Måndag morgon: Vi är inte bra nog
"Men som det ser ut i år är risken överhängande att med den här poänginhämtningen vi för tillfället har, så kanske vi missar Europaspel nästa år helt och hållet (nån nämnde Svenska Cupen som livlina, men tillåta mig skratta högt åt sådana tokerier)."
Om du trodde allting var förlorat
Att Malmö skulle lägga sig och dö
Då kan du ingenting om vår historia
Vi är Malmö
Vi är Malmö – MFF
Det är lätt att efter matchen mot Djurgården räkna bort oss från guldet. Det är ena sidan. Den andra: Vi tappar poäng så jävla orättvist, snart vänder det och då…
Själv, jag vet inte. Det är klart att det fyller en med stolthet utan gränser nästan att vi tog oss till Champions League. Glädjen över den bedriften är egentligen större än glädjen över att spela i den penningstinna turneringen. Jag älskar också att vi får en massa hundratals nya miljoner på kontot, för utan pengar kan det gå som det gör för IFK Göteborg till exempel. Och det vill man ju verkligen inte.
Å andra sidan tycker jag det är rätt så kul när mitt lag vinner matcher. I Champions Leagues gruppspel känner jag inför matcherna att jag är rätt nöjd om det inte rinner iväg målmässigt, åt fel håll så att säga. Japp, det är fest och glamour när Juventus och Chelsea och sådana lag kommer till Stadion. Och jag vet att spelarna älskar det, att mäta sina krafter mot de allra bästa, att höra CL-hymnen innan match och sen få komma och spela på arenor som är mer eller mindre sägenomspunna.
Men det är ju Allsvenskan som är det allra viktigaste i min värld. Och där går det inte bra för tillfället. Jag förstår att det är tufft att kämpa på två fronter, och jag skulle inte för allt smör i Halland byta bort Europaspel om höstarna och bara spela inhemsk liga. Fast det hjälper ju inte, det här att spela oavgjort och släppa in mål i slutminuterna närmast konstant är verkligen kogödsel.
Vi förlorar sent mot IFK Göteborg. Likaså mot Hammarby. Vi tappar segern i matchens sista spark mot Norrköping. Nästan exakt från samma utrymme gör vi detsamma mot Djurgården. Och efter varje match så håller jag med dem som säger att vi var det bättre laget och egentligen borde vunnit stort.
Men det räcker ju inte att tycka. Vi vann inte. Vi må ha varit bättre på planen, haft ibland överlägset flest målchanser, men vi gjorde inte fler mål. Och det är som bekant det sistnämnda som räknas.
Det finns ingen orättvisa att vi inte vann mot Djurgården. Vi har för tillfället en utbredd impotens när det gäller att göra mål. Då räcker det som nu att motståndarna gör ett för att ta poäng av oss. 1-1. Lika många mål framåt och bakåt. Även målvakter räknas till laget. Så, rättvist helt enkelt. Man kan hellre säga att vi inte är bra nog just nu.
Jag vet inte vad vi ska göra. Hur vi ska komma till rätta med det hela. Visst, vi har en diger skadelista men där finns ändå spelare som inte används. Vad har Eric Larsson gjort för ont till exempel? Varför byts det så få spelare i lördags?
I några omgångar nu har det hetat att vi måste börja vinna, annars blir det nog inget guld. Vi har inte vunnit. Vi står kvar vid perrongen och ser tåget börja rulla. Vinner AIK i morgon skiljer det fem poäng. På onsdag åker vi till Borås och möter ett riktigt bra Elfsborg (gårdagens förlust mot Östersund lägger jag på kontot "Underskattning och övermod", tills vidare i alla fall).
Jag kan ta ett enstaka år utan guld. Absolut. Givetvis. Men som det ser ut i år är risken överhängande att med den här poänginhämtningen vi för tillfället har, så kanske vi missar Europaspel nästa år helt och hållet (nån nämnde Svenska Cupen som livlina, men tillåta mig skratta högt åt sådana tokerier). Det vore… Ja, ni kan själva fylla i ert val av ord för att beskriva det. Själv lutar jag åt fiasko.
För att inte tala om det seedningsmässigt katastrofala att stå utan europapoäng ett år.
Men inte ta ut något i förskott. Nu ska vi bita ihop och vända detta, hoppas jag. Se möjligheter istället för svårigheter. Fundera över vilket som är viktigast, en möjlig tredjeplats i vår Champions League-grupp eller en dito eller högre i Allsvenskan. För det verkar väldigt tufft att kämpa på två fronter som tidigare nämnts, och då råder det enligt undertecknad inga tvivel om vilket vi ska satsa hårdast på.
Det innebär inte att vi lägger oss ner och dör, för att vi tror att allting är förlorat, då kan man inget om vår historia. Vi är ändå Malmö FF.
Vi ger inte upp i förskott, men vi kan bara påverka det vi själva åstadkommer. Och just nu vinner vi inga matcher. Vi börjar där. Sen ser vi hur det slutar. Men vi måste börja nu, omedelbart.
