Måndag morgon: Ligga efter, ligga före
Punkter om lite av varje. Så ser veckans Måndag morgon ut.
Som himmelsblå förutsätter man att alla matcher är tre poäng. Jag vill ändå börja den här texten med att poängtera att det är så, och jag är inget undantag. Så, då var det sagt.
Men om vi umgås med tanken, hur verklighetsfrånvänd den än är, att vi i kväll förlorar mot Djurgården, och hur den allsvenska tabellen ser ut i så fall, då är det ingen hemlighet att vi skulle ligga fem poäng bakom Stockholmslaget.
Katastrof?
Bortsett från det faktum att alla förluster som vårt lag drabbas av är smärre katastrofer, eller i alla fall misslyckanden för ordet katastrof ska man handskas lite varsamt med, är förstås ett djurgårdskt försprång på fem poäng inget vi behöver stänga ner säsongen för och ropa ”hej, 2022” efter.
Det kan verka så. Läste nån reporter skriva att MFF ”inte får förlora”. Underförstått: då blir det tufft att komma ikapp.
Minnet är kort, så sent som förra året ledde IFK Norrköping serien med närmast ointagliga poäng enligt vissa och korades till SM-segrare i omgång 7 om jag inte minns fel. Det händer stort sett varje år att lag utropas tidigt som mästare alternativt värdelösa alternativt redo att ta Europa med storm. Och så vidare.
Vi lär oss aldrig. Fast vi kanske inte vill lära oss. För en del av tjusningen med det här fotbollslivet är att se framtida framgångar. Drömma om guld eller en plats i Champions Leagues gruppspel eller helst både och. Surfa på framgångsvågor. Se sitt lag som okrossbart. Och för journalister handlar det om att bygga texter, hitta rubriker.
Hos oss MFF-are heter det att det sitter i väggarna. Gamla segrar, spelare från förr, titlar och pokaler i mängder vi hämtat hem. Den auran sitter i väggarna. Det Börje Tapper och hans son Staffan, Jonas Thern, Bosse förstås, Rosenberg på senare tid och så oerhört många andra gjort. Deras glädje, ilska, svett, besvikelse, guldfnatt; det sitter i väggarna. Det är för nya tiders spelare, ledare och supportrar att andas in, göra till nutid och ta efter.
Däri ligger nog en del i vad en förlust i kväll skulle innebära. För det sitter inte i väggarna att förlora, även om det är på bortaplan mot en toppkonkurrent. Därför hörs det från en del håll att MFF i så fall tappar på ett annat lag i tabellen, trots att det bara är omgång 4 av 30.
Vi får se. Kanske leder MFF tabellen efter slutsignalen, möjligtvis gör Djurgården det om det slutar med hemmaseger eller oavgjort. Matchen spelas mellan Allsvenskans två bästa lag för tillfället, bara det är roligt och något att se fram emot. Men hur den än slutar, det är rätt mycket kvar av årets allsvenska.
***
Det spelar förstås ingen roll vem som gör våra mål. Glädjen är lika stor oavsett, eftersom det är resultatet som räknas. Men ändå, jag har inget emot om det blir Sören Rieks som sätter 2-1 till oss i minut 89. Han har blivit en favoritspelare på relativt kort tid.
***
Sen kan Colak sätta 3-1 och stänga matchen helt och hållet minuten därpå.
***
Bonke Innocent har gjort det bra. Han är ett unikum, som kan kastas från den bortersta delen av avbytarbänkar eller läktare till startplats och göra det så här bra som han gjort hittills. Men oavsett, jag längtar efter Oscar Lewicki. På tal om favoritspelare. Vet att hans målproduktion är minst sagt ringa, men när jag leker med tanken på att han gör mål i sin comeback… Den tanken gör mig lycklig.
***
Jag vill passa på att poängtera ytterligare en sak. Jag tar inte ut någon förlust mot Djurgården i kväll i förskott. Inte heller ställer jag mig in på att må skit runt klockan 20.30 när domaren blåser av matchen. Så är det inte. Om nu någon trodde det sett till vad jag skrev här ovan.
***
Om jag nu ska tydliggöra ytterligare: Som himmelsblå förutsätter man absolut att alla matcher är tre poäng. I alla fall i Allsvenskan, och mot svenska lag. Det tillägget får nog någon att se smått rött och påpekar att det gäller alla matcher, men jag vet inte; Chelsea borta i sextondelsfinalen i Europa League häromåret, där hade jag nöjt mig med ett kryss faktiskt.
***
Och på tal om det. Efter kvällens match återstår det blott att spela fyra omgångar innan det är ett långt EM-uppehåll. Under den tiden ska det lottas vilka vi möter i Champions Leagues kvalspel. Sen börjar resan så sakteliga mot ett nytt gruppspel i någon av ”leagorna” och förhoppningsvis ännu ett avancemang därifrån. Längtar.
***
Att läsa att Johan Dahlin snart kan vara tillbaka är ju väldigt goda nyheter. Allsvenskans bästa målvakt innan han skadade sig, och en person jag lärt mig tycka mycket om genom åren.
