Måndag Morgon - Den vackraste familjen
Efter Fabrice Muambas kusliga kollaps i lördags har fotbollsvärlden gått samman som en familj. Den största, brokigaste, mest dysfunktionella men absolut vackraste familj världen sett.
I skrivande stund kämpar Bolton Wanderers Fabrice Muamba för sitt liv på ett sjukhus i London och sedan han föll ihop inför ett fullsatt White Hart Lane i lördags har han med marginal varit den mest omskrivne och uppmärksammade fotbollsspelaren i världen.
Jag skrev för några veckor sedan en ifrågasättande krönika om hur vi, supportrar till klubblag, ibland kan tillåta oss att blunda för oegentligheter, fusk, våld, rasism och sexism om det sker i det egna lagets namn. Jag kände en oro inför att vi alla dras der i det mörka ibland, då vår klarsyn suddas ut av kärleken till vårt lag och hatet mot de andra lagen. Jag målade upp en rätt dyster bild av hur det kan fungera och jag ifrågasatte inte minst min egen förmåga att skilja på rätt och fel när det bränner till.
I helgen har vi fått se motsatsen.
Efter Fabrice Muambas kusliga kollaps i lördags har fotbollsvärlden gått samman som en familj. Den största, brokigaste, mest dysfunktionella men absolut vackraste familj världen sett.
Från Hotspurfansens värdiga uppträdande i stundens allvar på White Hart Lane, till domare som valt att inte ge gult kort till spelare som dragit av tröjan för att fira mål, då undertröjan har haft ett ”Get Well Muamba”-budskap, till banderoller på all världens läktare med hoppfulla krya på dig-hälsningar, till Facebook- och Twitterkampanjer för ett snabbt tillfrisknande till superstjärnor i superklubbar som använder tröjans reklamplats för att hylla Fabrice Muamba och så vidare, och så vidare.
Plötsligt vaknar den där empatin och kärleken som de flesta människor bär på till liv och vi kan förenas i oron för en ung mans liv. En ung man vi inte känner, men som vi alla kan relatera till. Han är en av oss.
Fabrice Muamba kom till England som politisk flykting från ett av världens farligaste länder, Demokratiska Republiken Kongo. Via fotbollen kunde han överbrygga språksvårigheterna och alla andra hinder som det innebär att slitas upp med rötterna och hamna i ett annat land i en annan världsdel.
Efter sejourer i Arsenal och Birmingham har han blivit en av Bolton Wanderers bärande spelare utan att för den skull göra mycket väsen av sig.
Idag är han i hela fotbollsvärldens tankar.
Det är inte särskilt svårt att sätta sig svårt att sätta sig in i fasan och vanmakten som tog ett stryptag på alla på White Hart Lane i lördags.
För alla oss fotbollsföräldrar är nog det som hände Fabrice Muamba den yttersta mardrömmen. Att mitt i all glädje och stolthet kastas in i skräck, förtvivlan och oro för sitt barns liv. Jag hoppas att unge Fabrice nära och kära känner den kärlek och det stöd som fotbollsfamiljen unisont sänder dem.
För mig har reaktionerna världen över berört och gett ett nytt perspektiv.
Men framför allt har de gett hopp.
Och är det något Fabrice Muamba och hans familj, både den nära och den stora fotbollsfamiljen, behöver nu så är det just det – hopp.
