premiären bara några dagar bort. Bortsett från att det inte köps biljetter, sys tifo och sjungs upp så är allt sig likt. Borta är försäsongens magplask eller segrar med tvåsiffrigt, här är här och nu är nu.
Inför denna den första omgången är alla lag på samma poäng och alla drömmer vi samma drömmar. I år är det vårt år. I år kommer det hända saker. Vi fruktar de andra lagen och deras nya spelare och eventuella tränare, fast vi upprätthåller en fasad av total nonchalans. Vi ser på vår egen trupp och leker med tankar om målkungar och genombrott och försäljningar till utlandet kommande sommar för summor som ska rädda ekonomier eller fylla ut redan tjocka plånböcker. Allt är möjligt så här några dagar innan. Det är den bästa av känslor.
Sen börjar det. Förhoppningsvis får vårt lag, oavsett vilket vi håller på, den start som vi hoppats på. Eller i vissa fall, som när ett förmodat bottenlag möter ett kanske ännu mer förmodat topplag, den start vi drömt om men kanske inte vågat hoppas på. Det är ju charmen. Och mörkret, beroende på vilket lag man håller på. Ta Helsingborg förra säsongen. Tankar om stabilitet och på sikt topplaceringar och så: 0-3 hemma mot Varbergs Bois.
Mardröm. Och tvärtom, en ännu bättre start på sin första allsvenska sejour än vad någon varbergare vågat drömma om.
Eller Kalmar hemma i sin premiär 2019: 0-2 mot Sirius. Bottenplacering 2017, tia 2018 – i år skulle vi väl ta några steg uppåt var det tänkt, men nu samma skit på nytt. Kan man tänka sig att en del smålänningar resonerade.
När vi i vår premiär 2016 hemma mötte regerande mästarna IFK Norrköping. Som vi året innan hade förlorat mot i sista allsvenska matchen. Nervositet. Hur bra är Norrköping i år? Vi revanschsugna men förlora hemma direkt skulle det sätta spår hos oss? Ändå förväntansfulla och givetvis eftersom vi är som vi är vi himmelsblå, fyllda av tro på oss själva. 3-1 slutade matchen till oss. Vi fick den perfekta start vi drömt om, hoppats på.
Att vi fyra dagar senare skulle förlora borta mot Jönköping och i omgången därpå åkte på stryk hemma mot Sundsvall men att vi sen ändå räddade upp situationen och vann guldet längre fram det året visar bara att det som händer på premiärdagen inte behöver säga så mycket om resten av säsongen, eller ens de följande matcherna.
Men det spelar ingen roll nu, när den stora högtidsdagen ligger bara dagar bort. Vi tillåter oss att drömma och hoppas, och det som kommer sen är ju inte grå vardag, det är alls inte så jag menar, men det tuffar på. Det kommer att komma oavgjorda matcher på bortaplan, det blir kanske några förluster här och där, det blir bottenstrid, toppstrid eller den för blodtrycket sköna men ack så urtrista striden om placeringarna runt 6-9.
Vi vet inte vilka lag som hamnar var. Ditt lag, mitt lag, vi är konkurrenter och önskar varandra kanske inte så mycket lycka till, men vi behövs i samma serie. För vad vore Allsvenskan annars, denna vår älskade serie?
På lördag börjar den med Malmö FF mot Hammarby klockan 15.00. Samma kväll är det Örebro – IFK Göteborg, följt av fyra matcher på söndagen och två på måndagen. Sen är omgång 1 spelad. Sen är premiären gjord. Vi har det gemensamt oavsett klubbfärger och tidigare års framgångar och motgångar att vi längtar. Vi längtar något oerhört.
Vi är tillsammans, vi är mot varandra. Fint är det.
