Måndag morgon: Borta bra, hemma bäst
EM är strax över. Nu börjar vägen mot Europa!
Måndag
Får man svära i kyrkan? Bildligt talat alltså, jag vet att använda fula ord i sakrala byggnader på riktigt inte är rekommenderat.
Jag har trivts under fotbolls-EM. Har sett fler matcher än vad jag gjort de senaste mästerskapen. Det känns som att något av det som var bättre förr har återuppstått. En turnering samlad i ett land, centralt och lättillgängligt för tillresande supportrar.
Just supportrar verkar det vara gott om på plats. Möjligen är det inte 24/7-dedikerade superultras eller passionerade tifokonstnärer som sökt sig till de tyska arenorna, men det är åtminstone riktiga holländare, turkar och georgier som fyllt läktarna. Det är bara ett och ett halvt år sedan VM-arrangörerna i Qatar kontrakterade ansiktsmålade och flaggviftande statister för att den obefintliga stämningen åtminstone skulle se autentisk ut.
Då och då har jag hittat tillbaka till barndomens naiva fotbollsskådning, där en missad straff från en 39-årig miljardärdiva blir ett helkvällsdrama. Där man kan unna sig att leva efter stereotyper som att Italien aldrig gör ett hårdare jobb än vad som krävs, att England alltid har domarna emot sig och att Danmark spelar den roligaste fotbollen.
Om jag fortsätter svära (fast i en annan kyrka) så är det också lite skönt de år Sverige inte är med. Man slipper den enorma men högst tillfälliga hypen, den oundvikliga besvikelsen och alla mängder av oumbärliga nylanserade mästerskapsprodukter som landslagschips, läsk i gruppspelspack och korvbröd i finalformat. Man slipper förklara för de nyfrälsta att Emil Forsberg inte är släkt med Peter och att det inte är något fel på tidtagningen när tilläggsminuterna tickar iväg.
Men nu är det snart över och Allsvenska har redan dragit igång. Med en eftermiddagsmatch mot Halmstad BK, detta klassiska lag som är långt ifrån fornstora dagar men samtidigt för bra för att trampa vatten i bottenskiktet.
Och allt föll på plats. Allt det fina var kvar, men inget VAR, inga gemensamma måljinglar och inga tokiga laghattar eller målade magar. Fotboll så som den ska vara, med en leende AC, en småsur Dahlin och en gapande Fedel.
Vi är igång igen. Lätt bäst i serien. Snart ger vi oss i kast med UEFA.
Framåt Malmö!
